SMT 3-2006 - Sveriges Mykologiska FÃ¶rening

Svensk MykologiskTidskriftVolym 27 · nummer 3 · 2006

Svensk Mykologisk Tidskriftinkluderar tidigare:www.svampar.seSvensk Mykologisk TidskriftTidskriften publicerar originalartiklar med svampanknytningoch med svenskt och nordeuropeisktintresse. Tidskriften utkommer med fyra nummerper år och ägs av Sveriges Mykologiska Förening.Instruktioner till författare finns på SMF:s hemsidawww.svampar.se. Svensk Mykologisk Tidskrifterhålls genom medlemskap i SMF.RedaktionRedaktör och ansvarig utgivareMikael JeppsonLilla Håjumsgatan 4,461 35 TROLLHÄTTAN0520-82910jeppson@sverige.nuHjalmar CroneborgMattsarve Gammelgarn620 16 LJUGARN018-672557hjalmar.croneborg@artdata.slu.seJan NilssonSmultronvägen 4457 31 TANUMSHEDE0525-20972janne@iosoft.seÄldre nummer av Svensk Mykologisk Tidskrift(inkl. JORDSTJÄRNAN) kan beställas från SMF:shemsida www.svampar.se eller från föreningenskassör.Previous issues of Svensk Mykologisk Tidskrift(incl. JORDSTJÄRNAN) can be ordered fromwww.svampar.seSveriges Mykologiska FöreningFöreningen verkar för- en bättre kännedom om Sveriges svampar ochsvampars roll i naturen- skydd av naturen och att svampplockning ochannat uppträdande i skog och mark sker underiakttagande av gällande lagar- att kontakter mellan lokala svampföreningaroch svampintresserade i landet underlättas- att kontakt upprätthålls med mykologiska föreningari grannländer- en samverkan med mykologisk forskning ochvetenskap.Medlemskap erhålls genom insättning av medlemsavgiften200:- (familjemedlem 30:-, vilket ejinkluderar Svensk Mykologisk Tidskrift) på postgirokonto443 92 02 - 5. Medlemsavgift inbetaldfrån utlandet är 250:-.Subscriptions from abroad are welcome.Payments (250 SEK) can be made to our bankaccount:Swedbank (Föreningssparbanken)Storgatan, S 293 00 Olofström, SwedenSWIFT: SWEDSESSIBAN no. SE9280000848060140108838Sveriges Mykologiska FöreningBotaniska InstitutionenGöteborgs UniversitetBox 461405 30 Göteborgwww.svampar.seOmslagsbild:Amanita fulva, (brun kamskivling ), en av de klassiska kamskivlingarna med kraftigt kamfåradhattkant och ljus fot utan basalknöl och med en brunfläckig volva. Danmark, Bornholm,Pedersker Plantage,Varperne, 2005-07-30. Foto Flemming Rune (N-2703).

I detta nummer nr 3 2006SVAMPPRESENTATIONER2 Hohenbuehelia longipes, myrmussling,funnen i LapplandIrene Andersson9 Svampar på norrländska lavtallhedarAnita & Leif Stridvall22 Nya fynd av blåtryffel(Chamonixia caespitosa)Karin Bohlin26 Taigataggsvamp, Phellodon secretus,en ny art för landetSonja Kuoljok & Mats Karström32 Pseudombrophila merdaria - enverklig generalistArne Ryberg & Åke Widgren35 Släktet Xerocomus i SverigeAndy Taylor & Ursula Eberhardt49 Kamskivlingar (Amanita sektionVaginatae) i subarktis och skandinaviskahögfjällFlemming Rune66 Borgsjömusseron, Tricholoma borgsjoeënse,en nybeskriven art frånMedelpadStig Jacobsson & Siw Muskos71 En för landet ny vedsvamp påträffadi NorrbottenSture WesterbergINTERNET74 Sveriges ascomyceter på InternetOve E. ErikssonUPPROP80 Stjärnhovstryffel önskas!Eric DanellRECEPT81 Krustader med svampArne RybergNATIONELLT82 Svampförgiftningar 2005.Erfarenheter från GiftinformationscentralenAstrid HolmgrenBÖCKER, CD84 Ny finsk tickbokT. Niemelä: Käävät, puiden sienet (Polypores,lignicolous fungi)Mikael JeppsonXerocomus rubellus (rödsopp). Bohuslän,Tanum,Greby, 2004-09-06. Foto Jan Nilsson.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 1

SVAMPPRESENTATIONHohenbuehelia longipes, myrmussling,funnen i LapplandIRENE ANDERSSONSvensk Mykologisk Tidskrift 27 (3): 2-8, 2006AbstractThe article reports and illustrates Hohenbuehelia longipes (Boud.) Moser, new to Sweden.It was discovered in the autumn of 2005, growing among mosses and Betula - Salix brushwoodin a verge along a forest track north of Vilhelmina (Västerbotten, N. Sweden). Themorphology and ecology of the species is discussed in relation to the nematofagous habitof the genus Hohenbuehelia.InledningDet hade gått en vecka in i augusti 2005 och detvar fortfarande ganska ont om svamp i skogarnanågra mil norr om Vilhelmina, men skogsbilvägarnaär många och hyser ofta en intressant vägkantsflora.Längs en sådan väg, uppbyggd medsandigt grus och kantad av djupa diken genomen sumpskog, visste vi att det brukade finnasgott om småsvampar tidigt på säsongen (fig. 3).I dikeskanten, nästan uppe vid vägbanan blandvidesly och en mängd olika mossor, hittadeBengt-Arne Walldén en liten svamp med mörkbrun,trattformad hatt och bleka skivor och fot.Ofta låter jag svamparna stå om de ser ut attvara alltför svåra att artbestämma, men den härsåg så speciell ut att den fick följa med tillbakatill den gröna manskapsvagnen som fungerarsom vårt sommarställe. Där hade jag inga möjligheteratt examinera den, men den fotograferadesoch klarade transporten hem tillHörnefors. Under tiden hade jag många idéer(Clitocybe, Pseudoclitocybe, Omphalina), menkunde utesluta dessa släkten ett efter ett.Hemma vid mikroskopet upptäckte jag attsvampen bl. a. hade mycket karakteristiskacystider på skivorna: långa, bukiga, tjockväggigaoch med spetsiga uddar. Det är ganska fåsläkten som har den typen av cystider(Faerberia, Hohenbuehelia och Inocybe), ochse, den extremt korta beskrivningen av myrmusslingen,Hohenbuehelia longipes i NordicMacromycetes (Käärik 1992), räckte för att jagskulle känna att jag var på rätt spår. Det var denenda arten i nyckeln med distinkt mittställd fotoch dessutom med ett spormått som stämde bra.Beskrivning av kollektenMyrmussling (Hohenbuehelia longipes(Boud.) Moser).Västerbotten, ÅSELE LAPPMARK, Vilhelmina,2005-08-08, Angelickbäcken, i kanten avskogsbilväg med mossor och videsly, leg.Bengt-Arne Walldén, det. Irene Andersson(herb. S).Vi fann bara två fruktkroppar. Det är i minstalaget för en kollekt, och det begränsade minamöjligheter att göra mer omfattande mikroskopiskaundersökningar, men mitt intryck är att deär representativa för artens utseende. Dettaanser jag efter att ha läst flera utförliga beskrivningar,som Svengunnar Ryman varit vänlig attskicka till mig.Makroskopiska detaljer - fig. 1.Hattfärgen är mörkt chokladbrun, nästan svartsom torkad. Till formen är hattarna flackt trattformademed inrullad kant, 12 resp. 25 mm2 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONFig. 1.Myrmussling (Hohenbuehelialongipes (Boud.) Moser).Västerbotten, Åsele Lappmark,Vilhelmina, Angelickbäcken,i kanten av skogsbilvägmed mossor och videsly,2005-08-08, leg. Bengt-Arne Walldén, det. IreneAndersson (herb. S). FotoIrene Andersson.breda, och djupt navlade. Ytan är klibbig ochglänsande, försedd med små noppor, knapptsynliga för ögat, hattkanten är något strimmig.Skivorna är normalt utvecklade, långt nedlöpande,först gräddvita, sedan alltmer gulnandetill blekt orange vid intorkning.Foten är ljust brungrå och vitpudrad, ca 5 cmlång, mittställd. Upptill är den ca 3 mm, nedtillblir den lite krokig och oregelbunden, utvidgadtill ungefär det dubbla och något tillplattad.Lukten är tydlig, som av mjöl.Mikroskopiska detaljer - fig. 2.I lamellerna finns rikligt med tjockväggigacystider (metuloider) med uppseendeväckandeform: långa (50–90 μm), brett spolformade (ca15 μm), med en lång, smal spets som är förseddmed kristaller (fig. 2C).En annan typ av cystider (se längre fram om"kosttillskott") finns det också gott om i hymeniet:krokiga och grenade, i ändarna förseddamed avlånga knoppar som täcks av ett slemklot,vilket får dem att se ut som små glödlampor imikroskopet (fig. 2B).Sporerna är hyalina, ellipsoida (8–11 x 4,5–5,5μm) och innehåller droppar av varierande storlekoch antal. De mindre sporerna är släta,medan de större har en fint knottrig yta (fig. 2A).Ny för SverigeI Nordic Macromycetes uppgavs fyndlokalerför Hohenbuehelia longipes från Saltdal iNorge och Kittilä i Finland, men ingen frånSverige. Eftersom boken har hunnit få några årpå nacken, ville jag förstås veta om arten hittatsi Sverige sedan dess. Enligt Hjalmar Croneborgpå ArtDatabanken finns inga uppgifter om det,så vårt Vilhelmina-fynd är således det första iSverige.MyrmusslingNär man skriver om en ny art för Sverige, kandet vara en bra idé att presentera ett svensktnamn samtidigt, så jag kontaktade NilsLundqvist för att om möjligt få ett namnförslagfrån namnkommittén. Det norska namnet är"stilkgelémusling", ett ganska bra och beskrivandenamn på arten, men att hitta en svenskvariant av det namnet var inte så enkelt.Namnkommittén, som strävar efter så kortanamn som möjligt, har istället beslutat sig förnamnet myrmussling, analogt med det tyskaMoor-Muscheling.Utbredning och variationerI Norge och Finland finns arten på rödlistornasom E (Endangered, Nasjonal Rødliste 1998)resp. CR (akut hotad, Finnish EnvironmentSVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 3

SVAMPPRESENTATIONFig. 2. Myrmussling (Hohenbuehelia longipes (Boud.)Moser). A. sporer, B. cystider med slemtäckta knoppar,"gloeosphex", C. metuloida cystider. Teckning IreneAndersson.Institute 2004). Även i övriga europeiska länderdär den är funnen (Frankrike, Tyskland ochSchweiz), är den föreslagen (Moreau 2002)respektive uppförd på rödlistorna (DGfM 1992,Ludwig & Schnittler 1996, Senn-Irlet m. fl.1997), och bedöms överallt som sällsynt. Detmärks inte minst när man försöker göra bildsökningarpå webben. Ett par bilder har jag ialla fall lyckats hitta (SMHV 2003). De visar ennågot blekare hattfärg än den mörkbruna somvanligtvis beskrivs, men samma färgvariationförekommer också bland andra spadmusslingar.Det första beskrivna fyndet gjordes i Jurabergen,Frankrike (Boudier 1905). Svamparnabeskrevs och namnsattes av Emile Boudier somdå kallade den Pleurotus longipes. Han noteradebl.a. att den hade samma typ av metuloidacystider som Pleurotus geogenius, d.v.s. nuvarandeHohenbuehelia geogenia. Boudier var enutmärkt tecknare och avbildade fruktkroppar,sporer och cystider på ett sätt som gjort det lättför efterföljare att känna igen artens karaktärer.Även i Kanada har man funnit Hohenbuehelialongipes (Redhead 1978). Kollekten frånQuebec beskrevs av S. A. Redhead, som observeradeen avvikelse i materialet jämfört medBoudiers beskrivning, nämligen att den visserligenhade övervägande 2-sporiga, men även 4-sporiga basidier. Han ansåg i alla fall att det intevar ett tillräckligt skäl till uppdelning av arten.Det ansluter jag mig gärna till, för jag har gjortåtskilliga försök att hitta basidier med tillräckligttydliga sterigmer för att kunna räkna dem ivår kollekt, men misslyckats.Redhead skriver slutligen att denna art skiljersig från de övriga i släktet Hohenbuehelia, förutomi växtsättet, även genom sina släta sporer.Det stämmer däremot inte med vår kollekt frånVilhelmina. På vissa av de större sporerna, synstydligt att de är fint knottriga. En förklaring kanvara att kollekten som Redhead beskrev heltenkelt inte hade riktigt mogna sporer - spormåttensom han anger, ligger också i underkant,7–9 x 4–5 μm. Boudier uppger 11–13 x 5–6 μm,medan spormåtten hos vår kollekt hamnar mittemellan.Är vårt fynd då verkligen Hohenbuehelia longipes?Ja, för tillfället anses det vara en okritiskart, trots ganska varierande uppgifter om bl. a.hattfärg och spormått. Ingen annanHohenbuehelia har så tydlig fot, och biotopvaletskiljer sig också ganska mycket från andra arteri släktet.VäxtmiljöMed så få fynd som har gjorts kan man inte varatvärsäker på vilka krav som myrmusslingenegentligen har på sin växtmiljö. Det tidigastefyndet från Jura uppges från en myrkant medbjörnmossa och sileshår (Boudier 1905). Någrafynd från Bayern har gjorts på högmossar. Därhittades den första gången 1942 och beskrevssom en ny art, Omphalia aulacomnii. Hösten2005 gjordes för övrigt ett återfynd där efter 28år (Garnweidner 2005). Vår fyndplats, en grusigvägkant, har mer likheter med tre norska fynduppgifter(Norsk SoppDatabase 2006), i synnerhetden förstnämnda: Rana, Straumen 1990,i vägkant med tussilago och mjölkört, ochSaltdal, Lønsdal 1979, liten stickväg till nedlagtrenslakteri, och ett återfynd i Lønsdal 1983 vidsamma stickväg - i fuktig björnmossevegetationunder Salix glauca och Betula nana. Den äraldrig funnen på ved. En gemensam nämnareför fyndplatserna tycks i alla fall vara (åtminstonetidvis) fuktig mark med olika slags mossor.Mossorna som har fått följa med på bilden avvår kollekt, avslöjar att det rör sig om ganskafuktig mark där de växte.4 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONFig 3. Växtplatsen för Hohenbuehelia longipes, en skogsbilväg nära Angelickbäcken några mil norr om Vilhelmina,med bl. a. mjölkört, sly av björk och olika videarter, rikligt med mossor och en begynnande invasion av små granplantor.Foto Irene Andersson.En annan art i likartad miljö, nordlig trattskivling(Lepista multiformis), påträffas bl. a. påpalsar i nordliga myrmarker, men även längsjärnvägsspår, i vägkanter och andra ruderatmarker.Den uppträdde faktiskt bara några meterfrån vårt fynd av Hohenbuehelia longipes (menen månad senare). Jag anser det sannolikt attbåda arterna kan spridas av kringströvanderenar.Kosttillskott och fiffiga fällorFrån början var det inte alls meningen att skrivadet här avsnittet i samband med fyndet frånVilhelmina, men det var alldeles för spännandeför att kunna släppa taget om. Det är ett kapitelsom också ser ut att kunna vara taxonomisktintressant, och som kan förklara varför flera avarterna i släktet som huvudsakligen anses varavedlevande, även kan hittas på marken utannågon synbar närhet till ved eller vedrester.Beroende av nematoder?Det har forskats och skrivits en hel del omHohenbuehelia-arternas strategi för att skaffasig extra näring. Eftersom ved, som är det vanligastesubstratet för detta släkte, helt enkelt ärför mager kost för deras tillväxt och utvecklandeav fruktkroppar, behövs ett tillskott avmer kväverikt material (Barron 2003). Det ärkänt att de slemtäckta knopparna (fig. 2 B), närde uppträder som utväxter från hyftrådar, konidie-och basidiesporer, används som fällor förnematoder*.Slemmet innehåller lectin, en speciell form av* Nematoder är rundmaskar, de flesta mikroskopiskt små, d.v.s. mindre än en millimeter långa. Olika artgrupperlever på svampar, andra smådjur, bakterier, levande eller döda växter och deras rotsystem. De är beroende av vattenoch trivs bäst i näringsrika och luftiga substrat, t. ex. luckra jordar, komposter, gödsel och murken ved. Hittills är ca20 000 arter kända, varav drygt 1000 från Sverige.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 5

SVAMPPRESENTATIONFig 4. En nematod har hamnat i klistret bland hyftrådarnahos en Hohenbuehelia och försöker bokstavligenkrypa ur sitt eget skinn. Foto efter Barron (2003).Fig 5. Här ses de limförsedda cellerna i något störreförstoring. Foto efter Barron (2003).protein som har egenheten att kunna binda tillvissa kolhydratstrukturer som bl. a. finns inematodernas hud. När de får kontakt fastnarde direkt som snabblim, och sedan kan svampeni lugn och ro låta sina hyftrådar växa in imasken och tillgodogöra sig dess näring (fig.4). I de fall fångstknopparna bara sitter i ändenav sporer eller råkar slitas loss från hyferna, kansvampen också få hjälp att spridas av nematoderna.Det som ursprungligen (eller parallellt) kan hautvecklats som ett försvar för svamparna motatt bli uppätna av nematoder, har blivit ett viktigtredskap för att skaffa sig näring.Även Pleurotus-arter, ostronmusslingar, ärnematofager, men istället för att limma fastnematoderna, utsöndrar de ett gift från myceletsom paralyserar nematoderna.Mats Elfström skrev 1985 en artikel om"Svamp och nematoder" i Jordstjärnan(Elfström 1985) där han bl. a. beskrev dettafenomen i text och bild.Det finns en 8 minuter lång videofilm på webben,där man kan se det fascinerande förloppet(Webster & Poloczek 1994) - en riktig rysare.Värt att tänka på, är att omständigheterna kanskeinte alltid är så idealiska som i en petriskålpå laboratoriet, och att förhållandena ute i naturenibland kan vara omvända: nematoderna äterupp svampen.Trots att Hohenbuehelia-arterna och deras anamorferNematoctonus har utvecklat denna speciellateknik som jägare och "köttätare", harslemknopparna inte nämnts som släkt- eller artskiljandekännetecken, varken i NordicMacromycetes eller hos Moser (1983).De speciella celler som förekommer i hymeniet,och som enkelt betecknas som cheilocystider ivissa grundligare artbeskrivningar (om de överhuvud taget nämns), kan nämligen vara förseddamed likadana slemknoppar som hyftrådarnasnematodfällor, och man frågar sig förståsvarför de inte har beskrivits i sammautsträckning som metuloiderna. Svaret är nogenklare än man tror, nämligen att metuloidernahar stulit den mesta uppmärksamheten.I brist på välfyllda bibliotek med svamplitteratur,får man leta sig fram på webben, och därhittade jag till slut en 132 sidor lång artikel iMycotaxon (Thorn & Barron 1986) somavhandlar en studie av Nematoctonus ochHohenbuehelia från Ontario (tillsammans mednågra närstående släkten), där de speciellacystiderna finns med i beskrivningarna. Försjälva slemklotet introduceras här begreppet"gloeosphex".Det som karakteriserar släktet Hohenbueheliaär enligt Thorn & Barron att alla har anamorfertillhörande Nematoctonus, metuloida pleurocystider,och "gloeosphexa" cheilocystider. Dekan även förekomma som pleuro-, pileo-, ochcaulocystider, med olika former beroende påart. Den yttersta cellen på dessa är liten ochsmal och mer eller mindre tydligt timglasformad,och ibland (inte alltid) täckt av ett slemklot.6 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONHohenbuehelia longipes har inkluderats i nyckeln,men man hade tyvärr inte lyckats hitta deni Ontario trots ett ihärdigt sökande. Därför ärbeskrivningen ett hopplock av andras uppgifter,och det saknas mikroteckningar av arten ochdess motsvarande Nematoctonus-form, somman tror finns, men som fortfarande är okänd.Studierna som gjordes av Hohenbuehelia-arternasförmåga att fånga och tillgodogöra signematoder är mycket intressanta. Vissa av demkunde inte fånga de nematoder som fanns atttillgå i studierna, medan andra lyckades klistrafast dem och också äta sig in i dem, dock utanatt växa vidare. En teori blev då att de olikaarterna sannolikt inte kan livnära sig på vilkanematoder som helst, utan är beroende av speciellaarter eller artgrupper av nematoder.Det är också min gissning att dessa nematoder isin tur är specialiserade på olika biotoper. Detkan vara en förklaring till varför de flesta arterav Hohenbuehelia hittas så sällan, varför vissaär bundna till ved (H. atrocoerulea m. fl.),mossor (H. longipes?) eller gräs (H. culmicola)trots tillgång till nematoder i princip överallt imarkerna. Om nematoderna är den viktigastefödan och inte substraten i sig, kan det även förklaravarför en del av arterna som brukar varavedlevande också kan påträffas marklevande.TackTill Svengunnar Ryman för tillhandahållandeav artbeskrivningar, till Hjalmar Croneborg förefterforskning om svenska fynduppgifter, tillGeorge Barron för tillåtelse att använda bilderfrån hans hemsida, till Mikael Jeppson för godaråd och tålamod med mitt manus - och tillBengt-Arne Walldén som hittade svamparna,förstås.LitteraturBarron, G. L. 2003. Predatory Fungi, WoodDecay, and the Carbon Cycle. Biodiversity.vol. 4:3-9.[http://www.uoguelph.ca/~gbarron/MISC2003/feb03.htm].Boudier, É. 1905. Note sur quatre nouvellesespèces de Champignons de France.Bulletin de la Société Mycologique deFrance 21:69.DGfM 1992. Rote Liste der GrosspilzeDeutschlands. Deutsche Gesellschaft fürMykologie.Elfström, M. 1985. Svamp och nematoder, del1. Jordstjärnan 6(1):34-40.Finnish Environment Institute 2004. Extinctand Threatened Agaricales[http://www.environment.fi/print.asp?contentid=60444&lan=en&clan=en].Garnweidner, E. 2005. Der Moor-Muscheling(Hohenbuehelia longipes) - Ein Wiederfundin Bayern nach 28 jahren. MycologiaBavarica 8:5-8.[http://www.mycologiabavarica.de/pdf/vol8/garnweidner_hohenbueh.pdf].Käärik, A. 1992. Hohenbuehelia Schulz. I:Knudsen, H & Hansen, L. NordicMacromycetes vol. 2:127-128.Ludwig & Schnittler 1996. Rote Liste derPflanzen Deutschlands.[http://www.bfn.de/fileadmin/MDB/documents/RoteListePflanzen.pdf].Moreau, P.-A. 2002. Analyse écologique etpatrimoniale des champignons supérieursdans les tourbières des Alpes du Nord.Université de Savoie.[http://www.univsavoie.fr/labos/ldea/Publi/Whole/These_PAM.pdf].Moser, M. M. 1983. Kleine Kryptogamenflora,IIb/2. Die Röhrlinge und Blätterpilze.Stuttgart & New York.Nasjonal Rødliste for truete arter i Norge1998. Direktoratet for Naturforvaltning.[http://www.dirnat.no/archive/attachments/01/05/Redli009.pdf].Norsk SoppDatabase 2006. Soppherbariet (themycological Herbarium).[http://www.nhm.uio.no/botanisk/sopp/index.html].Redhead, S. A. 1978. Hohenbuehelia longipes.Fungi canadenses 113. Department ofAgriculture, Ottawa, Mycology.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 7

SVAMPPRESENTATIONThorn, G. E. & Barron, G. L. 1986.Nematoctonus and the tribe Resupinateae inOntario, Canada. Mycotaxon 25(2):321-453.[http://www.cybertruffle.org.uk/cyberliber/index.htm]Senn-Irlet, B., Bieri, C. & Herzig, R. 1997.Provisorische Rote Liste der gefährdetenHöheren Pilze der Schweiz. MycologiaHelvetica 9(2):81-110. [http://pilze.ch/roteliste/RListe_kurz.htm].SMHV 2003. Photo de récoltes session SMFde Saint Dié des Vosges. SociétéMycologique des Hautes-Vosges.[http://perso.wanadoo.fr/p.bineau/smf/photo_champi/previewpages/previewpage244.htm][http://perso.wanadoo.fr/p.bineau/smf/photo_champi/previewpages/previewpage109.htm].Webster, J, & Poloczek, E. 1994. Befall vonNematoden durch Mycel- undKonidienfallen der Gattung Nematoctonus. ITrude, H. (Redaktion). Poloczek, E.(Kamera und Schnitt). 1994. IWF(Göttingen).[http://mkat.iwf.de/KAT_Details.aspx?Signatur=C%201873].Irene AnderssonKempegatan 1191020 Hörneforsirene@swefungi.sewww.swefungi.seIrene Andersson är amatörmykologoch var medvid starten av SvampklubbenSkogsriskan1986. Hon är framför alltintresserad av att inventera och fotograferasvampar.Mykologiska notiserDiscomycetworkshop i RöstångaI samband med årets pingsthelg genomfördesen workshop ägnad discomyceter iSöderåsens Nationalpark i Skåne.Arrangörer var Puggehatten - SkånesMykologiska Förening och den danskaForeningen til SvampekundskabensFremme. Ett trettiotal mykologer hadesamlats på vandrarhemmet i Röstånga därtre hela dagar ägnades åt fältstudier medpåföljande bestämningsarbete vid mikroskopen.En mera utförlig rapport om fyndenunder workshopen kommer i annatsammanhang men redan nu kan vi tackvare en av deltagarna, Hans-Otto Baral(Tübingen) rapportera om ett av deintressantaste fynden: Orbilia rubellaPers. s. str. Det är en liten skålsvamp som växerpå lossnande bark av alm, sälg och lind. Den ärtidigare känd från södra Sverige och centralaTyskland, meddelar Hans-Otto.Orbilia rubella Pers. Foto Hans-Otto Baral.8 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (3): 9–21, 2006SVAMPPRESENTATIONSvampar på norrländska lavtallhedarANITA & LEIF STRIDVALLAbstractThe lichen-pine forest (Pineto-Cladinetum) is a type of vegetation which is quite widespreadin the northern coniferous forest region of Sweden. It is common on gravelly orsandy sediments and has an almost continuous bottom layer of Cladonia species.The fieldlayer on the other hand is mostly sparse and dominated by sprigs like Calluna vulgaris andVaccinum vitis-idaea. The fungal flora in these forests is quite interesting and there are someobservations on this in the present paper.There are notes on and illustrations of typical andwell known species like Lactarius musteus and Tricholoma matsutake. Some less known andnewly described species like Cortinarius odhinnii Melot and Cortinarius pinophilus Soop areequally representative to these lichen-pine forests and have consequently also been treated.InledningVästra Härjedalen är i år ett givet mål för mångasvampvänner. Där arrangeras nämligen kringmitten av augusti SMF:s mykologivecka 2006.Deltagarna kommer att möta en storslagen fjällvärldmed skiftande natur från frodiga fjällbjörkskogartill karga fjällhedar med milsvidahorisonter. För många deltagare söderifrånerbjuds nya spännande biotoper med en svampflora,som man nog delvis kan känna sigfrämmande inför. Detta gäller inte minst de lavrikatallhedar, som är kännetecknande för delarav västra Härjedalen och norra Dalarna. Färdasman med bil söderifrån från Dalarna över Orsa,Sveg och Hede ser man åtskilliga prov på dennanaturtyp, som ger ett intryck av karghet, monotonioch ödslighet. Vi har vid några tillfällenmed god svamptillgång haft möjlighet attbekanta oss med dessa lavtallhedar och villgärna delge tidskriftens läsare våra erfarenheter,om än begränsade.Vad utmärker en lavtallhed?Hos lavtallheden (fig. 1) eller den lavrika tallhedenär marken täckt av en mer eller mindresammanhängande matta av lavar, främst renlavaroch andra bägarlavar (Cladonia spp.) samtpåskrislavar (Stereocaulon spp.). Endast spriddatuvor av ris som ljung, kråkris och lingon bryterden gråvita enformigheten. Blåbärsris ses sällaneller aldrig. Gräs och örter saknas oftast. Påsandigt underlag kan dock den vackra mosippanunder våren här och var liva upp den kärva naturen.Lavtallheden hör hemma på mycket torra ochgenomsläppliga marker med kontinentalt klimat.Det tjocka lavtäcket bidrar till att hållakvar tjälen i marken. Upptiningen försenas därmed,till förfång för tallföryngringen, eftersomplantorna får svårt att suga upp vatten. Flesttallplantor växer i anslutning till lågor, där snösmältningoch tjällossning sker snabbare. Denlivligare nitratbildningen där gynnar också tillväxten.Den naturliga föryngringen är mycketsvag. Efter skogseld kan dock processen påskyndas.Lavtäcket sveds bort och askan tillförden magra marken näring.Lavtallhedarna har mycket låg produktivitetmed svag och ojämn återväxt. Råhumuslagretär mycket tunt och det råder stor kvävebrist.Ekonomiskt är de därför föga lönsamma.Var finns lavtallhedarna?Lavtallhedarna har i vårt land två utbredningsområden.De inre delarna av Norrbotten utgördet ena. Längre söderut bildar nordligasteDalarna och västra Härjedalen ett annat. I dettasydliga område återfinns också samma naturtypSVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 9

SVAMPPRESENTATIONFig 1. Lavtallhed med ungskog vid Ljusnans södra strand SV Hedeviken (Härjedalen), 2003-08-23.Stridvall.i angränsande delar av Norge. Klimatet är överalltav kontinental typ.Den triviala hattsvampfloranTvå mycket vanliga kremlor är tegelkremla(Russula decolorans) och den vackert röda storkremlan(Russula paludosa). Betydligt merasällan antecknas svedkremla (Russula adusta).Bland riskorna ses mest pepparriska (Lactariusrufus) och mörk kokosriska (Lactarius mammosus),vilka ju i likhet med föregående arter ärmycket allmänna även i södra Sveriges barrskogar.En vanlig syn är också tallriskan (fig. 2),Lactarius musteus, som däremot söderut starktavtar i frekvens.Vanliga soppar i denna miljö är sandsopp(Suillus variegatus), smörsopp (Suillus luteus)och örsopp (Suillus bovinus) med sin nästanständiga följeslagare rosenslemskivlingen(Gomphidius roseus). En annan karaktärsart ärtallsopp (fig. 3), Leccinum vulpinum. Rödbrunstensopp (Boletus pinophilus) ses också rättofta.Spindlingarnas brokiga skara kännetecknas avarter som hedspindling (Cortinarius mucosus),Foto Leifkvartsspindling (Cortinarius quarciticus),gräddspindling (Cortinarius leucophanes) ochtoppig umbraspindling (Cortinarius glandicolor).Den senare arten uppfattas av många somen småvuxen varietet av umbraspindling(Cortinarius brunneus) med spetsig puckel.Färgsvampsentusiasterna kan glädja sig åtmängden av kanelspindlingar som gulskivigkanelspindling (Cortinarius croceus) och rödskivigkanelspindling (Cortinarius semisanguineus).Matsvampsvännerna får förutom sopparna nöjasig med den normala svampår rikligt förekommanderynkade tofsskivlingen (Rozitescaperatus). Den som matsvamp på vissa hållhögt skattade goliatmusseronen (Tricholomamatsutake) platsar på grund av sin sällsynthetinte under ovanstående rubrik utan kommer attbehandlas nedan.Sandig lavtallhed med färggranna taggsvamparFrån Hede går en asfalterad väg i sydsydvästligriktning mot Råndalen genom ett område avlavtallhedar. Ca 3,5 km sydsydväst om Hede10 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONFig. 2. Lactarius musteus Fr. (tallriska). Härjedalen, Hede, ca 3,5 km SSV Hede kyrka ("mosippslokalen"),2003-08-23. Foto Leif Stridvall.Fig. 3. Leccinum vulpinum Watling (tallsopp). Dalarna, Särna, nära Fjätfallen, 2003-08-19. Foto Leif Stridvall.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 11

SVAMPPRESENTATIONfinns strax väster om vägen en förekomst avmosippa, som också visat sig vara en rik svamplokal.Vid besök på platsen under två rätt godasvampår, särskilt 2003, har inte minst massförekomsternaav ovanliga taggsvampar fängslat oss.Blå taggsvamp (fig. 4), Hydnellum caeruleum,och skarp dropptaggsvamp (fig. 5), Hydnellumpeckii, med sina röda droppar bildar en färggladmosaik. Även den nära släktingen dropptaggsvamp(Hydnellum ferrugineum) med mildsmak växer här, liksom orangegul taggsvamp(Hydnellum aurantiacum) med vackert orangefärgad,sammetsartad fot.Släktet Bankera är företrätt med båda sina svenskaarter. Talltaggsvamp (fig. 6), Bankera fuligineoalba,tycks bara förekomma i sandig tallskog.Grantaggsvamp (fig. 7), Bankera violascens,har vi däremot minst lika ofta funnit medtall som under gran. Det svenska namnet tycksoss därför något missvisande. I litteraturenanges mestadels kalkrik barrskog som ståndort.Enligt vår erfarenhet verkar inte svampen hanågra särskilda näringskrav.Dyrbar delikatess för 10 000 kr per kiloDenna lättillgängliga lokal har mycket mer attbjuda på utöver rikedomen på taggsvampar. Föross "sydlänningar" var nog vårt första möte medden väldiga goliatmusseronen (fig. 8), Tricholomamatsutake, mest spännande. Den imponerargenom sin blotta storlek med en hattbredd påupp till 20 (30) cm. Hattens grundfärg är ljusbrunmed stora, mörkare bruna fjäll. Kanten ärlänge inrullad och ljusare än hatten i övrigt.Skivorna är vita och täta. Foten sitter djupt nedsänkti den täta lavmattan och är ofta helt doldav denna. Den är ca 2–3 cm tjock, hårdköttigoch har upptill en hudartad ring, vars fortsätt-Fig. 4. Hydnellum caeruleum (Hornem.) P. Karst. (blå taggsvamp). Härjedalen, Hede, ca 3,5 km SSV Hede kyrka("mosippslokalen"), 2003-08-23. Foto Leif Stridvall.12 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONFig. 5. Hydnellum peckii Banker (skarp dropptaggsvamp). Härjedalen, Hede, ca 3,5 km SSV Hede kyrka ("mosippslokalen"),2003-08-23. Foto Leif Stridvall.Fig. 6. Bankera fuligineoalba (J.C. Schmidt) Coker & Beers ex Pouzar (talltaggsvamp). Härjedalen, Hede, ca 3,5 kmSSV Hede kyrka ("mosippslokalen"), 2005-08-22. Foto Leif Stridvall.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 13

SVAMPPRESENTATIONFig. 7. Bankera violascens (Alb. & Schwein.) Pouzar (grantaggsvamp). Dalarna, Malung, SSO Ladkölen, 2003-08-18.Foto Leif Stridvall.Fig. 8. Tricholoma matsutake (S. Ito & S. Imai) Singer (goliatmusseron). Härjedalen, Hede, SV Hedeviken,2003-08-22. Foto Leif Stridvall.14 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONning nedåt likt en brun- och vitvattrad strumpaomger foten. Ovanför ringen är foten vit. Köttetär vitt och fast med en sötaktig doft.Goliatmusseronen var i Sverige tidigare kändunder namnet Tricholoma nauseosum. NiclasBergius och Erik Danell (2000) har dock genomanalyser av arvsmassan visat, att vår svenska artär identisk med den i japansk kultur så betydelsefullamatsutakesvampen (Tricholoma matsutake).Deras resultat är inte förvånande, eftersomden eurasiska taigan är ett sammanhängandeskogsområde utan tydliga genbarriärer. Ettnomenklatoriskt problem uppstod emellertid.Namnet Tricholoma nauseosum var 20 år äldreoch skulle enligt nomenklaturreglerna ha företrädeframför det av japanerna brukade namnetTricholoma matsutake. Deras namn på svampenvar dock välkänt även för amatörer långt utanförJapans gränser, medan det av oss användanamnet Tricholoma nauseosum endast varbekant för en liten skara fackfolk från Norden.Dessutom betyder artepitetet nauseosum äckligeller kväljande, en föga lämplig benämning påsvamparnas svamp, som i Japan äts närmastunder rituella former. Det finns emellertid enundantagsbestämmelse i det botaniska regelverket,som medger konservering av ett nyare, inarbetatnamn på bekostnad av ett äldre, föga brukatnamn, som i normala fall skulle ha prioritet.Med åberopande av denna undantagsregel argumenteradeBergius och Danell tillsammans medSvengunnar Ryman (2002) för att namnetTricholoma matsutake borde konserveras, dvsbli det vedertagna namnet på goliatmusseroneni stället för Tricholoma nauseosum. Deras pläderingvann gehör hos den beslutsfattande botanikkongressenoch därmed var namnfråganavgjord.Matsutaken är alltså en i Japan mycket uppskattadmatsvamp, där försäljningspriset i börjanav säsongen, då tillgången är sparsammare,kan uppgå till 10 000 kr per kilo. Länge var detendast kejsaren och hans hov, som fick äta den.I de japanska skogarna har av olika skäl skett enkraftig nedgång i förekomsterna av svampen.Det väckte därför stort intresse i Japan, då identitetenmellan den svenska goliatmusseronenoch den japanska matsutaken blev känd. Dettaråkade sammanfalla med ett par goda år, 1998och 2000, för svampen på de magra tallhedarnai Norrlands inland. Förhoppningar väcktes omnya arbetstillfällen och stora exportförtjänster.Något av en guldfeber bredde ut sig i Norrlandpå hösten 1998, vilket media verksamt bidrogtill. Förtjänstmöjligheterna tycks dock varaganska begränsade. Tillgången på svampenvarierar starkt från år till år. Riktigt goda år som1998 är förmodligen ganska sällan återkommande.De japanska uppköparna är baraintresserade av helt färsk (inte torkad) svamp avhögsta kvalitet (inga insektangrepp, hatthudenmåste helt (högsta pris) eller delvis täcka skivorna).Plockarna får bara ett pris, som beroendepå kvalitet uppgår till mellan 5 och 20 %Fig. 9. Tricholoma dulciolensKytöv. (doftmusseron).Gotland, Eksta,strax N Kronvalds fiskeläge,2000-09-22, leg. &det. Svengunnar Ryman(herb. UPS). Foto LeifStridvall.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 15

SVAMPPRESENTATIONFig. 11b. Cortinarius pinophilus Soop. Dalarna, Rättvik, Rättviksheden, ca 600 m SO Kungsholen, 2003-08-30, leg, &det. Anita & Leif Stridvall (LAS 03/057). Foto Leif Stridvall.Det känns därför befriande att kunna presenteraen av Melot (1989) ganska nyligen beskrivenart, Cortinarius odhinnii, som utan alltför stormöda går att lära sig känna igen. Den har dessutombegåvats med ett välfunnet svenskt namn,nämligen glödspindling. En detaljerad beskrivningmed välliknande färgfoto finns hos Brandrudm. fl. (1992), varför vi nöjer oss med enkort presentation av arten.Glödspindlingen är en medelstor art (hatt 3–6cm bred) med i väta mättat rödbruna - orangebrunahattfärger, under intorkning livligt gulbrun.Skivorna är livligt färgade med ungefärsamma färgton som hos hatten. Foten är förstvitaktig men blir snart här och var mässingsfärgad.Svampen är onekligen en vacker färgklicki det gråvita lavtäcket, vilket väl inspirerat tilldess svenska namn. Glödspindlingen har ett såkarakteristiskt utseende och är bunden till en såspeciell miljö, att detta enbart kunde räcka somidentifikation. Det finns dock ytterligare ettviktigt bestämningshjälpmedel, om man ärutrustad med ett normalt luktsinne. Svampenhar nämligen en mycket typisk lukt, som brukarliknas vid den hos cederträ. Uppfattar mandenna lukt, som ibland kan vara ganska starkoch något stickande, så bör varje tvivel ombestämningens korrekthet undanröjas. Det finnsdock en närstående art, kragspindling (Cortinariusparvannulatus), som har samma lukt.Cortinarius cedriolens är ett äldre men ogiltigtpublicerat namn på samma art, där artepitetetbeskriver lukten. Kragspindlingen är mindre änglödspindlingen, har också rödbruna men inteså livliga hattfärger och foten har som ung enutstående velumring, vilket föranlett både desssvenska och latinska namn. Arten är åtminstonei Götaland ganska allmän och kan uppträda imånga olika miljöer både i löv- och barrskog.Glödspindlingen är däremot mera exklusiv i sittmiljöval och i södra Sverige är bristen på lämpligabiotoper uppenbar. Stig Jacobsson har dockfunnit den en gång på Hökensås (Västergötland).Enligt honom är glödspindlingeningen sällsynthet på härjedalska lavtallhedar.Själva fann vi den med ett par års mellanrum påmosippslokalen vid Hede.18 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONFig. 12. Cortinarius odhinnii Melot (glödspindling). Härjedalen, Hede, ca 3,5 km SSV Hede kyrka ("mosippslokalen"),2005-08-22. Foto Leif Stridvall.Cortinarius balteatoalbus var. areni-silvaeBrandrud (blek bårdspindling) - fig. 13.Vårt första besök på mosippslokalen gjorde vi2003 på väg till Borgsjöträffen, som detta årmest skulle ägnas åt spindelskivlingar. Vi fanndå en spindling, som vi inte kunde identifiera ifält. Närmast påminde den om bårdspindling(Cortinarius balteatus), men det fanns inga spårav blått vare sig hos den inrullade hattkanteneller på skivorna. Köttet var anmärkningsvärthårt och kompakt. Den något jordartade luktentydde också på en art i närheten av bårdspindlingen,vilket senare bekräftades av den gulaKOH-reaktionen i köttet. Ingen bland den församladeexpertisen vågade sätta namn på vårinsamling, förrän vi vände oss till IlkkaKytövuori. Efter en snabb kontroll i mikroskopetkunde han meddela, att det handlade om ensvamp, som han kände väl från finska lavtallhedar,där den inte var ovanlig. Den hade avBrandrud beskrivits som en småsporig varietet(Cortinarius balteatoalbus var. areni-silvae) avblek bårdspindling (Cortinarius balteatoalbus).Auktor själv anlände dagen därpå och kundebekräfta Ilkkas bestämning. Den bleka bårdspindlingenhar något mindre sporer än bårdspindlingenoch hatten är som ung vitaktig utanblått i kanten men blir med åldern fläckvis mörkarebrun. Soop (1996) har en beskrivning medfärgbild av blek bårdspindling. Han föreslårnamnet potatisspindling, som tar fasta på denfläckvisa mörkfärgningen av hatten. I sammaartikel beskrivs och avbildas också hans egenart, Cortinarius pinophilus, som behandlatstidigare i vår uppsats.Vid ett besök på mosippslokalen två år senarepå väg till en lavsammankomst i Jämtland fannvi åter, som vi först trodde, samma art.Hattkanten hos unga fruktkroppar hade dock entydlig blåton, vilket förhoppningsvis framgår avdet bifogade färgfotot (fig. 14). Detta bör uteslutablek bårdspindling. Å andra sidan kundevi inte heller känna igen den som bårdspindling,vilken vi är väl bekanta med från våra hemtrakter,där den vissa år är ganska vanlig tidigt påsäsongen. Hattytan får med åldern en skorvigstruktur och spricker ofta upp kring mitten, mendessa fruktkroppar uppvisade inga tydliga sådanatendenser. I det förträffliga spindlingskompendiet"Cortinarius in Sweden" av Karl Soop(2000) står dock att läsa under Cortinarius balteatus:"The form occuring under pine often hasa more glabrous, waxy cap surface". Tyvärrsamlade vi ingen svamp under denna resa, somSVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 19

SVAMPPRESENTATIONFig. 13. Cortinarius balteatoalbus var. areni-silvae Brandrud (blek bårdspindling). Härjedalen, Hede, ca 3,5 km SSVHede kyrka ("mosippslokalen"), 2003-08-23, leg.Anita & Leif Stridvall (herb. LAS 03/030), det. Ilkka Kytövuori, conf.Tor Erik Brandrud. Foto Leif Stridvall.ju i första hand ägnades åt lavarna, varför ingenmikroskopisk kontroll har kunnat göras. En vissosäkerhet kvarstår därför om bestämningen,men vi väljer ändå att publicera en bild för attgöra läsarna uppmärksamma på problematikenkring dessa arter. Vi såg för övrigt samma art påflera lavtallhedar kring Hede vid detta tillfälle.AvslutningDet finns mycket mer att upptäcka påHärjedalens lavtallhedar. På mosippslokalensamlade vi t. ex. 2003 ett par för oss helt okändaTelamonior, vilka av Karl Soop vid Borgsjöträffenbestämdes till de av honom själv beskrivnaarterna Cortinarius brunneogriseus ochCortinarius melitosarx. Karl är den främstekännaren av Härjedalens spindlingflora. Det ärdärför vår förhoppning, att han dyker upp vidårets mykologivecka, så att han kan dela medsig av sina djupa kunskaper i ämnet. Låt oss tillsist hoppas, att vädergudarna skall vara arrangöreroch deltagare nådiga, så att årets SMFveckablir den succé, som den har alla förutsättningaratt bli.LitteraturBergius, N. & Danell, E. 2000. The Swedishmatsutake (Tricholoma nauseosum syn. T.matsutake): distribution, abundance andecology. Scandinavian Journal of ForestResearch 15: 318-325.Brandrud, T. E., Lindström, H., Marklund, H.,Melot, J. & Muskos, S. 1992. CortinariusFlora Photographica. Härnösand.Jönsson, E. 2002: Goliatmusseron -Tricholoma matsutake (nauseosum). Nästanokänd matsvamp i Sverige - dyrbar delikatessi Japan. Umeå universitet. Institutionenför utbildning i biologi, miljö- och geovetenskap.Kytövuori, I. 1988: The Tricholoma caligatumgroup in Europe and North Africa.Karstenia 28: 65-77.Melot, J. 1989. Combinationes et taxa nova.Documents mycologiques. Tomes XX.20 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONFig. 14. Cortinarius cf. balteatus (Fr.) Fr. (bårdspindling). Härjedalen, Hede, ca 3,5 km SSV Hede kyrka ("mosippslokalen"),2005-08-22. Foto Leif Stridvall.Fascicule 77: 96.Ryman, S., Bergius, N. & Danell, E. 2000.Proposal to conserve the name Armillariamatsutake against Armillaria nauseosa(Fungi, Basidiomycotina,Tricholomataceae). Taxon 49:555-556.Selander, S.1987. Det levande landskapet iSverige. Tredje upplagan. Göteborg.Soop, K. 1996. Ovanliga Cortinarius-arter - enbildserie, del IX. Jordstjärnan 17(1):21-26.Soop, K. 2000. Cortinarius in Sweden. Sixthrevised edition. Stockholm.Anita & Leif StridvallLextorpsvägen 65546164 Trollhättananita@stridvall.seleif@stridvall.seAnita och Leif Stridvall är amatörbotanister frånTrollhättan som under årens lopp publiceratåtskilliga artiklar om framför allt skivlingar i SMF:smedlemstidskrift.Efter pensioneringen har intresset för andrakryptogamer, i synnerhet lavar, tagit alltmer avderas tid i anspråk. De har under hela sitt livockså intresserat sig för de högre växterna ochgenom många resor bekantat sig med fanerogamflorani olika delar av världen. En stor del avdet senaste året har de ägnat sig åt att bygga uppen botanisk hemsida (www.stridvall.se/la), somförutom svampdatabaser innehåller omfattandefotogallerier med bilder på svampar, lavar ochkärlväxter.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 21

SVAMPPRESENTATIONNya fynd av blåtryffel(Chamonixia caespitosa)KARIN BOHLINSvensk Mykologisk Tidskrift 27 (3): 22-25, 2006AbstractIn connection with a monitoring project initiated by the recent national action plan for theconservation of Chamonixia caespitosa Rolland new Swedish records have been made in2004 and 2005.InledningBlåtryffeln (Chamonixia caespitosa Rolland) ärfunnen på ca 20 lokaler i Sverige (fig. 3) ochungefär lika många fynd finns från övrigaEuropa. Den är rödlistad och betecknas somstarkt hotad (EN). Det första svenska fyndet avsvampen gjordes på Hunneberg i Västergötland1981 (leg. K. Bohlin). Vid nästan samma tidpunktblev den också funnen av R. A. Hintz iJämtland men det fyndet blev inte känt förränlångt senare då en kollekt inlämnades tillNaturhistoriska Riksmuséet.Under 1980 och -90-talen blev den sedan funnenpå ytterligare ett antal platser i Dalarna,Värmland, Hälsingland och Medelpad.Blåtryffel bildar rundade fruktkroppar som blir1–3 cm i diameter. Fruktkropparna påträffas ieller under det översta förnalagret. De är vitamen vid kontakt med luften blånar de raskt.Svampen bildar mykorrhiza med gran. Den ärknuten till äldre granskog och förekommer helsti nordsluttningar där det är skuggigt och fuktigt.Svampen växer gärna intill eller direkt på starktnedbruten ved som har förmågan att hålla kvarfukt. Den vill ha rörligt markvatten i närheten,men förekommer alltid på något upphöjda platserintill våta partier.Efter mitt första fynd skrev Mikael Jeppson ochjag en uppsats om den i Svensk BotaniskTidskrift (Bohlin & Jeppson 1983). Jag harockså nyligen presenterat den i Jordstjärnan(Bohlin 2004). Svenska förekomster och artenshabitatval har ingående beskrivits av Kers(1985).Ellen Larsson vid Göteborgs Universitet harnyligen DNA-sekvenserat material av blåtryffeloch kommit fram till att den är närmast besläktadmed strävsoppar. (Leccinum spp.) I M.Jeppsons och min uppsats (Bohlin & Jeppson1983) antog vi att blåtryffeln var nära besläktadmed blåsoppen (Gyroporus cyanescens), någotsom dock motsägs av molekylära data.ÅtgärdsprogrammetDå ett artfaktablad skulle sammanställas förblåtryffeln för några år sedan, gick uppdragettill mig (Bohlin 1997). Senare blev jag ocksåombedd att sammanställa ett nationellt åtgärdsprogramför blåtryffeln. Åtgärdsprogrammetfastställdes av Naturvårdsverket i december2004 och gäller fram till 2007 (Naturvårdsverket2004).Att skydda blåtryffeln i sig är en sak, men detviktigaste är att skydda den typ av skog där denförekommer. I sådana marker finns ocksåmånga andra svampar, mossor och lavar som ärskyddsvärda. Det har dock visat sig att de flestaskogar där blåtryffeln tidigare är funnen tyvärrhar avverkats och att de gamla fyndplatsernadärför ofta är spolierade. Även om skogen inteavverkats precis där svampen är funnen, harändå ofta avverkningar i närheten av de gamla22 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONFig. 1. Blåtryffel (Chamonixia caespitosa Rolland). Dalarna, Leksand, Båthusravinen, 2005.08.12, leg. & det. K. Bohlin.Foto A. Bohlin.fyndplatserna påverkat markerna så att de torkatut. I sådana områden är svampen därför försvunnen(Bohlin 2004).Inventering i VästergötlandPå initiativ av länsstyrelsen i Västra Götalandslän fick min man Anders och jag i uppdrag attunder hösten 2004 söka efter blåtryffel i ett 20-tal områden med potentiella växtmiljöer iVästsverige. Vi hade då turen att göra nyfynd påtvå lokaler i Risveden (Västergötland). Under2005 återbesökte vi dessa nya fyndplatser ochpå en av dem fann vi ett par fina fruktkroppar.Kurs för länsstyrelsepersonal i DalarnaUnder sommaren 2005 ledde vi en kurs förlänsstyrelsepersonal på temat hur man finnerblåtryffel. Kursen gick av stapeln i Leksand ochmeningen var att deltagarna skulle gå ut ochförsöka återfinna svampen på tidigare kändalokaler och helst också finna den på nya platser.Kursen hölls under senare delen av augusti ochde 14 deltagarna fick lära sig fakta om svampenoch hur markerna bör se ut för att det skall varaidé att börja leta. De fick även lära sig att manvid eftersökning försiktigt krafsar undan barrenoch det tunna mosstäcket. Under två intensivadagar letades det i skogarna runt Leksand ochtill slut, under sista dagen, gjorde en av deltagarna,Uno Skog, äntligen ett blåtryffelfynd.Uno arbetar vid länsstyrelsen i Dalarna och ärnationell koordinator för åtgärdsprogrammetkring blåtryffeln. Två fruktkroppar samlades inmedan en tredje lämnades kvar i marken (fig. 1).Nytt fynd i VästergötlandYtterligare ett fynd av blåtryffel gjordes underhösten 2005. En skolklass från Öxnereds skolautanför Vänersborg, tillbringade en dag vidNaturskolan på Hunneberg. Eleverna fick i upp-SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 23

SVAMPPRESENTATIONFig. 2. Lina Börjesson, Ellinor Strand ochSandra Lidholm (Öxnereds skola) gjordeett fynd av blåtryffel i samband meden friluftsdag på Hunneberg (Västergötland),hösten 2005. Foto K. Bohlin.gift att plocka svamp i ett område nära naturskolan.Tre flickor kom fram till sin fröken ochundrade vad de funnit (fig. 2). Det var en liten,ca 2 cm stor, plattad, vit kula som blånade. Enav flickorna hade kastat sitt fynd då hon tyckteatt det såg otäckt ut när det blånade. En annanhade sparat en fruktkropp som hon visade förläraren. Ingen vid naturskolan visste vad detkunde vara, med påföljd att svampen vidarebefordradestill mig. Jag kunde snabbt konstateraatt det rörde sig om ett nytt fynd av blåtryffel.Den tidigare fyndplatsen på Hunneberg från1981 ligger ca 3 km från den nya lokalen.Flickorna har visat mig den ungefärliga platsendär de fann svampen, så i höst får vi ge oss utoch se om vi kan återfinna den. Områdetskaraktär stämmer till stora delar med våra teorierom hur en blåtryffellokal skall se ut men ärtorrare. Man skall ändå ha stor tur för att finnasvampen. Området på Hunneberg är mycketvälfrekventerat och mängder av människor strövardär. Risken är därför stor att blåtryffeln blirsöndertrampad eftersom fyndplatsen är belägenalldeles intill en stig.Samtliga nya fynd har torkats och kommer attöverlämnas till Naturhistoriska Riksmuséet iStockholm.Fig. 3. Svenska förekomster av Chamonixia caespitosa (blåtryffel).Röda prickar representerar fynd gjorda2002–2005.24 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONInför höstsäsongen 2006 har länsstyrelsen iVästra Götaland gett oss uppdraget att återinventeragamla fyndplatser och att göra eftersöki flera nya, tänkbara områden. Om vi har turenatt finna blåtryffel på någon ny lokal, återkommerjag med rapport i SMT. Skulle någonläsare finna blåtryffeln vore det intressant ochbetydelsefullt att få ta del av fynduppgifterna,helst med bilder och gärna även torkat materialav svampen tillsammans med en beskrivning avväxtplatsen. Fynduppgifter bör även inrapporterastill Artdatabanken via Artportalen (www.artportalen.se).Fynd av blåtryffel 2004-2005Västergötland, SKEPPLANDA, Slereboåns dalgång,2004, 2005, leg. & det. K.Bohlin; LERUM,Risveden Ramdalen, 2004, leg. & det. K.Bohlin; VÄSTRA TUNHEM, Hunneberg, Bergagården2005, leg. L. Börjesson, E. Strand & S.Lidholm, det. K. Bohlin.Dalarna, LEKSAND, Båthusravinen, 2005, leg.U. Skog , det. K. Bohlin.LitteraturBohlin, K. 1997. Chamonixia caespitosa, blåtryffel.I: Larsson, K.-H. (red.). Rödlistadesvampar i Sverige - Artfakta.ArtDatabanken.Bohlin, K. 2004. Blåtryffel - en sällsynt svampi en hotad barrskogsmiljö. Jordstjärnan25(1):4–8.Bohlin, K. & Jeppson, M. 1983. Frågor kringblåtryffeln, Chamonixia caespitosa. SvenskBotanisk Tidskrift 77:293–300.Kers, L.-E. 1985. Hur man finner och kännerigen blåtryffeln, Chamonixia caespitosa.Svensk Botanisk Tidskrift 79:25–32.Naturvårdsverket 2005. Åtgärdsprogram förbevarande av blåtryffel (Chamonixia caespitosa).Upprättat av K. Bohlin.Naturvårdsverkets rapport 5472.Karin BohlinHalltorpsgatan 14461 41 Trollhättananders.bohlin@telia.comKarin Bohlin är flitigt anlitadsom ledare vidsvamp- och kärlväxtexkursioner.Hon är vice ordförande i Göteborgssvampklubb och författare till flera av Art-Databankens artfaktablad om rödlistade svampar.Svensk Mykologisk Tidskrift publicerar alla artiklar påInternetRedaktionen har nu påbörjat arbetet med att lägga ut alla publicerade artiklar på Internet.Artiklarna kommer att finnas åtkomliga som PDF-filer på SMF:s hemsida.När ett nytt nummer av SMT ges ut kommer artiklarna i föregående nummer att läggas ut. Detinnebär att publiceringen på Internet inte är 100% aktuell, utan “släpar” med ett nummer.www.svampar.seRedaktionenSVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 25

SVAMPPRESENTATIONTaigataggsvamp, Phellodon secretus, en nyart för landetSONJA KUOLJOK & MATS KARSTRÖMSvensk Mykologisk Tidskrift 27 (3): 26-31, 2006AbstractFindings of the rare hydnaceous fungus Phellodon secretus Niemelä & Kinnunen in northernSweden are reported.The species was recently described from Finland and its distributionis so far restricted to the taigazone of northern Fennoscandia.InledningPhellodon secretus Niemelä & Kinnunen är ensällsynt taggsvamp som under senare år harpåträffats på några lokaler i Lule och Pite lappmarker(Norrbotten).Sonja berättar:I september år 2000 hittade jag några små taggsvamparvid Lyckan, en tallskog i närheten avJokkmokk. De växte på marken bland renlavoch lingonris bredvid en tämligen klen tallåga.Hattens ovansida var gråsvart med kontrasterandeljus till nästan vit kant. Undersidan varförsedd med ljusa taggar som antydde att detrörde sig om en vitsporig taggsvamp. Densmala foten var glänsande kolsvart. Första tankengick till svartvit taggsvamp (Phellodonmelaleucus) men det var en del detaljer som intestämde. Köttet var inte zonerat och i mikroskopetvisade sig sporerna vara något för små.Däremot pekade formen och de små, glesataggarna mot släktet Phellodon. Den kryddigadoft som skall vara utmärkande för detta släktekunde dock inte förnimmas. Växtplatsen är enmager tallskog på grov morän med fältskikt avlav och lingonris. Området saknar idag formelltskydd. En del av kollekten skickades tillNaturhistoriska Riksmuseet och blev bestämdtill Phellodon melaleucus.2004 fick jag av Johan Nitare ett särtryck avKarstenia med titeln "Phellodon secretus(Basidiomycota), a new hydnaceous fungusfrom northern pine woodlands" ."Den här taggsvampen borde du kunna hittauppe hos dig", sa Johan.Och visst hade han rätt, jag hade ju redan hittatden! Nu föll alla pusselbitar på plats. Jagskickade omgående kollekten till professorTuomo Niemelä i Helsingfors som kunde konfirmerafyndet som Phellodon secretus, en artsom beskrivits som ny för vetenskapen avNiemelä m. fl. (2003).Mats berättar:Sonja och jag har tillsammans genom StegetFöre besökt en hel del tallskogar i Jokkmokkskommun. Sonja har då berättat att det iblandväxer två sällsynta taggsvampar under gamlatalllågor. Jag har även haft det stora nöjet att bliförevisad smalfotad taggsvamp (Hydnellumgracilipes) vid Lyckan.Den 21 oktober 2005 besökte jag trakternakring Gallejaur i samband med en Steget Förekurs.Den välbevarade byn Gallejaur är vackertbelägen vid Skellefteälven. Byn ligger iNorrbottens län, Arvidsjaurs kommun, precispå gränsen till Västerbotten. Steget Före-kursenlåg i slutet på barmarksäsongen och när jagvaknade på morgonen var det helt vitt av snö. Vibesökte Mörtträskheden, en oskyddad sandtallskogmed ett äldre trädskikt och förekomst avbåde naturstubbar och lågor. Området bar spårefter en brand för 100–150 år sedan. Underexkursionen hittade vi några rödlistade lavaroch svampar, vilka växte på både träd och lågor.Eftersom området kändes skyddsvärt började26 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONjag även vända på en del mindre lågor.I centrum av Mörtträskheden hittade vi en någotfuktigare sänka. Efter ett tag vände jag på enhalvmeter lång tallstock. Döm om min storaförvåning när jag upptäcker att stora delar avundersidan är bevuxen med tre grupper av småtaggsvampar, samtliga mycket lätta och med enbomullsaktigt konsistens. Märkligt nog varieradefärgen på svamparna, med bruna fruktkroppari centrum och på kanterna gråsvarta,lätt zonerade fruktkroppar som i lyster påmindelite om sidenticka (Trametes versicolor). Detvar lätt att konstatera att det rörde sig om tvåolika taggsvampsarter och känslan av att samtidigtha hittat både Phellodon secretus och smalfotadtaggsvamp (Hydnellum gracilipes) varnästan overklig.ArtbeskrivningPhellodon secretus är en liten, marklevandetaggsvamp med enstaka eller sammanvuxnafruktkroppar.Hatten är plan eller trattformig, ofta oregelbundetrundad med lober och upp till 3 (–5) cm idiameter. Färgen är i början vit-askgrå, senareSå här glad blir Mats Karström på fyndplatsen medbåde taigataggsvamp (Phellodon secretus) och smalfotadtaggsvamp (Hydnellum gracilipes). Norrbotten, Pitelappmark, Gallejaur, Mörtträskheden sandtallskog. FotoMagnus Marklund.mörkare grå-gråsvart med en färgskiftning avsepia, jämnt färgad eller med ljusare kant.Niemelä m. fl. (2003) uppger att hatten inte ärzonerad, men ibland anas en antydan till zonering.Färska fruktkroppar saknar lukt, torkade har deen mycket svag kryddig doft.Hymeniet har spetsiga och täta taggar som förstär vita, senare ljust gråvita.Foten är jämntjock, kal och glänsande svart,tunn 0,3–0,8 mm och 10–18 mm lång.Köttet är bomullsaktigt mjukt och det färgasoliv-blekt brungrönt i KOH.Sporerna är nästan klotrunda, taggiga 2,9–2,3 x2,7–3 μm. Sporpulvret är vitt.Den mjuka konsistensen, den glänsande svartafoten och det säregna valet av växtplats gör detlätt att även makroskopiskt identifieraPhellodon secretus.Som svenskt namn föreslår vi taigataggsvamp.EkologiVäxtperioden för Phellodon secretus sträckersig från augusti och ända in i november. Denväxer på marken, skyddad under gamla, starktnedbrutna tallågor eller fallna stubbar. Utrymmetmellan marken och veden är så litet att mani regel inte ser svampen utan att lyfta på veden.Fruktkropparna utvecklas från marken somnållika, ca 1 mm tjocka, svarta fötter och hattenutvecklas först när fotens topp får kontakt medden överliggande veden (Niemelä m. fl. 2003).På den första svenska fyndplatsen vid Lyckanväxte dock ett 10-tal fruktkroppar både underoch bredvid en tämligen klen tallåga. Det fannsalltså ingen ved ovanför vissa fruktkroppar.Senare svenska fynd är gjorda under rester avlågor eller liggande stubbar och veden har oftastvarit kolad. Trots att svampen liksom andraarter i ordningen Thelephorales anses varamykorrhizabildande, är den alltså beroende avved i lämpligt nedbrytningsstadium. Sådanastubbar utgör sannolikt rester av tallar som kanskevarit med om flera skogsbränder, dels somlevande träd, stående torrfura eller som liggandelåga. På så vis hamnar den kolade veden motSVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 27

SVAMPPRESENTATIONFig. 1. Taigataggsvamp (Phellodon secretus Niemelä &Kinnunen). Norrbotten, Lule lappmark, Jokkmokk,Getberget, Lyckan, 2004-10-30, leg. S. Kuoljok (S, H &herb. Kuoljok). Foto S. Kuoljok.markytan. När själva lågan har blivit nedbrutenfinns fortfarande de hårda, basala delarna kvar.Detta är en process som kan ta många hundra åri norra Sverige och Finland och det tar såledesmycket lång tid att återskapa lämpliga substrat.Fynden i Finland är gjorda under mycket nedbrutnalågor eller rotstockar av för länge sedanfallna tallar i urskog. Ingenting nämns om koladved.Orsaken till att taigataggsvampen föredrar en såmärklig miljö som det trånga utrymmet mellanmarken och en låga kan diskuteras. Även vidkraftigt regn är marken under veden torr, men åandra sidan är kanske fuktigheten mera konstantunder svampsäsongen. En annan tänkbarorsak kan vara mindre konkurrens med andramycel. Kanske medför också det skyddade ochlänge frostfria läget under veden att växtsäsongenförlängs.28 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONDe svenska fynden är gjorda i äldre, brandprägladetallskogar med lång trädkontinuitet. De ärbelägna på näringsfattig morän eller i sandtallskogarmed sparsam undervegetation av renlavar,lingonris och låga skogsmossor, på lite fuktigaremark även blåbärsris. Skogarna är ingalundaopåverkade av skogsbruk men utgörexempel på kontinuitetsskogar (Skogsstyrelsen2004). Vissa partier kan bestå av tämligen ungaträd, men större delen är betydligt äldre,100–150 år. Stubbar, en del ganska grova ochhöga, vittnar om virkesuttag under djupa snöförhållanden.Gemensamt för både den yngreoch den äldre skogen är dock, att den är opåverkadav modernt skogsbruk. Den har aldrig kalavverkatseller behandlats med någon form avmarkberedning och det finns relativt gott omkolade vedrester, numera i långt gånget nedbrytningsstadium.Föryngring har skett efterbrand med överståndare och i de yngre partiernamed fröträd. Flera sådana skogar kan i dagbetecknas som naturskogar, eftersom trädkontinuitetenär obruten och det är länge sedan någotvirkesuttag gjordes.FyndhistoriaDen finske mykologen P. A. Karsten gjorde tvåkollekter av Phellodon secretus, uppenbarligenfrån en och samma fyndplats i Tammela iMustiala, i södra centrala Finland 1866 (beläggfinns i H och UPS). Han tvekade tydligen attnamnge materialet eftersom han skickade denandra kollekten till Elias Fries, men inte hellerFries föreslog något namn. Ett team av mykologerfrån universitetet i Helsingfors inventeradeskyddade gammelskogar i norra och östraFinland 1998–2002. Under denna inventeringgjordes några fynd av den lilla taggsvampensom sedan blev beskriven 2003. Då blev ävenKarstens gamla material bestämt. (Niemelä m.fl. 2003).Fig. 2.Växtplats för taigataggsvamp (Phellodon secretus Niemelä & Kinnunen) med rester av gammal kolad tallågapå grov morän. Norrbotten, Lule lappmark, Jokkmokk, Getberget, Lyckan, 2004-10-30. Foto S. Kuoljok.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 29

SVAMPPRESENTATIONUtbredningHittills föreligger tre svenska fynd:Norrbotten, LULE LAPPMARK, några km västerom Jokkmokks samhälle, Lyckan 2000-10-30leg. Sonja Kuoljok (S, H & herb. Kuoljok).Svampen återfanns på samma lokal 2004-10-30men ej på samma växtplats som 2000;GÄLLIVARE, 6 km SV Ullatti, Perukielinensandtallskog på norra sidan Ängsån, 2005-09-19, leg. S. Kuoljok. Fyndet gjordes i sambandmed inventering av fjälltaggsvampar (Sarcodonspp); PITE LAPPMARK, Arvidsjaur, 20 km SVGlommersträsk, Mörtträskheden sandtallskog,ca 300 m.ö.h., 2005-10-21, leg. Mats Karström.I Finland anses den vara en raritet som förekommeri nordliga tallskogar. Det finns fyraaktuella lokaler. I övriga delar av världen äringa fynd gjorda.FörväxlingsarterGenom sin storlek, den tunna foten, denbomullsaktiga konsistensen och det säregnaväxtsättet påminner taigataggsvamp om smalfotadtaggsvamp (Hydnellum gracilipes). Densenare är emellertid brunrosa till purpurbrun,har mjuk men ändå seg konsistens och bruntsporpulver, samt luktar mjöl. De två arternaväxer på samma lokaler och har liknande ekologi.Smalfotad taggsvamp har tidigare behandlatsi Jordstjärnan (Kuoljok 2003).En annan tänkbar förväxlingsart är svartvittaggsvamp (Phellodon melaleucus). Den harockså en svart, kal fot men ett mera robust växtsättoch är seg både som färsk och torr samt haren stark kryddoft. Den har större sporer ochväxer i mossig barrskog, oftast granskog ochhar en sydligare utbredning.Svart taggsvamp (Phellodon niger) har en svart,knubbig och filtluden fot och köttet har en glänsandesvart, korkartad kärna. Dess sporer ärstörre än taigataggsvampens. Den växer företrädesvisi kalkbarrskog, men åtminstone i norraSverige även i gammal tallskog.Taggsvampar, som normalt växer öppet, kannågon gång även ha fruktkroppar under lågor,t. ex. tratt-taggsvamp (Phellodon tomentosus).När de växer under lågor blir hattarna vanligtvissmå och förkrympta och kan påminna något ombåde smalfotad taggsvamp och taigataggsvamp.Den mer korkartade konsistensen skiljer dockut dessa arter.Nyckel till släktet Phellodon, lädertaggsvampar.Här följer en modifiering av nyckeln i Ryman &Holmåsen (1992).Marklevande, oftast tunnköttiga taggsvampar.Lukt hos flertalet arter kryddartad, lik den hosbuljongtärningar. Sporpulver vitt. Sporer rundatill brett ellipsoida, glest taggiga, hyalina, ej amyloida.Hyfer utan söljor. Till det yttre likaHydnellum-arter men dessa har brunaktigasporer.1. Fot filtluden, åtminstone vid basen, 0,5–2 cmtjock. Kött tvåskiktat . . . . . . . . . . . . . . . . .2- Fot kal, 0,2-0,7 cm tjock.Kött ej tvåskiktat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .42. Fotens inre skikt hårt och svart . . .P. niger- Fotens inre skikt mjukare, grått eller brunaktigt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .33. Hatt vanligen zonerad. Fotens inre skiktbrunaktigt. I barrskog . . . . . . .P. tomentosus- Hatt ej eller otydligt zonerad. Fotens inreskikt grått. I lövskog . . . . . . . . . .P. confluens4. Fot brun . . . . . . . . . . . . . . . . P. tomentosus- Fot svart . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .55. Kött segt och med stark kryddoft. Sporer3,3 – 3,7 x 3 μm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . .P. melaleucus (syn. P. connatus).- Kött bomullsmjukt, som färskt utan lukt.Sporer 2,9 – 3,3 x 2,7– 3 μm . .P. secretusDiskussionPå grund av sitt undanskymda levnadssätt är taigataggsvampensvårinventerad. Den är troligenförbisedd, men torde vara sällsynt. Nya fyndkan dock förväntas när artens ekologi blir merakänd. Taigataggsvamp är placerad i kategori DD(Data Deficient, kunskapsbrist) i Rödlistan(Gärdenfors 2005). Vid bedömningen fanns30 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONendast ett svenskt fynd. Under rödlistningsarbetetbeaktades ett högt mörkertal och 500 skattadelokaler bedömdes som rimligt. Artens habitat,gammal brandpräglad tallskog, har minskatkraftigt. Äldre, torr, gärna brandpräglad tallskogmed lång trädkontinuitet på mager markingår i begreppet kontinutetsskogar. Icke skyddadearealer av denna skogstyp beräknas tillstor del vara avverkade inom de närmaste 20åren (Skogsstyrelsen 2004). Denna naturtypförkommer inom Europa huvudsakligen iFinland och Sverige. Bristen på liggande,gammal, kolad tallved, ett substrat som tar långtid att återskapa, kommer troligen att förvärras iframtiden, därför måste lågintensiv brand tillåtasför att på sikt skapa nya substrat.De hittills gjorda fynden tyder på att taigataggsvampenär en art som har sin huvudutbredningi taigaområdet. Den bör därför eftersökas pålämpliga lokaler, företrädesvis i norra Sverige, iområden med ett kontinentalt klimat. Denna typav skog hyser ofta flera rödlistade mykorrhizasvamparsom kräver lång trädkontinuitet, t.ex.rotfingersvamp (Ramaria magnipes), smalfotadtaggsvamp (Hydnellum gracilipes), tallriska(Lactarius musteus), skrovlig taggsvamp(Sarcodon scabrosus), jättemusseron (Tricholomacolossus), goliatmusseron (T. matsutake)samt rikligt med korktaggsvampar (Hydnellumspp).Det kan dröja många år mellan goda förutsättningarför riklig fruktkroppsbildning av marksvampari torra tallskogar. En del kräsna arterkanske bara uppträder någon enda gång underen 5-årsperiod. För att beakta naturvårdsaspektenvore det därför önskvärt att inventera nordligtboreala tallskogar med lång trädkontinuitetmed avseende på mykorrhizasvampar underminst 2–3 år, helst 5 år i följd, före ett eventuelltskogligt ingrepp.Förhoppningsvis kommer det ökande intressetför kontinuitetstallskogar även att leda till attmånga av dessa får ett långsiktigt skydd. I dettaskydd bör givetvis Lyckan, Perukielinen ochMörtträskheden, de tre kända växtplatserna förden säregna taigataggsvampen ingå.Tack till professor Tuomo Niemelä, Helsingfors,som bekräftade det första svenska fyndet avPhellodon secretus, samt till Johan Nitare, somtipsade om artikeln i Karstenia.LitteraturGärdenfors, U. (red.) 2005. Rödlistade arter iSverige. ArtDatabanken, SLU, UppsalaKuoljok, S. 2003. Smalfotad taggsvamp - endoldis. Jordstjärnan 24 (2):4–9.Niemelä, T., Kinnunen, J., Renvall, P. &Schigel, D. 2003. Phellodon secretus(Basidiomycota), a new hydnaceous fungusfrom northern pine woodlands. Karstenia43:37–44.Ryman, S. & Holmåsen, I. 1992. Svampar. Enfälthandbok. 3:e upplagan. Interpublishing.Stockholm.Skogsstyrelsen 2004. Kontinuitetsskogar - enförstudie. Skogsstyrelsens meddelande 1-2004. Skogsstyrelsen, Jönköping.Sonja KuoljokFågelvägen 15962 33 JokkmokkSonja Kuoljok är huvudförfattaretill denna artikelom taigataggsvampen.Hon har länge varitaktiv i Naturskyddsföreningensskogsgrupp Steget Före i Jokkmokk ochdeltagit i inventering av skyddsvärda skogar iJokkmokks kommun. Hon är ledamot iArtDatabankens expertkommitté för svampar.sonja.kuoljok@glocalnet.netMats KarströmÄlvvägen 4960 30 Vuollerimmats.karström@snf.seMats Karström är ledare för Naturskyddsföreningensskogsgrupp Steget Före i Jokkmokk. Hanär ledamot i ArtDatabankens expertkommittéför lavar.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 31

SVAMPPRESENTATIONPseudombrophila merdaria - en verkliggeneralistARNE RYBERG & ÅKE WIDGRENSvensk Mykologisk Tidskrift 27 (3): 32-34, 2006AbstractIn 2005 the cup fungus Pseudombrophila merdaria (Fr.) Brumm. was found on old wolf´sdung near Stalon, in the province of Åsele Lappmark in northernmost Sweden(Västerbotten, Swedish Lapland).InledningSommaren 2005 hittades skålsvampenPseudombrophila merdaria (Fr.) Brumm., straxsöder om Stalon i Åsele lappmark (Västerbotten).Fyndet gjordes på gammal spillning avvarg. Arten är tidigare rapporterad från ett tjugotallokaler i Sverige under namnet Pseudombrophiladeerrata.Fyndet i VästerbottenI mitten av juli 2005 befann sig Åke Widgren påfjäll- och fiskesemester i Västerbottens inlandtillsammans med fotografen och viltspårarenLasse (Le) Carlsson från Ronneby. Den 17 julibestämde de sig för att pröva fiskelyckan inågra småsjöar, bl. a. Gottnatjärnarna, i kronoparkenSkönvik, ca 8 km sydsydväst om Stalon.Fiskelyckan var inte särskilt god. Enstakaabborrar nappade men de ädlare fiskarna lystemed sin frånvaro. Dessutom avlöste regnskurarnavarandra. Den största behållningen var ettvarnande jordugglepar på ett hygge strax intillen av sjöarna. Lasse gick för att titta närmare påugglorna medan Åke envist kämpade vidaremed abborrarna i sjön, och med myggsvärmarna.När Lasse så småningom återvändeberättade han att han hittat misstänkt vargspillningi kanten av en grusväg.Hemma i stugan flera timmar senare sade han:- Det såg ut som om det växte svamp på spillningen.- Vad? Vargspillning med svamp?Och han hade inte samlat något!Två dagar senare var de tillbaka på grusvägenvid Gottnatjärnarna. Det var inte så lätt att återfinnaspillningen men efter en halvtimmesletande hittades den. Det var fyra rejäla korvar,samtliga översållade med bruna skålsvampar.Spillningen bestod enbart av hår och ben,sannolikt från älg eller ren. Ytan var vitfärgadav utfälld kalk och bedömdes därför vara 1–2 årgammal. I dikeskanten, endast någon meter frånspillningen, hittades tydliga spåravtryck frånvarg, vilket gav stöd åt artbestämningen avspillningen. Att avtrycken skulle vara så gamlakan tyckas konstigt, men på stabil mark är detinte alls ovanligt att spårstämplar av relativttunga djur som vuxna vargar kan bibehållas i ettpar år. Tre svampbemängda spillningskorvarinsamlades och lämnades så småningom tillArne Ryberg, Jämshög. En av dem skickadesunder hösten till skålsvampsspecialisten DieterBenkert i Tyskland för artbestämning. I december2005 meddelade Benkert att det rörde sigom Pseudombrophila merdaria.Släktet PseudombrophilaSkålsvampssläktet Pseudombrophila omfattarett 40-tal arter, varav fem är rapporterade frånSverige. Merparten av arterna växer på spillning,företrädesvis av växtätare (Boisen-Hansenm. fl. 2001). En del arter växer även på mereller mindre förmultnade växtdelar. De iSverige rapporterade arterna i släktet är P. cervaria,P. merdaria, P. porcina, P. ripensis och P.theilouca (Eriksson 2006). Ytterligare en art,Nannfeldtia aggregata (mörk legeskål) förs32 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONnumera till släktet Pseudombrophila undernamnet P. guldeniae. Den växer på hyfmattan aven annan skålsvamp Byssonectria terrestris(orange legeskål).Pseudombrophila merdariaArten Pseudombrophila merdaria är omgärdadav en viss namnförbistring. I Ekologisk katalogöver storsvampar (Hallingbäck & Aronsson1998) omnämns den under namnet P. deerrataP. Karst (1889). van Brummelen har i sin monografi(van Brummelen 1995) slagit samman P.deerrata och en del andra arter till en enda, P.merdaria. Allt som allt nämns 45 synonymer.Pseudombrophila merdaria växer framförallt påspillning (därav epitetet merdaria som betyder"växer på spillning"). Den är enligt vanBrummelen noterad på spillning av människa,hund, ko, hare, mus, duva och i och med vårobservation, numera även på vargspillning.Andra substrat är multnande växtdelar av potatisväxter,lupin, strätta, malört, senap, tistlar,gurkväxter, dahlior samt starkt förmultnad vedav rönn och gran. Dessutom är den noterad frånkomposter, ruttnande papper och kläder, resterav döda djur, på gödselbemängd jord och påbrandplatser. P. merdaria är alltså en verkliggeneralist eller "allätare". I Sverige är den noteradfrån ett 20-tal lokaler i Uppland, Jämtland,Västerbotten, Norrbotten och på Gotland. Deneuropeiska utbredningen omfattar Danmark,Norge, Finland, Estland, Litauen, Ryssland,Tjeckien, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike,Spanien, Schweiz, Italien och Storbritannien.Dessutom är den noterad från USA,Kanada och Grönland (van Brummelen 1995).P. merdaria har stor utbredning och ett brettsubstratval, men är trots detta relativt ovanlig.Beskrivning av fyndetPseudombrophila merdaria (Fr.) Brumm.Västerbotten, ÅSELE LAPPMARK, 8 km SSVStalon, 100 m S om den västligaste av Gottnatjärnarna,2003-07-17, på vargspillning i kantenav grusväg, leg. L. Carlsson, det. D. Benkert(herb. A. Ryberg och D. Benkert)Makroskopisk beskrivning - fig. 1.Fruktkropparna varierar i storlek mellan 1 och 5(10) mm och växer direkt på substratet, iblandmed en kort fot. Mycelet är ofta synligt som vitaktigatrådar mellan apothecierna och substratetoch kan ibland också ses som en vitaktig matta.Färgen på fruktkropparna kan närmast beskrivassom rödaktigt brun till brun. Utsidan är avFig. 1. Pseudombrophila merdaria (Fr.:Fr.) Brumm.Västerbotten, Åsele Lappmark, Stalon, Gottnatjärnarna,2005-07-19, leg. L. Carlsson (herb. A. Ryberg). Foto L. Carlsson.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 33

SVAMPPRESENTATIONCrödbrunt pigment. De är betydligt längre änasci. Håren på skålens utsida är tjockväggiga,septerade, rundade i toppen och upp till 5 μm idiameter.A10 μmB10 μmFig. 2. Pseudombrophila merdaria (Fr.:Fr.) Brumm.Västerbotten, Åsele Lappmark, Stalon, Gottnatjärnarna,2005-07-19, leg. L. Carlsson (herb. A.Ryberg).A. parafyser B. ascus C. sporer D. hår från skålens utsida.TeckningA. Ryberg.samma färg eller något mörkare, täckt med ettfiltaktigt lager av hår.Mikroskopisk beskrivning - fig. 2.Asci är cylindriska, gradvis avsmalnade nedåtoch avslutas med en ganska bred bas. Hos vårtfynd var storleken mellan 100–140 x 9–12 μm.van Brummelen (1995) anger storleken till100–125 x 9–12 μm och Doveri (2004) till110–137 (150) x 8–11 μm. Sporerna är encelliga,ellipsoida, hyalina och ganska tjockväggiga.I vatten är sporerna helt släta, men i CottonBlue med mjölksyra kan man på mogna sporerse att sporväggen är svagt vårtig. Ofta innehållersporerna en luftbubbla. Sporstorleken hosvårt fynd är 10,5–13 x 6–8 μm. van Brummelen(1995) anger storleken till 10,3–13,5 (–14,0) x6,3–8,3 μm och Doveri (2004) till 10,5–14,1 x6–8,4 μm. Parafyserna är smala, upp till 2 μmoch utvidgade i toppen till cirka 5 μm, septeradeoch de flesta grenade, i topparna inbäddade ett iDTackStort tack till Dieter Benkert, Potsdam, för hjälpmed artbestämning, samt till Lasse Carlsson,Ronneby, för foto av svampen.LitteraturBoisen-Hansen, P., Lange, C., Petersen, J. H. &Vesterholt, J. 2001. Nøgler til coprofilesvampe.[http://mycokey.com/mycokeyDK/DKkeysPDFs/coprofilkey.pdf]Doveri, F. 2004. Fungi Fimicoli Italici. AMB.Trento.Eriksson. O. E. 2006. The ascomycetes ofSweden.[www.umu.se/myconet/asco/indexASCO.html].Hallingbäck, T. & Aronsson, G. (red.) 1998.Ekologisk katalog över storsvampar ochmyxomyceter. ArtDatabanken, SLU,Uppsala.van Brummelen, J. 1995. A World-Monographof the Genus Pseudombrophila (Pezizales,Ascomycotina). Libri Botanici 14:45.Arne RybergBoafallsvägen 10293 72 Jämshögarne@iosoft.seÅke WidgrenRonnebygatan 10371 31 Karlskronaake.widgren@k.lst.seArne Ryberg är en allsidig mykolog med mångaintressen. Han är en drivande kraft i det pågåendeinventeringsprojektet kring Blekinges svamparoch är en god kännare av ascomyceter. Arneär kassör i Sveriges Mykologiska Förening.Åke Widgren är biolog och arbetar sedan 1985med naturvårdsfrågor vid länsstyrelsen i Blekinge.Han är sedan flera år engagerad i inventeringenav Blekinges svampar men gör ibland avstickaretill landets nordliga breddgrader.34 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (3): 35–48, 2006Släktet Xerocomus i SverigeSVAMPPRESENTATIONANDY TAYLOR & URSULA EBERHARDTAbstractRecently, much progress has been made in the delineation of taxa within Xerocomus byusing a combination of morphology and molecular data to investigate species limits. As aresult of these investigations, the taxonomy of Xerocomus has changed considerably. Anumber of new taxa have been described, species complexes have been satisfactorily resolvedand several names have been synonymised. It therefore seems an appropriate time for anupdate on the genus in Sweden. Sixteen Xerocomus taxa are known to occur or are likely tooccur in Sweden, including X. armeniacus, X. badius, X. bubalinus, X. chrysenteron, X. chrysonemus,X. cisalpinus, X. communis, X. fennicus, X. ferrugineus, X. moravicus, X. parasiticus, X.porosporus, X. pruinatus, X. ripariellus, X. rubellus and X. subtomentosus.This article gives summariesof the current status of Xerocomus and includes a key and short descriptions of these taxa.Traditionellt har uppdelningen i arter i släktetXerocomus byggt på hattfärg, fotens eventuellaådernät, hattens reaktion med ammoniak ochmikroskopiska karaktärer i hatthuden. Den somförsökt använda sig av dessa karaktärer för attbestämma sina Xerocomus-fynd, har dock nästanalltid råkat ut för bekymmer. Variationen hosvissa av dessa karaktärer (t. ex. hattens ammoniakreaktion)och den överlappning mellanolika taxa som verkar finnas, har ofta gjort detsvårt att matcha en viss kollekt med en viss art.Genom att använda sig av en kombination avmorfologiska karaktärer och molekylära datahar på senare tid gjorts stora framsteg beträffandesläktets taxonomi. Det har visat sig attmycket av den förvirring som tidigare rått harberott på att det finns ett antal arter som tidigarevarit okända och obeskrivna. Det är ocksåuppenbart att alltför stor vikt hittills lagts vidvissa morfologiska karaktärer som visat sig varamycket variabla. Som ett resultat av dessa studierhar taxonomin inom släktet Xerocomus förändratsig: ett antal nya taxa har beskrivits, artkomplexhar lösts upp och flera namn har kunnatsynonymiseras. Det är därför dags för enuppdatering av släktet i Sverige.I sin nyligen publicerade, utmärkta monografiöver släktet Xerocomus presenterar Ladurner &Simonini (2003) 22 europeiska arter. Det storaantalet taxa kan kanske verka förvånande förmånga svenska mykologer, eftersom släktet iSverige av tradition räknat betydligt färre arter.Emellertid finns det 16 taxa som förekommereller som kan förväntas förekomma i Sverige:X. armeniacus, X. badius, X. bubalinus, X. chrysenteron,X. chrysonemus, X. cisalpinus, X.communis, X. fennicus, X. ferrugineus, X. moravicus,X. parasiticus, X. porosporus, X. pruinatus,X. ripariellus, X. rubellus och X. subtomentosus.Ladurner & Simonini (2003) räknadeäven Boletus impolitus och Phylloporus rhodoxanthustill Xerocomus. Båda dessa taxa förekommerhos oss så det saknas därför i Sverigeendast fyra europeiska arter, vilka alla har ensydligare utbredning.Syftet med denna artikel är dubbelt. Det är delsatt sammanfatta den nuvarande statusen av släktetXerocomus i Sverige, dels att underlätta artbestämningari släktet. Som referenslitteraturtill alla europeiska xerocomoida svamparrekommenderar vi livligt Ladurner & Simonini(2003), vilka vi i huvudsak följer i nomenklatoriskafrågor. Data som presenteras i föreliggandeuppsats är resultat av ett forskningssamarbetemed Heidi Ladurner och GiampaoloSimonini och mykologer i Frankrike, Spanien,Storbritannien, Sverige och Tyskland. Vi ärockså mycket tacksamma mot de svenskaSVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 35

SVAMPPRESENTATIONFig. 1. Xerocomus subtomentosus(sammetssopp).Färgvariation hos hatten.Italien, Sardinien, 2000-11-02, leg. G. Simonini.Foto A.Taylor.mykologer som bidragit med material till dennaforskning, i synnerhet Birgitta Wasstorp,Michael Krikorev, Elsa Bohus Jensen, JuanSantos, Kerstin Bergelin, Jan Nilsson, ArneRyberg, Stig Jacobsson, Sigvard Svensson,Anne-Marie Swartling, Hans-Göran Toressonoch Lennart Vessberg.Uppgifter som presenteras beträffande artkaraktärer,ekologi och utbredning baseras delvis påmonografin av Ladurner & Santonini (2003),delvis på våra egna observationer. Utbredningsuppgifterhar också hämtats från NordicMacromycetes (Hansen & Knudsen 1992).Vi kommer inledningsvis att diskutera den relativavikten av morfologiska och kemiska karaktärerhos Xerocomus-arterna och hur man gårtill väga för att artbestämma dem. En ordlistaförklarar några av begreppen som används i texten.Därefter följer en provisorisk bestämningsnyckeltill arterna. Phylloporus rhodoxanthus ärinkluderad i nyckeln eftersom den uppvisardrag som starkt kopplat den till X. subtomentosus-komplexet.Denna släktskap stöds även avresultaten från molekylära analyser.Avslutningsvis följer korta, koncisa beskrivningarav de vi uppfattar som de viktigastekaraktärerna för de behandlade arterna.KaraktärerHattfärgDet är en karaktär som kanske oftast haranvänts för att urskilja arter. Samtidigt är det enkaraktär som vi upptäckte visade störst variationhos några arter.Det gäller i synnerhet X. subtomentosus därolivgröna, bruna, röda och gula varianter kundekonstateras (fig. 1). Det fanns inga tecken i demolekylära analyserna att dessa färgvarianterskulle kunna kopplas till olika arter utan de ärendast att betrakta som former inom ett variabelttaxon (Taylor m. fl. 2006). Hattfärgen somsärskiljande karaktär mellan t. ex. X. subtomentosusoch X. ferrugineus (se diskussionunder X. ferrugineus) har orsakat stor förvirring.Variation i hattfärgen kan också skapaproblem när man skall skilja mellan andra arter.Även om klarröd hatt ofta förknippas med X.rubellus (fig. 2) kan även andra arter som X.armeniacus, X. fennicus, X. ripariellus och X.subtomentosus uppvisa samma röda färg.Mikroskopisk undersökning är avgörande förbestämningen av sådana kollekter. Dessutomkan den klarröda färgen hos unga fruktkropparav X. rubellus blekna till en mycket ljusare rosabrunnyans som får den att påminna om X.communis.Hatthudens reaktion med ammoniak ochförekomsten av ett nätmönster på fotenNär ammoniakånga eller en lösning av ammoniakkommer i kontakt med hattytan hos någraXerocomus-arter uppkommer för ett kort ögon-36 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONFig. 2. Xerocomusrubellus (rödsopp).Uppland, Uppsala,Nåsten, Fäbodarna,2005-07-30,under ek, leg. A.Taylor(AT2005022).Foto A.Taylor.blick en blå-grön färgskiftning (fig. 3). Singer(1945) upptäckte detta fenomen och användedet för att särskilja en ny subsektion inom sektionSubtomentosi som innehöll arter med positivammoniakreaktion (blå-grön). Emellertidvisade Redeuilh (1994) på ett övertygande sättatt reaktionen var beroende av mängden bruntpigment i hatthuden. Man kan lätt kontrolleradetta genom att placera ett tunt snitt av hatthudenpå ett objektglas och sedan täcka över medett täckglas. Under det att man betraktar preparateti mikroskop sätter man till en droppeammoniaklösning som får tränga in till hatthudssnittet.En blå-grön reaktion skall nu synas.Om ingen reaktion syns, görs ett preparat frånett mörkare, djupare område av hatthuden.Redeuilh visade att alla taxa inom sektionSubtomentosi har en positiv reaktion medammoniak och att denna karaktär kan användasför att knyta en kollekt till just denna sektion.Ett taxon, X. lanatus (Rostl.) E. J. Gilbert (=X.subtomentosus var. leguei (Boudier) Bataille) ärvälkänt för många. Arten skiljdes ut från X. subtomentosusgenom sin gröna hatthudsreaktionmed ammoniak och genom att ha ett tydligt nätmönsterav bruna ribbor på foten. I våra DNAstudierkunde vi inte påvisa att kollekter med ettvälutvecklat nätmönster på foten (fig. 4) skulleskilja sig från X. subtomentosus. Om man kopplardetta faktum till Redueilhs uppgifter omfärgreaktionen, verkar det inte meningsfullt attbehålla X. lanatus som en egen art.Hyfer i hatthudenTre karaktärer i hatthuden är användbara för attskilja mellan Xerocomus-arter:- riktningen hos hyferna i hatthuden- diametern hos ändcellerna- förekomst/avsaknad och morfologin hos eventuellainkrusteringar på hatthudshyfernaFör att observera dessa karaktärer är det bäst attanvända oskadade fruktkroppar eftersom ska-Fig. 3. Xerocomus subtomentosus (sammetssopp).Blågrön färgreaktion hos hatthuden med ammoniak.Italien, Sardinien, 2000-11-02, leg. G. Simonini. Foto A.Taylor.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 37

SVAMPPRESENTATIONFig. 4. Xerocomus subtomentosus(sammetssopp).Fot med grovtådernät. Tyskland,Mainz, 1998-06-21,leg A. Taylor (AT1998029). Foto A.Taylor.dor i hatthuden kan resultera i trasiga hatthudscellersom kan ändra sin struktur och/eller ändrafärg hos vidhängande pigment. Hatthudens ändcellerkan också variera både i struktur ochform beroende på fruktkroppens mognadsgrad.Det är därför viktigt att om möjligt undersökaett antal fruktkroppar i olika mognadsstadier ien enskild kollekt. Hyfriktning och dimensioneri nyckeln och i de korta beskrivningarna nedanär baserade på omogna fruktkroppar.För att studera hatthuden gör man ett preparattaget halvvägs mellan hattkanten och hattmitteneftersom avvikande strukturer som kan förvirraofta uppträder i mitten eller i kanten. Detenklaste sättet att observera hatthuden är genomatt göra ett tunt, radiärt snitt genom huden.Enklast sker detta genom att man först delarfruktkroppen i två halvor med ett skarpt rakbladför att frilägga kött och hatthud. Alternativt kanman om man vill bevara sin fruktkropp helistället skära ut en tjock sektor av hatten därman sedan gör ett snitt. Följande metod kanockså användas på såväl färskt som torkat material:Använd ett dubbelslipat rakblad (enkelslipadeär inte skarpa nog för att åstadkomma tillräckligttunna snitt). Håll försiktigt i biten som skallsnittas med köttet och hatthuden exponeradeoch skär ett antal små, mycket tunna skivor.Försök göra dem så tunna som möjligt.Hattköttet kommer att vara ljust medan hatthudenframtäder som en mörkare linje. De flestasnitten kommer antagligen inte att vara användbaraeftersom de antingen är för tjocka ellerinnehåller en enda röra av hyfer, men med liteenvishet är det oftast möjligt att få framåtminstone några användbara snitt. Det kan därförrekommenderas att man skär ett antal snitt(10-20) och sedan väljer ut de tunnaste.Preparaten placeras i en eller två droppar KOH(2-5%) eller Kongorött löst i vatten eller ammoniak(10-25%) på objektglaset. KOH användslämpligen då pigment i hatthudscellerna skallobserveras. Att färga preparaten med Kongoröttgör det mycket lättare att observera hyalina(opigmenterade) hyfer och inkrusteringar påytan av hatthudshyferna. Infärgning kan ocksåbidra till att man kan få bra foton av mikroskopiskastrukturer.Högre koncentrationer av KOH och ammoniakgör det lättare att få de intorkade hyferna attsvälla men de kan ibland bli alltför uppsvälldavilket i sin tur påverkar mätresultaten. För att fåjämförbara och noggranna mätningar är det därförbäst att välja en standardkoncentration.KOH 2% och ammoniak 10% verkar i dettasammanhang likvärdiga.Efter att hatthudssnitten fått svälla i 3-4 minuterkan täckglaset läggas på och försiktigt tryckastill. Ett rent radergummi i änden av en penna äridealiskt för detta ändamål. Eventuella luftbubblori preparatet pressas därigenom ut mendet är viktigt att inte pressa alltför hårt eftersomdetta kan skada och deformera hyferna.38 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONFig. 5. Xerocomus armeniacus (aprikossopp).Mikroskopiskt preparat av hatthud färgatmed Congo Red. Färgade “platelets” på hyfväggarnasyns tydligt. Italien, Sardinien, 2000-11-02, leg. A. Taylor (AT 2000184). Foto A.Taylor.Eventuellt överflödig KOH/ammoniak sugs uppmed någon form av absorberande material(t. ex. filtrerpapper eller en tygbit). För att få enöverblick över hur hyferna i preparatet är organiserade(parallella eller sammanvävda) är detbäst att betrakta dem i låg förstoring (20x eller40x). För att observera pigmenttyper, formenhos eventuella inkrusteringar och för mätningarav ändceller är det nödvändigt att använda ettimmersionsobjektiv (100x).Det är även möjligt att mäta diametern hos terminalcellernagenom att helt enkelt skära lossen "skalp" av hatthuden. Detta kan man göraockså på mycket gamla fruktkroppar där detinte är möjligt att undersöka hatthudens uppbyggnadi övrigt. En "skalp" är en liten bit avhatthuden som skärs tangenialt mot ytan. Detgäller dock att skära ut enbart hatthudscelleroch inte det underliggande hattköttet (hypodermium).Att göra ett skalppreparat är iblandsnabbare än att skära ett hatthudssnitt men visserfarenhet krävs för att kunna skilja ut ändcelllernafrån avskurna ändar av andra celler. Destrukturer som kan observeras i tvärsnitt ochskalpsnitt beskrivs och illustreras nedan.Fig. 6. Xerocomus porosporus (falsk rutsopp). Mikroskopiskt preparatav hatthud med zebra-inkrusterade hyfer. Storbritannien,Skottland, Blair Atholl, 1998-09-02, leg. A.Taylor (AT 1998117).Foto A.Taylor.OrdförklaringarFilamentösa hyfer (filamentous hyphae) - långaoch tunna hyfer, flera gånger längre än breda.Fina inkrusteringar (fine incrustations) -inkrusteringar på hyfväggar som framträdersom små prickar och påminner om sandkorn.Denna typ av pigmentering är lätt att förbise.Gelatiniserade hyfer (gelatinised hyphae) - hyfersom är helt inbäddade i gelatinös substans.Sammanvävt trichoderm (interwoven trichoderm)- hatthudshyferna är oregelbundet sammanvävda,mer eller mindre parallella med h-attytan.Platelets - inkrusteringar på cellväggar hos hatthudensändhyfer. Dessa strukturer ligger såtätt inpå cellväggen att de ser ut som förtjockningarhos själva väggen (fig. 5). De färgastydligt med Kongorött.Pallisadartat trichoderm (palisade trichoderm) -hatthudens terminalceller är parallella ochlodräta mot hattytan.Zebra-inkrusterade hyfer (zebra-incrusted hyphae)- hatthudens ändceller visar i stark förstoringen zebrarandning (fig. 6). Rändernautgörs av ringformigt arrangerade pigmentinkrusteringarpå utsidan av hyfväggen. Omman fokuserar i mitten på en enskild hyf kande inkrusterade pigmenten skönjas som enmörkare linje längs hyfväggen. Denna typ avinkrustering observeras lättast efter infärgningmed Kongorött.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 39

SVAMPPRESENTATIONPreliminär bestämningsnyckel till underfamiljen Xerocomoideae SingerKaraktärer i kursiv är särskilt användbara på artnivå.Nyckel till släkten (Phylloporus och Xerocomus)A. Hymenofor med anastomoserande skivor Phylloporus Quél.A. Hymenofor med rör Xerocomus Quél.Släkte PhylloporusEndast en art i EuropaP. pelletieri (Lév.) Quél.1.1. Nyckel till sektionerna i Xerocomus (Parasitici, Xerocomus, Pseudoboleti)A. Växer på fruktkroppar av rottryffel (Scleroderma spp) sekt ParasiticiA.Växer ej på rottryffelB. Hatthud torr eller mycket svagt klibbig i väta sekt XerocomusB. Hatthud tydligt slemmig eller klibbig i väta sekt Pseudoboleti1.2. Sektion ParasiticiEndast en art i EuropaX. parasiticus (Bull.:Fr.) Quèl.1.3. Nyckel till arterna i sektion XerocomusA. Hatthudens ändceller med zebra-inkrusteringarB. En stor del av sporerna trunkata, d.v.s.med ± platt ändytaC. Sporer tydligt strierade, fruktkroppar vanligen med kraftiga färger X. fennicus (Harmaja)Ladurner, Simonini & PeintnerC. Sporer släta, fruktkroppar vanligen med dovare färger; fot utan rött eller med ett rött bandnära toppen, fotbas oftast smutsbrun X. porosporus Imler (fig. 7).B. Sporer ej eller endast svagt trunkataC. Mestadels på kalkhaltigt eller svagt surt underlag; i stadsmiljöer, ofta bland gräs i anslutningtill solitära träd i parker eller skogskanter; hatt brun till kraftigt röd; fotkött vitaktigt till klargult,ofta med morots- eller eldfärgade fläckar i fotbasen (använd lupp!) (fig. 8)D. Hatt och fot med klarröda färgtoner, åtminstone hos unga fruktkroppar; fotkött intensivtgult; sporer 12,6±0,5 x 5,4±0,3 μm, slätaX. rubellus Quél.D. Hatt med brunaktig färgton, ofta med rödbrun kant, gul eller endast delvis röd fot; fotköttsmutsgult; sporer 11,9±0,3 x 5,2±0,2 μm, släta X. communis (Bull.) Bon(Ett annat taxon som skulle kunna nycklas ut här är X. bubalinus. Våra molekylärastudier visar att X. bubalinus är artskild från X. rubellus och X. communis menpå grund av att endast få kollekter är tillgängliga, har vi hittills inte kunnat hittanågra goda åtskiljande morfologiska karaktärer.)C. Huvudsakligen på surt underlag; hatt brun, purpurbrun eller kraftigt rödtonadD. Sporer svagt eller tydligt strierade i Melzers reagens; hatthud tunn (50–200μm).E. I bäck- och åkanter på fuktig jord med sälg, asp och al; sporer tydligt strierade iMelzer; hatthud med rödbruna till röda toner, vanligen uppsprucken, ej pruinösX. ripariellus RedeuilhE. Under bok, ek (Fagaceae) och barrträd; sporer svagt strierade (svårt att se iljusmikroskop).F. Hatthud endast undantagsvis uppsprucken; hatthud med bruna, rödbrunatill plommon/purpurbruna toner, som ung tydligt pruinös (observerasi sidbelysning); kött oftast klargult. Sporbredd i genomsnitt >5μm.Vanligtvis i skog och ofta med bok. X. pruinatus (Fr.) Quél. (fig. 9)40 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONF. Hatthud snart rutigt uppsprucken med det rosafärgade subpellissynlig i sprickorna; hattfärg mycket variabel, blekt ockrabrun,gråbrunoliv, mörkt brun; sprickorna i hatthuden kan vara så täta atthatten får ett rosabrunt utseende (fig. 10). Fotkött kraftigtblånande, särskilt mot basen.X. cisalpinus Simonini, Ladurner & PeintnerD. Hatthud ofta uppsprickande med ett rött subcutis, aldrig pruinös, tjock (300-400 μm);sporer släta i Melzer, fotköttet ofta rabarberfärgat. X. chrysenteron (Bull.) Quél.A. Hatthud utan inkrusterade hyfer eller med enstaka, fina inkrusteringar eller med "platelets" (jfr ordförklaringar);zebra-inkrusteringar endast undantagsvis och i dessa fall mycket sparsamt förekommande.B. Hatt röd, rosa eller aprikosfärgad; hatthudens ändceller vanligen (men inte alltid) med "platelets" (fig.5). Enstaka svaga zebra-inkrusteringar kan undantagsvis förekomma. Köttet i fotbasen typiskt rabarber--eller aprikosfärgat; kött i fotbasen och hatthud hos färska exemplar blir snabbt mörkt blågrönt med järnsulfat(FeSO4).X. armeniacus (Quél.) Quél.B. Hatthud brun, oliv, gul, rostfärgad, rödaktig med varianter på dessa färgtoner; köttet i fotbasen ejrabarberfärgat; hatthudshyfer utan inkrusteringar.C. Hatthud snart fint uppsprucken; varken kött eller porer blånar i snitt eller vid hantering; fotbasvanligen kraftigt avsmalnande eller tillspetsad; sporer hyalina med ett Q-värde (längd/breddförhållande)om ca 2,0; hatthuden blir inte blågrön i kontakt med ammoniakX. moravicus VacekC. Kött och porer ej eller endast svagt blånande i snitt eller vid hantering; fotbas ej tydligtavsmalnande eller tillspetsad; sporer med längd/breddförhållande Q 2,2; hatthud blågrön ikontakt med ammoniakångor (reaktionen kan vara mycket snabbt övergående)D. Kött mjölkvitt eller vitaktigt, utan färgförändring; hatthud oftast utan påfallande färgreaktionmed ammoniak; om färgförändring uppträder är den mycket snabbt övergående.Nätornamentering på foten kan saknas eller vara mer eller mindre tydlig i formav ett grovt nät av brunfärgade maskor. Hatthudsfärg från olivbrun till rent grön (i torrtväder) eller rödaktigt brun (fuktigt väder); sporernas längd/bredddförhållande Q >2,5X. ferrugineus (Schaeff.) BonD. Kött åtminstone i övre delen av foten blekgult till klargult.E. Mycel vid fotbasen senapsgult i fuktigt tillstånd, guldgult i torka. Kött gult, oftaintensivt, till guldgult, i synnerhet i nedre delen av foten; köttet blånar ej. Sporernaslängd/bredddförhållande i genomsnitt Q=ca 2,3. Fot med en ± låg nätornamentering.Hattfärg mycket variabel: senapsgul till olivgul, brunaktig, sepia, sienaeller rödbrun, mättat kopparfärgad i fuktigt väder.X. chrysonemus A. E. Hills & A. F. S.TaylorE. Mycel vid fotbasen vitaktigt till blekgult. Köttet i hatten och övre delen av fotenblekgult till gult, i nedre delen av foten ofta rosa till rosabrunt med en degig konsistens,vanligen blånande, ibland kraftigt. Sporernas längd/bredddförhållandeQ=2,3-2,5. Fot med en låg nätornamentering, undantagsvis med en kraftigarenätmönstring. Hattfärg mycket variabel: typiskt guloliv, oliv till olivbrun i torrtväder men blir ofta brunröd i väta, mera sällan rent gul eller granat - blodröd.X. subtomentosus (L.:Fr.) Quél.Nyckel till arter i sektion PseudoboletiHattkött vitt, utan (eller nästan utan) färgförändring i snitt; porer kraftigt blånande vid beröring; fot utan nätornamentering,fotbas ej rotad.X. badius (Fr.:Fr.) E. J. GilbertSVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 41

SVAMPPRESENTATIONKorta beskrivningar av xerocomoidaarterFärgförändringar hos porer hänför sig till färska,unga fruktkroppar. Gamla eller mycketblöta exemplar kan ge falska färgförändringar.Phylloporus pelletieri (skivsopp)Hatthud luden, rödbrun, ibland med olivton,mycket lik den hos X. ferrugineus. Hymeniumguldgult, med skivor och med varierande gradav tvärväggar (anastomoser). Fot smal, rödbruntfläckig till skrovlig mot en gul grund. Kött gulaktigt,ibland brunaktigt i hatten. Sporer 11–13x 4–5 μm. Hatthuden består av filamentösahyfer, utan zebra-inkrusteringar (på sin höjdmed mycket fina, spridda inkrusteringar); närståendeX. ferrugineus. Under bok (Fagus) ochbarrträd på surt underlag. Verkar vara sällsyntmen spridd i södra Sverige.Xerocomus armeniacus (aprikossopp) - fig. 11.Hatthud rödrosa, rosa, rosa-aprikos, ibland uppsprickande.Porerna är gula och färgas blåa vidtumning. Foten är av samma färg som hatten,tillspetsad nedtill, aprikos-orange allra längstner. Kött gult i hatten och i övre delen av foten,aprikos-orange i fotbasen; blåfärgning endast ihattköttet. Sporer 11,4–12,8 x 4,6–5,0 μm.Hatthud sammansatt av filamentösa hyfer medinkrusteringar i form av "platelets" i hyfändarna(fig. 5); ändceller 7–9 (11) μm breda. Köttet ifotbasen och hatthuden på färska exemplar blirsnabbt mörkt blågröna med järnsulfat. Underädla lövträd, ibland under barrträd.Detta är en mycket sällsynt sydlig art som hartolkats olika i Nordeuropa. Den har hittills barasäkert konstaterats i Storbritannien (FieldMycologist 6(3):98) och det är troligt att deflesta nordeuropeiska fynduppgifter av den isjälva verket utgörs av X. communis. X. armeniacusär hittills inte rapporterad från Sverige.X. badius (brunsopp)Hatthud slät, klibbig i väta, mörkbrun. Porernaär vitaktiga, senare gröngula och de färgasmörkblå vid tumning. Foten är fint skrovlig,senare slät och utan nätmönstring (ibland ettsvagt nät i övre delen på grund av de nedlöpandeporerna). Köttet är vitt, utan färgförändring.Sporer 12–15 x 4–5 μm. Hatthud sammansattav gelatiniserade hyfer; ändcellerna är4–7 μm breda. I barr- eller blandskogar på surtunderlag. Arten kan uppnå ansenlig storlek ochden kan då förväxlas med någon av Boletusarterna.Detta är en välbekant art med storspridning som ofta påträffas vid basen (eller tilloch med en bit upp) på tallstubbar (Pinus sylvestris).Den vid fuktig väderlek något klibbigahattytan och det vita köttet gör identifieringenenkel.X. bubalinusHatten i olika nyanser av brunt, vanligen blektsämskfärgad, ofta med rosa kant. Porerna ärgula till gulgröna och blånar vid beröring. Fotenär cylindrisk, mestadels strimmigt vinröd, vidbasen efterhand av samma färg som hatten.Köttet i foten är smutsvitt till smutsgult, i basenlivligare gult, ibland med morotsfärgade fläckar.Hattköttet är vit-rosa. Hatthuden är uppbyggdav robusta, zebra-inkrusterade hyfer sombildar ett pallisadartat trichoderm så längesvampen är omogen; ändcellerna identiska meddem hos X. rubellus.Fram till helt nyligen var denna art bara kändfrån Nederländerna varifrån den beskrevs 1991.Idag föreligger också ett enstaka svenskt fyndfrån Solbacka, Stjärnhov, i Södermanland(insamlad samma dag och endast 10 meter fråndet första svenska fyndet av X. fennicus!). X.bubalinus är en besvärlig art och på grund avdet ringa antalet kollekter är det vanskligt att gearten en uppsättning goda bestämningskaraktärer.Den påminner närmast om X. communis ochX. rubellus med vilka den är besläktad. Demorotsröda fläckarna i fotbasen som (om deuppträder) är karaktärer för X. communis och X.rubellus observerades också i det svenska materialetav X. bubalinus.Xerocomus chrysenteron (rutsopp)Hatten är brunaktig, gråbrun, ibland brunröd,snart uppspickande med rött hattkött synligt i42 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONsprickorna. Porerna är gula med grönanstrykning och blånar endast svagt och långsamtvid tumning. Foten är med eller utan rödatoner. Köttet är gult eller gulaktigt, ofta medvinröda - rabarberfärgade nyanser i fotbasenoch det färgas oftast blått i hatten. Sporerna ärsläta, 12,9–14,5 x 4,7–5,4 μm. Hatthuden hosomogna fruktkroppar består av robusta, zebrainkrusteradehyfer som bildar ett pallisadartattrichoderm; ändceller (7) 10–20 (24) μm breda.Under ädla lövträd och barrträd på surt underlag.Sannolikt vitt spridd i södra Sverige.Xerocomus cisalpinus - fig. 10.Hattfärg variabel, blekt ockrabrun, gråbrunoliveller mörkbrun. Hattytan blir tidigt fint uppspruckenmed ett rosafärgat subpellis synligt isprickorna (som X. chrysenteron). Sprickbildningenkan ibland vara så uttalad att hattenförefaller vara rosa-brun (fig. 10). Foten är gultill flockigt brunröd. Köttet i hatten är mjukt,vitaktigt, fotköttet gulaktigt och kraftigt blånande,speciellt i fotbasen. Sporerna är fintstrimmiga, 12,9±0,9 x 4,7±0,2 μm.X. cisalpinus är en art som nyligen beskrivitsfrån Italien (Peintner m. fl. 2003). Epitetet betyder"hitom Alperna" (d.v.s. söder om) vilket ärett ganska olyckligt namn eftersom ett antalsvenska kollekter (Uppsala, Göteborg ochLinköping) antyder att vi har att göra med en artsom är vitt spridd i södra Sverige. Arten delarnågra av sina karaktärer med X. chrysenteronoch X. pruinatus och har säkerligen blivitsammanblandad med båda dessa. Några av fyndenfrån Uppsalatrakten (fig. 10) påminde t. ex.starkt om X. chrysenteron.Xerocomus communisHatten är brun, brunröd eller orange, ofta medrödbrun kant. Hattytan spricker sällan upp.Porerna är gula, endast svagt och långsamt blånandevid tumning. Foten har sällan röda toner.Köttet är blekgult eller smutsgult i fotbasen,endast svagt och långsamt blånande. HatthudenFig. 7. Xerocomus porosporus (falsk rutsopp). Uppland, Uppsala, Fredrikslund, 2005-08-03, leg. A.Taylor (AT2005038). Foto U. Eberhardt.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 43

SVAMPPRESENTATIONär sammansatt av robusta zebra-inkrusteradehyfer som hos omogna fruktkroppar formar ettpallisadartat trichoderm; ändcellerna är identiskamed dem hos X. rubellus.Denna art påträffas ofta i städer under lind(Tilia) och ek (Quercus) i parker. Med säkerhetär den känd från Göteborg, Lund ochUppsalatrakten. Det rör sig dock om en mycketvariabel art som har blandats ihop med andrataxa (t ex. X. rubellus och X. moravicus).En fråga som vi sökte svar på i våra molekylärastudier var huruvida X. communis bara var enbrunhattad form av X. rubellus. På grundval avmikroskopiska karaktärer har de bägge uppfattatssom oskiljbara (fig. 8) och de karaktäristiskamorotsfärgade fläckarna i fotbasens köttförekommer hos båda arterna. Genom att vilyckades skilja ut de två i våra molekylära datahar vi sedan kunnat konstatera att det faktisktfinns morfologiska skillnader i den genomsnittligasporstorleken. Denna karaktär har tidigareinte upptäckts eftersom man haft svårt att skiljaarterna åt på morfologiska grunder. Dessutomhar vi hittills inte sett några kollekter av X.communis med den livliga röda hattfärgen somär typisk hos klassisk X. rubellus. Tyvärr kandock hattfärgen hos X. rubellus blekna ur tillbrunt och då är den mycket lik X. communis.Xerocomus fennicus - fig. 11.Hatten är som ung klarröd men blir efterhandbrun med röd kant, fint uppsprucken med detgula köttet som lyser igenom; porer klargula,kraftigt blånande vid hantering; fot kompakt, avhattens färg men upptill blekare till gul, medåldern brunare; kött gulvitt, kraftigt blånande;sporer 12,4±0,8 x 4,8 ± 0,3 μm, tydligt strieradeoch trunkata. Observera att mängden trunkatasporer ibland är liten, t ex 5–10 %.Vitt spridd i Finland, ett fynd känt från Österrikeoch nyligen gjordes ett fynd nära Solbackavid Stjärnhov i Södermanland (Taylor, opubli-Fig. 8. Xerocomus communis. Uppland, Uppsala, Fredrikslund, 2005-08-03, under ek, leg. A.Taylor (AT 2005-049).De orangefärgade fläckarna i fotbasen framträder tydligt. Foto U. Eberhardt44 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONcerat). Denna art har en stark koppling till björk(Betula). Artens unika karaktärer (strierade,trunkata sporer) gör bestämningen tämligenenkel.Xerocomus ferrugineusHatt 20–130 mm i diameter, som ung nästanhalvklotformig, senare utbredd. Hattytan ärtorrt sammetsluden. Den ludna ytan återkommersnart på ytor som skadats på ett eller annat sätt.Denna karaktär skiljer X. ferrugineus från X .subtomentosus. Hattfärgen är variabel: gröngultill guloliv, olivbrun till olivgrön i torrt vädermen rödbrun i fuktigt väder, även rent grön.Hatthuden består av filamentösa hyfer utan ellermed enstaka, fina inkrusteringar; ändceller(5–)7–11 μm breda. Porer gula, ej eller endastsvagt blånande. Fot cremefärgad till blekbrun,smal, sällan skrovlig, ofta med ett grovt nät, särskiltpå övre delen. Kött vitt, oföränderligt.Mycelium vid fotbasen ofta gult. Sporer (10,6)11,8±0,74 (13,3) x (3,93) 4,5±0,28 (5,1) μm,Q= (2,3)2,7±0,18 (3,1). Under löv- och barrträdpå sur mark.Detta är en vitt spridd men förbisedd art som iUppsalatrakten och längre norrut är mycketvanligare än X. subtomentosus. En helt grönform existerar (X. ferrugineus f. citrinovorens =Boletus citrinovirens Watling), hos vilken hattkantenofta är påfallande inrullad, hymeniets ytaojämn och där köttet har silverfärgade strimmor.X. ferrugineus påträffas under både talloch lövträd (t ex. björk, bok och även dvärgviden).Det kan påpekas att kollekter som påträfffatsunder lövträd ofta har sporer som är 2–3 μmlängre än den genomsnittliga sporlängden somangivits ovan.Xerocomus moravicusHatthud med gulbruna nyanser, filtad, snart fintuppsprucken. Porer först cremefärgade sedangulaktiga. Foten är smal, ibland kraftig, skrovlig,med några ribbor eller till och med ett grovtnätmönster, kraftigt tillspetsad mot basen.Köttet är vitt, under hatthuden brunt, oföränderligt.Sporer 9,7–10,9 x 5,0–5,6 μm; hatthudbestår av robusta hyfer utan inkrusteringar, ändceller6–12 (20) μm breda.Detta är ännu en sydlig art som rapporteratsfrån Sverige. Emellertid har allt herbariematerialsom vi hittills undersökt visat sig vara X. communis.X. moravicus är en värmeälskande artsom växer under lövträd. Fynd i andra länderhar oftast gjorts under ek i ängs- och gräsmarkeroch parker. Arten påminner mest om arternai X. subtomentosus-komplexet, från vilket denkan skiljas genom sina helt hyalina sporer medett påfallande lågt Q-värde.Xerocomus parasiticus (parasitsopp)Hatt slät, svagt filtad, fint uppsprucken undertorra väderleksförhållanden, ockragulbrun.Porer gula, oföränderliga vid beröring. Fotskrovlig, ockrafärgad, avsmalnande. Växer vidFig. 9. Xerocomus pruinatus (boksopp).Tyskland, Bayreuth, 1995-09-03, under bok, leg. A.Taylor.Foto A.Taylor.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 45

SVAMPPRESENTATIONbasen av gul rottryffel (Scleroderma citrinum).Kött gulaktigt, oföränderligt. Sporer 12–17,5 x4–4,5 μm (enligt litteraturen). Hatthud uppbyggdav tunna, sammanvävda hyfer som vidsvampens mognad är gelatiniserade; ändceller5–9 (12) μm breda. Sällsynt men uppenbarligenvitt spridd i södra Sverige.Xerocomus porosporus (falsk rutsopp) - fig. 7.Hatten är brunaktig och snart uppsprickande,sällan med rödaktigt kött som lyser igenomsprickorna. Porerna är gula och blånar vid beröring.Foten är sällan rödaktig men färgas brunsvartvid basen. Kött gulaktigt, blånande.Majoriteten av sporerna är trunkata med en tydligpor eller med ett avhugget utseende i enaändan, 13,3–14,6 x 5,5–6,1 μm (mätresultat frånfyra kollekter). Hatthuden är uppbyggd avrobusta zebra-inkrusterade hyfer, som innansvampen mognar bildar ett palissadartat trichoderm;ändceller 8–12 (16) μm breda. Under lövochbarrträd på surt underlag. I Uppsalatraktenär denna art mycket variabel med avseende påmängden rött pigment i hatt och fot. Emellertidär de trunkata sporerna tillräckliga för att möjliggöraen enkel artbestämning. I Europa finnsytterligare bara en art med trunkata sporer, X.fennicus, men denna har klarare färger, annanekologi och dess sporer är tydligt strimmiga.X. porosporus är vitt spridd i södra Sverige ochförekommer i ett brett spektrum av habitat.Xerocomus pruinatus (boksopp) - fig. 9.Hatt brun, mörkbrun, rödbrun, purpurbrun, tydligtpruinös, nästan aldrig uppsprickande.Porerna är klargula och blånar endast svagt ochlångsamt vid tryck. Fot med eller utan rödafärgtoner, köttet gult eller gulaktigt, ofta klargultmed vinröda toner i fotbasen och det blånarhuvudsakligen i hatten. Sporerna har svagalängsgående strimmor som är mycket svåra attse i ljusmikroskop, 13,2–14,5 x 4,7–5,2 μm.Hatthuden är uppbyggd av robusta, zebrainkrusteradehyfer; ändceller (7)9–12(15) μmbreda och bildar ett pallisadartat trichoderm hosomogna fruktkroppar. Under löv- och barrträdpå surt underlag. Sannolikt begränsad till södraSverige och är kanske bunden till bok (Fagussylvatica). Utredningen är oklar på grund avsammanblandning med X. cisalpinus.Fig. 10. Xerocomus cisalpinus. Uppland, Uppsala, Fredrikslund, 2005-08-03, leg. A.Taylor (AT2005048). Fruktkropparna påminner mycket om X. chrysenteron. Foto U. Eberhardt.46 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONXerocomus rubellus (rödsopp) - fig. 2.Hatt röd eller rödaktig, sällan uppsprickande.Porer gula, endast svagt och långsamt blånandevid tryck. Fot med rödaktiga färgtoner, särskiltmot basen. Kött blekgult, i fotbasen smutsgult,ofta med rosa fläckar, endast svagt och långsamtblånande. Hatthud består av robusta,zebrainkrusterade (ibland mycket svagt) hyfersom bildar ett pallisadartat trichoderm hosomogna fruktkroppar; ändceller (6) 7–11 (15)μm breda. Huvudsakligen bland gräs under lövträd,ofta i stadsmiljöer. Arten verkar vara vittspridd men sällsynt i södra Sverige. Ett fyndgjordes i Uppsalatrakten 2005 och den är tidigaresäkert känd från Gotland.Fig. 11. Xerocomus fennicus. Södermanland, Stjärnhov,Solbacka, 2002-07-14, under björk, leg. A.Taylor. Foto A.Taylor.Xerocomus ripariellusHatten är röd till rödbrun och påminner om denhos X. rubellus, ofta uppsprucken. Porer gulamed svag grön anstrykning, svagt och långsamtblånande vid beröring. Foten är vanligen gulupptill och rödaktig vid basen. Kött gult ellergulaktigt, ofta med vinröda färgtoner i basen,blånande huvudsakligen i hatten som X. chrysenteron.Sporerna är tydligare strierade än hosX. pruinatus, 12,5–13,8–4,6–5,0 μm. Hatthudenutgörs av ett pallisadartat trichoderm av ballongformade,uppsvällda celler som ibland äruppblandade med smala, zebra-inkrusteradehyfer; ändceller upp till 25–30 μm breda. Undersälg (Salix), asp (Populus) och al (Alnus) påfuktig mark. Ännu ej funnen i Sverige men nyligenpåträffad i Danmark.Xerocomus subtomentosus (sammetssopp) - fig. 1.Hatt 20–130 (–250) mm i diameter, som ungnästan halvklotformig senare plattad, filtad tillsammetsluden. Mycket variabel i färg: typiskaexemplar är guloliv, olivfärgade till olivbruna itorrt väder men blir rödbruna i regn, mera sällanklargula, granatröda eller blodröda.Hatthuden består av sammanvävda korta hyferutan eller med mycket fina och utspriddainkrusteringar; ändceller 7–11 (–16) μm breda.Porerna är gula, svagt till tydligt blånande vidtryck. Fot cremefärgad till gul, smal, skrovlig -slät eller med åsar eller till och med ett grovtådernät. Kött blekgult, rosafärgat eller rödbruntoch degigt i fotbasen, långsamt blånande, särskilti hatten. Sporer (11,0–)12,5±0,5 (–13.0) x(4,5–)5,0±0,5(–5,5) μm, Q=(2,0–)2,5±0,2.Under löv-och barrträd. Utbredningen är okändpå grund av sammanblandning med X. ferrugineusmen med tanke på att artens habitat förekommerrikligt torde den vara vitt spridd i södraSverige. Hittills endast känd från en kollektgjord under ek i Uppsalatrakten.47SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONLitteraturHansen, L. & Knudsen, H. 1992. NordicMacromycetes, Vol 2: Polyporales,Boletales, Agaricales, Russulales.Nordsvamp. Copenhagen, Denmark.Ladurner, H. & Simonini, G. 2003.Xerocomus s.l. Fungi Europaei Vol. 8.Edizioni Candusso. Italy.Peintner, U., Ladurner, H. & Simonini, G.(2003) Xerocomus cisalpinus sp. nov., andthe delimitation of species in the X. chrysenteroncomplex based on morphology andrDNA-LSU sequences. MycologicalResearch 107:659–679.Redeuilh G. (1994). La reazione ammoniacalenei Boleti del gruppo subtomentosus. Attidelle 2e giornate C.E.M.M.:35–44.Taylor, A. F. S., Hills, A., Simonini, G., Both,E. E. & Eberhardt, U. (2006). Detection ofspecies within the Xerocomus subtomentosuscomplex in Europe using rDNA-ITSsequences. Mycological Research110:276–287.Andy F. S. TaylorAvdelningen för skoglig mykologi och patologiSLUBox 7062750 07 UppsalaAndy Taylor är mykologvid SLU i Uppsala ochbedriver ekologisk forskningkring svampar sombildar ektomykorrhiza.Speciellt studerar hanskogsbrukets effekter på svampfloran. I dessasammanhang är taxonomiska studier av avgörandebetydelse.andy.taylor@mykopat.slu.seUrsula EberhardtAvdelningen för skoglig mykologi och patologiSLUBox 7062750 07 UppsalaUrsula Eberhardt arbetarsom mykolog vid SLU iUppsala där en stor delav hennes forskninghandlar om artavgränsningarinom svampvärlden,både morfologiskt och molekylärt.Russulaceae är hennes specialitet men hon ärockså involverad i taxonomiska studier i släktenaHebeloma och Xerocomus.ursula.eberhardt@mykopat.slu.se48 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (3): 49–65, 2006Kamskivlingar (Amanita sektion Vaginatae)i subarktis och skandinaviska högfjällFLEMMING RUNESVAMPPRESENTATIONAbstractThe author describes and discusses 11 species and 1 variety of the genus Amanita sectionVaginatae from the subarctic and alpine regions of Scandinavia, Iceland and Greenland.Thespecies interpretation is in many cases difficult and controversial and requires further studies.A key is provided to the included taxa and they are all illustrated.The following speciesare treated: A. submembranacea, A. groenlandica, A. mortenii, A. vaginata (incl. var. alba), A.fulva, A. battarrae, A. crocea, A. flavescens, A. nivalis, A. arctica and A. islandica.InledningKamskivlingarna omfattar majoriteten av deringlösa arterna i flugsvampsläktet (Amanita).De är samlade i sektion Vaginatae men skiljsibland ut från de övriga Amanita-arterna ochplaceras i ett eget släkte, Amanitopsis (Fraiture1993). I de kallaste delarna av den tempereradeklimatzonen, där den arktisk-alpina tundravegetationenbörjar breda ut sig, finns en rad speciellakamskivlingar. De flesta av dessa förekommerinte eller är mycket sällsynta i de tempereradeskogarna i söder och i låglandet, så omman vill träffa på dem måste man bege sig tillfjälls.Under tjugo somrars svampstudier på Grönlandhar jag vid upprepade tillfällen träffat på dessaarktisk-alpina kamskivlingar som under desenaste trettio åren har beskrivits som nya arter.Jag har försökt lära känna dem och förstå hur deskiljer sig från närbesläktade skandinaviskakamskivlingar. En del arter är fortfarande kontroversiellaoch det skulle vara överraskandeom inte artuppfattningen ändras ytterligareunder de närmaste årtiondena.Syftet med denna artikel är att presentera dearter som hittills har rapporterats från låg- ochsubarktiska delar av Grönland och Island, fråntundran i Lappland och från de skandinaviskahögfjällsområdena. Kanske kan alla arternapåträffas på högfjället men vi behöver mångafler insamlingar som dokumenteras med foton,beskrivningar och bra beläggmaterial för attkunna få en överblick över de olika arternasutbredning. Förhoppningsvis kan denna artikelbidra till att stimulera intresset för kamskivlingarna.Vi känner hittills till knappt 20 kamskivlingsarteri Skandinavien (Norden). Av dessa kommerjag här att ta upp elva. Det kan diskuteras hurmånga låglandsarter man bör ta med i engenomgång av detta slag eftersom en del arterendast tillfälligt når upp till den alpina gränsen.Jag har valt att utelämna sex låglandsarter,alflugsvamp (A. friabilis), jättekamskivling (A.ceciliae), bleknande kamskivling (A. lividopallescens),A. olivaceogrisea, A. magnivolvataog A. argentea. De två nya arter för Sverige somföreslagits av Matli m. fl. (2006), A. ochraceomaculataoch A. pachycolea behandlas inte heller.SläktskapFlugsvamparnas systematik har varit föremålför flitiga studier under de senaste åren. Neville& Poumarat (2004) tar dock inte upp kamskivlingarnai sin stora europeiska revision av släktet,kanske på grund av att de inte känner att dehar en tillräcklig överblick över de mångaarterna. Men vi har goda, moderna arbeten attförlita oss till, som även behandlar sektionVaginatae. Det gäller i synnerhet Fraiture(1993) och Tulloss (1994). För den som ärkunnig i italienska rekommenderas den omfat-SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 49

SVAMPPRESENTATIONFig. 1. På kamskivlingsjakt på Sydgrönland. Författarenvid sittt hus i Nanortalik med insamlingar av Russulamedullata och Amanita groenlandica, 2005-07-17. FotoFlemming Rune (N-2174).tande bestämningsnyckeln till 40 kamskivlingarav Contú (2000) och av speciellt nordisktintresse kan framhävas den norska bestämningsnyckelnav Tulloss & Gulden (1999).Drehmel m. fl. (1999) har undersökt flugsvamparnasphylogenetiska släktskap genom sekvenseringav ribosomalt DNA (Large subunit) från34 arter. Endast fem kamskivlingar ingick i studienmen dessa skilde sig tydligt från släktetsövriga arter. Sektion Vaginatae kan därför upprätthållasi sin helhet för arter som har bådeinamyloida sporer och saknar basalknöl (menhar volva). Denna kombination av karaktärerfinns endast hos kamskivlingarna. De saknardessutom ring på foten men detta är en karaktärsom vi också finner hos andra arter i flugsvampsläktet.ArtindelningKamskivlingarna har från och med 1980-taletgenomgått en omfattande taxonomisk omstruktureringoch en rad nya artnamn har tillkommit.Så är t. ex. hälften av arterna i denna artikelantingen nybeskrivna eller har fått byta namnunder de senaste årtiondena. En mängd karaktärerhar använts för att samla arterna i gruppermed gemensamma kännetecken. Jag har valt attdela in de nordiska arterna i fyra artificiellagrupper som relativt lätt låter sig skiljas ut.Svårare är det sedan att skilja mellan arternainom respektive grupp, men detta kommer attdiskuteras nedan. Grupperna är:Submembranacea-gruppen: Fruktkropparna karaktäriserasav att ha en ganska skör, gråaktigvolva som är uppbyggd av rikliga runda celler,sphaerocyster, ca 25–50 μm i diameter. Det är iprincip samma typ av runda celler som gör attköttet hos Russula- och Lactarius-arter ärsprött. Samtidigt är foten fint fjällig, som äldreofta med bälten. Hattfärgen är typiskt gulbrun.Arter: A. submembranacea, A. groenlandicaoch A. mortenii.Vaginata-gruppen: Fruktkropparna har en segare,mycket slank och hög volva utan sphaerocyster.Foten är i det närmaste slät, ibland någotfnasig eller fint fjällig under lupp. Hattfärgen ärgrå till orangebrun. Arter: A. vaginata, A. fulvaoch A. battarrae.Crocea-gruppen: Fruktkropparna har en seg,säckformad volva som är tillspetsad nedåt i jorden.Hatten är ofta livligt orange eller gulaktigoch foten har anstrykning av hattens färg.Volvan är vit, nästan i kontrast mot foten. Arter:A. crocea och A. flavescens.Nivalis-gruppen: Fruktkropparna är vita ochförekommer nästan uteslutande på tundra ochhögfjäll. Foten är ± vitfjällig. Volvan har sphaerocysterhos några arter (men inte alla) och kanvara antingen skör eller seg. Arter: A. nivalis, A.arctica och A. islandica.Bas (1969, 1977) ger en god introduktion till demorfologiska (makro- och mikroskopiska)karaktärer som används i beskrivningar av kamskivlingaroch om man är kunnig i franska ärFraiture (1993) också ett arbete som är värt attkonsultera. En kritisk och detaljerad genomgångav många arters typexemplar har utförts avTulloss (1994) och vår artuppfattning präglasidag av Tulloss slutsatser.ArternaAv de elva kamskivlingsarter och den vita färgvarietetenav grå kamskivling som jag behandlarnedan har endast hälften svenska namn. Jaghar därför tillåtit mig att föreslå svenska namnför de resterande arterna. Dessa är markerademed ´ ´ eftersom de endast är tänkta som arbetsnamnsom skall stimulera ett populärt insamlingsintresseför arterna.50 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONNyckel till skandinaviska arter av kamskivlingar (Amanita sektion Vaginatae) på högfjäll och tundra1. Hatt gråaktig, brunaktig, gulaktig eller orange . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .21*. Hatt som ung helt vit, svagt ljusgrå (vitaktig) och eventuellt svagt brunaktig i mitten . . . . . . . . . . . . . .92. Hatt orange eller orangebrun. Fot 10–23 cm lång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .32*. Hatt gulaktig, gråbrun, brun eller grå. Fot 6–16 cm lång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .43. Hatt orange eller gulorange. Fot vitaktigt orangegul eller mörkare med ljusa bälten.Volva permanent vit. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Amanita crocea3*. Hatt orangebrun (som torr något gråaktig). Fot vitaktig med anstrykning av hattens färg, slät, helt utan bälten.Volvanblir efter hand orangebrun på utsidan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Amanita fulva4. Fot fint fjällig, som äldre med bälten (i synnerhet nedtill på äldre fruktkroppar). Volva påfallande gråaktigmed talrika sphaerocyster (25–50 μm) på utsidan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .54*. Fot slät med endast få, otydliga bälten upptill, någon gång fnasig. Volva vit och ofta med orangebrunanstrykning eller orangebruna fläckar, sällan gråaktig, utan sphaerocyster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .75. Hatt som ung halvklotformad, hattkantens fåror som längst 0,2 x hattens radie . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Amanita groenlandica5*. Hatt som ung konisk, hattenkantens fåror längre än 0,2 x hattens radie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .66. Hatt ljust olivgul eller gulbrun med gråaktigt skimmer. Fot sällan mer än 13 cm lång. Volva tämligen skör.Växer med Betula . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Amanita mortenii6*. Hatt gråbrun, olivbrun, eventuellt med ett gulaktig anstrykning. Fot upp till 20 cm lång.Volva beständig. Kanväxa tillsammans med flera olika löv- och barrträd (även Salix och Betula) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Amanita submembranacea7. Hatt enfärgat grå, eventuellt med någon brunaktig anstrykning.Volva vit eller ljusgrå . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Amanita vaginata var. vaginata7*. Hatt ganska ljust gulbrun eller olivbrun.Volva tydligt gråaktig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .88. Hat enfärgat ljusgul, med åldern bleknande. Skivor vita. Sporer svagt ellipsoida, 9–12,5 x 8–10,5 μm . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Amanita flavescens8*. Hatt mörkare gråbrun med mörk mitt och en mörk zon på hatten vid kantfårornas inre del (15–20 mmfrån hattkanten). Skivor ofta med mörk egg. Sporer klotrunda, 9–13 μm . . . . . . . . . . .Amanita battarrae9. Fot 10–22 cm lång. Hatt ofta mer än 10 cm i diameter, först vit men ganska snart tydligt grånande.Hattkanten är fårad endast till ca 0,15 x hattradien. Skivor påfallande täta, tydligt creme-färgade som äldre.Basidier alltid utan söljor vid basen. Foten grånar tydligt vid hantering . . . . . . . . . . . . . .Amanita islandica9*. Fot 5–13 cm lång (om längre är hatten fårad längre än 0,2 x hattradien). Hatt sällan över 10 cm i diameter,vit eller blekt ljusgrå, efterhand med en svagt gråaktig eller hornfärgad mitt. Skivor ej påfallande täta,länge nästan rent vita. Basidier ibland (men inte alltid) med söljor vid basen. Foten grånar endast svagt vidhantering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .1010. Fot helt slät, 8–16 cm lång och slank. Hatt permanent vit och tunnköttig. Hattkant grovt fårad (0,2–0,4 xhattradien). En låglandsart som endast sällsynt förekommer i fjällen . . . . . . . .Amanita vaginata var. alba10*. Fot med ganska fina till grova fjäll, 4–13 cm lång och kraftig. Hatt vit, efterhand med svagt gråaktig ellerhorngrå mitt, tjockköttig. Hattkanten är fint till grovt fårad. Alpina arter som nästan uteslutande påträffas ifjällen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .1111. Hatt vit eller ljusgrå men utan horngrå mitt på kritvit bakgrund. Hattkant grovt fårad (0,15–0,30 x hattradien).Fot 4–8 cm lång, mycket fint fjällig och utan eller med endast mycket svaga bälten nedtill. Volva tämligenbeständig och inte påfallande skör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Amanita nivalis11*. Hatt vit, efterhand med svagt horngrå mitt. Hattkant fint fårad (0,1 x hattradien). Fot 6–13 cm lång, kritvitoch kraftigt fjällig, gärna i tydliga bälten.Volva mycket skör, oftast svår att få med vid insamling . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Amanita arcticaSVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 51

SVAMPPRESENTATIONAmanita submembranacea (Bon 1975) Gröger 1979Syn. A. subalpina Moser 1978 nom. inval.(gråstrumpig kamskivling)En stor kamskivling med olivbrun hatt som mycket väl kan ha en gulaktig nyans och som medåldern ofta blir gråbrun. Som regel finns endast få hyllerester på hatten. Kanten är kraftigt fårad,fårorna når upp till 0,2–0, 4 x hattradien. Foten, som kan bli 20 cm lång, är ljust lerfärgad, fint fjälligoch hos äldre fruktkroppar framträder ofta bälten mellan fjällen. Som det svenska namnet antyderär den karaktäriserad av en påfallande grå volva som har talrika sphaerocyster, men som trots dettaär tämligen beständig. Gråstrumpig kamskivling är huvudarten i ett komplex av närstående artersom beskrivits under senare år, bland annat från Grönland.A. submembranacea förekommer tämligen allmänt i barrskog i låglandet i Sverige, Norge ochFinland. I Danmark påträffar vi den här och var i bokskog. Den är inte funnen på Grönland ellerIsland men i Norge är den angiven från en lokal nära Tromsö, norr om 69°N och i fjället upp till1000 m.ö.h. (under förutsättning att artbestämningen är korrekt) med dvärgbjörk (Betula nana) ochen (Juniperus communis). Jacobsson (1984) rapporterar uppenbarligen denna art från björkskogenpå Hamrafjället i Härjedalen: "a robust, dark olive grey form with white velar patches".Fig. 2. Amanita submembranacea (gråstrumpig kamskivling). Danmark, Læsø Klitplantage, 1999-10-08. Foto Jens H.Petersen (99-381).52 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

Amanita groenlandica Bas 1977 ex Knudsen & T. Borgen 1987('grönländsk kamskivling')SVAMPPRESENTATIONEn medelstor, kraftig och robust kamskivling med gulbrun hatt, ofta närmast gråaktigt halmgul.Som regel har hatten rikligt med vita hyllerester. Arten är nära besläktad med A. submembranaceamen hattkanten är inte så kraftigt fårad som hos denna och når som regel endast 0,1–0,2 x hattensradie. Foten blir upp till 14 cm lång, men ibland endast hälften så lång. Den får markant ljusare bältenmellan fotens fina fjäll. Volvan har sphaerocyster och är skörare än hos andra arter i submembranacea-gruppen.För utförligare beskrivning, se Rune (2000).´Grönländsk kamskivling´ blev först beskriven från Narsarsuaq på Sydgrönland och det är den vanligasteAmanita-arten på Grönland. Jag har själv samlat den i de subarktiska fjorddalarna på södraGrönland vid 60°N ända upp i det högarktiska Nordostgrönland vid 72°N. Inga fynd föreligger frånIsland eller Sverige men den är uppgiven från Finland. I Norge är den funnen vid Finse år 2005 (G.Gulden, pers. medd.). Möjligen kan även andra norska Amanita-fynd hänföras till A. groenlandica.Fig. 3. .Amanita groenlandica (‘grönländsk kamskivling’). Nordostgrönland, Mesters Vig, Store Blydal, 1989-08-07.Foto Flemming Rune (FR-55102).SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 53

SVAMPPRESENTATIONAmanita mortenii Knudsen & T. Borgen 1987('Mortens kamskivling')En ganska liten, slank kamskivling med olivgul hatt som är ljusare mot kanten och som kan blimörkt olivbrun i mitten. Hatten är som regel fri från hyllerester, men kan ibland ha några enstaka.Den är nära besläktad med A. submembranacea och är lika grovt fårad som denna. Foten är ungefärlika lång som hos A. groenlandica, men sällan mer än 13 mm tjock. Volvan har talrika sphaerocysteroch är tämligen skör. Tulloss (1994) har beskrivit en rad skillnader i lamelltramat hos A. morteniivilka skiljer den från närstående arter. Lamelltramat hos A. mortenii blir inte mer än 100 μm tjockt(ungefär som hos A. submembranacea) medan lamelltramat hos A. groenlandica blir 130-160 μm.A. mortenii har dessutom typiskt förtjockade cellväggar i lamelltramats hyfer och ganska mångauppsvällda hyfer i motsats till både A. groenlandica och A. submembranacea.´Mortens kamskivling´ beskrevs från Tunulliarfik-fjorden norr om Narsarsuaq på Grönland. Den ärdock inte lika vanlig på Grönland som A. groenlandica och jag har bara sett den på södra Grönland,från Paamiut (62°N) och söderut, särskilt i subarktiska delar av inlandet. I Norden är den angivenfrån Norge varifrån Tulloss har bestämt material från en låglandslokal vid Eidsvoll, ca 70 km norrom Oslo.Fig. 4. Amanita mortenii. Sydgrönland, Narsarsuaq, Rosenvinges Plantage, 1983-07-29. Foto Jens H. Petersen (83-150).54 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONAmanita vaginata (Bull. 1783:Fr. 1821) Lamarck 1783 var. vaginata(grå kamskivling)En medelstor, slank art med utpräglat grå hatt, vilken med åldern någon gång kan få en svagt brunanstrykning. Hatten har sällan hyllerester men hattkanten är långt fårad, 0,2 x 0,4 x hattradien. Fotenär slät till fint fnasig, utan bälten, 8–16 cm lång. Hattens diameter är betydligt mindre än fotenslängd. Volvan är vit, som mest har den en svag ljusgrå anstrykning, endast som äldre och torr blirden något brunfläckig. Det har beskrivits en rad färgvarieteter av A. vaginata, bl. a. var. alba som ärvit och var. badia som ursprungligen beskrevs som hjortbrun. Bortsett från färgen överensstämmerdessa varieteter helt med var. vaginata och detta har orsakat stor förvirring genom åren och gett upphovtill fler än tio olika namn för samma art.Grå kamskivling är den ena av de två "gamla kamskivlingsarterna", beskriven redan 1774 iTyskland. Den är välkänd i hela Europa och är allmän upp till trädgränsen på 2200 m.ö.h. iCentraleuropa. Även i Norden är den vanlig, särskilt i barrskog och i Sverige inte minst i den subalpinabjörkskogen. I Norge är den rapporterad upp till 1200 m.ö.h. i Jotunheimen (Gausdal) meddvärgbjörk (Betula nana) och vide (Salix spp). I den isländska svampdatabasen finns 29 fynd av A.vaginata var. vaginata men den är däremot inte med säkerhet funnen på Grönland. Tidigare uppgifterom A. vaginata från Grönland (t ex. Lange 1955) hänför sig till en blandning av arktiska arter.Fig. 5. Amanita vaginata var. vaginata (grå kamskivling). Danmark, Østjylland,Trelde Østerskov, 1992-09-14. Foto JanVesterholt (JV92-471).SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 55

SVAMPPRESENTATIONAmanita vaginata var. alba Fr. 1821 ex De Seynes 1863(vit kamskivling)Den vita färgvarieteten av Amanita vaginata är kanske bara en albinoform. Den liknar var. vaginatamen hatten är beständigt vit och till synes pigmentlös. Den har ofta förväxlats med den alpinaAmanita nivalis, som dock är en liten art utan den högresta och slanka fruktkroppsform vi kännerhos A. vaginata ("var. alba i halvstorlek") och som inte är helt pigmentlös. Några författare har uppfattatvar. alba som en självständig art, Amanita alba Gillet 1874 (t. ex. Petersen & Vesterholt 1990).I detta är jag inte enig och som självständig art kan den under inga omständigheter kallas Amanitaalba eftersom detta namn föreslagits för minst tre andra svamparter redan före Gillet.Vit kamskivling är uppgiven från de flesta europeiska länder, således även de skandinaviska, menendast tveksamma uppgifter föreligger från Island och Grönland. Den är sällsynt och växer i sammaskogshabitat som var. vaginata och inget tyder på att den skulle vara vanligare på högfjället än var.vaginata. Fraiture (1993) uppger att den förekommer upp till 2200 m.ö.h. i Centraleuropa.Fig. 6. Amanita vaginata var. alba (vitkamskivling). Danmark, Østjylland,Trelde Østerskov, 1992-09-14. FotoJan Vesterholt (JV92-470).56 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONAmanita fulva (Schaeff. 1774 : Fr. 1821) Fr. 1821(brun kamskivling)En art med samma form och storlek som A. vaginata och utan tvekan nära besläktad med denna.Hatten är orangebrun (som torr något gråaktig) och kanten är långt fårad, 0,25–0,45 x hattradien.Foten är vitaktig med en anstrykning av hattens färg, slät, fnasig och utan tydliga bälten. Volvan blirefter hand orangebrun på utsidan. Bortsett från färgen påminner A. fulva mycket om A. vaginata,även mikroskopiskt. Jenkins (1986) menade att de klotrunda sporerna hos A. fulva var betydligtstörre än de hos A. vaginata, men denna skillnad kan vi inte se hos skandinaviska insamlingar. Detråder dock ingen tvekan om att det rör sig om två klart skilda arter. En mycket ljus eller nästan vitfärgvarietet A. fulva var. alba (Courtecuisse) Contu är beskriven från Frankrike men är inte kändfrån Norden.Brun kamskivling är den andra av de två "gamla kamskivlingarna", beskriven 1774 i Tyskland. Denär förmodligen än vanligare än A. vaginata och den förekommer på ungefär samma växtplatser. IDanmark finner vi oftast A. fulva i lövskog men i resten av Skandinavien trivs den bra i barrskog.Den förekommer också ganska allmänt på högfjället. I Norge är den känd upp till 1200 m.ö.h. medBetula nana och i Sverige är den utbredd i den subalpina björkskogen, t. ex. med Betula nana påFlatruet (1025 m.ö.h.) i Härjedalen (Jacobsson 1984). I den isländska svampdatabasen finns sexfynd av A. fulva och på Sydgrönland förekommer den ganska sällsynt i låg- och subalpina områdenmed Betula glandulosa.Fig. 7. Amanita fulva (brun kamskivling). Danmark, Nordøstjylland, Høstemark Skov, 1993-07-31. Foto Jan Vesterholt(JV93-331). Se även omslagsbild.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 57

SVAMPPRESENTATIONAmanita battarrae (Boud. 1902) Bon 1985(zonkamskivling)Ännu en art som står nära A. vaginata men som har en gråbrun hatt med mörk mitt och en karaktäristiskmörk zon längs den inre delen av hattkantens fåror. Fruktkropparnas storlek överensstämmermed A. vaginata eller är något större och hattens fåror når ungefär lika långt upp på hatten som hosdenna (0,2–0,4 x hattradien). Hatten är som regel fri från hyllerester. Skivorna är vita och skiveggenär ofta mörkfärgad av cheilocystider. Foten är 7–16 cm lång, vitaktig och gråbrunluden. Volvan ärbeständig och först vit men blir senare orangebrunt fläckig. A. battarrae är förmodligen identiskmed Amanita umbrinolutea (Secretan 1833 ex Gillet 1874) Bataille 1910, en art som är svår attavgränsa eftersom den har tolkats på flera olika sätt genom åren. Några avvisar idag namnet A.umbrinolutea som ett ogiltigt namn enligt nomenklaturreglerna vilket dock inte är korrekt (det harfaktiskt prioritet) men eftersom det inte verkar täcka en väl avgränsad art, föredrar jag att betraktadet som ett nomen ambiguum och i stället använda A. battarrae för vår nordiska och subarktiska art.Fraiture (1993) anger att A. umbrinolutea är vanlig i Europa upp till 2100 meters höjd. A. battarraeär funnen i samtliga nordiska länder. I Norge uppges den från både rik ädellövskog och fattig granskogså långt norrut som Tromsö, norr om 69°N och den finns givetvis i de svenska fjällen. På Islandföreligger 16 fynd av A. battarraeoch från de subarktiskadelarna av Sydgrönland är denkänd från några få lokaler påmyrmark tillsammans medBetula glandulosa, B. pubescensoch Salix glauca.Fig. 8. Amanita battarrae (zonkamskivling).Spanien, Zuya Altubevid Murgia söder om Bilbao, 2005-10-20. Foto Jan Vesterholt (JV05-589c).58 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONAmanita crocea (Quélet 1898) Singer 1951(orange kamskivling)Detta är kanske den vackraste av alla kamskivlingar med sin orangegula hatt och sin fint fjälliga fot.Hattens kantfåror är tydliga, 0,15–0,30 x hattradien och hatten saknar i stort sett alltid hyllerester.Skivorna är vita till svagt creme-färgade. Foten är normalt 10–18 cm lång, och flera författare hänvisartill Fraiture (1993) som anger att den kan bli 23 cm lång, ja, i enstaka fall ända upp till 30 cm(detta har jag själv aldrig sett). Fotens yta är orangegul, kanske lite ljusare än hatten och fint småfjällig,nedåt med ljusare bälten. Volvan är beständig, vit på utsidan och närmast creme-orange påinsidan, tillspetsad ner i jorden och den når ibland ganska högt upp på foten. Sporerna är nästan klotrunda,9,5–12 x 8,5–11 μm.Orange kamskivling är utbredd i hela Europa där den växer rätt så allmänt i lövskog, särskilt underbjörk och ek. Marchand (1973) har funnit den upp till 1400 m.ö.h. i Frankrike. I Norge föreliggeråtskilliga fynd från högfjället, upp till 1150 m.ö.h. i Oppland (Ringebu) i fjällsippsvegetation(Dryas) med Betula nana och Juniperus, liksom längre norrut mot Tromsö. I Sverige är den ocksåmer eller mindre allmän i den subalpina björkskogen och i Finland uppges den vara vitt utredd. Iden isländska svampdatabasen föreligger 11 fynd av A. crocea men på Grönland har den ännu intepåvisats.Fig. 9. Amanita crocea (orange kamskivling).Västergötland,V.Tunhem, Rånnums ekar, 2004-09-18. Foto J. Jeppson.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 59

SVAMPPRESENTATIONAmanita flavescens (E.-J. Gilbert & S. Lundell 1941) Contu 1988(‘blekgul kamskivling’)Detta är en art som står nära A. crocea. Dess typlokal är Slottsbacken i Uppsala varifrån Gilbert &Lundell (1941) ursprungligen beskrev den som en ljusgul färgvarietet till A. vaginata. Hatten ärenfärgat ljust gulbrun eller lädergul. Tulloss & Gulden (1999) beskriver färgen som mycket lik "nyligennedfallna björklöv som just förlorat sin gröna färg". Hattkanten har svagare fåror än A. crocea,0,10–0,20 x hattradien. Hatthuden har ett tunt gelatinöst skikt som inte finns hos A. crocea. Skivornaär vita till blekt creme-färgade. Foten blir inte så hög som hos A. crocea, är vitaktig eller creme-färgad,sällan med otydliga bälten men aldrig orangegul. Volvan är vit på utsidan och ljusare invändigtän hos A. crocea. Sporerna är brett ellipsoida, 9–12,5 x 8–10,5 μm.En stor del av de fynd som rapporterats av A. crocea i Europa är förmodligen A. flavescens. Guldenskriver att ett besök av Tulloss i svampherbariet i Oslo resulterade i att åtskilliga kollekter av A. croceaändrade namn till A. flavescens (Tulloss & Gulden 1999). Den förekommer av allt att döma i deflesta europeiska länder även om den ännu inte rapporterats. I Norden har vi säkra kollekter frånDanmark, Sverige och Norge och på Island, där A. crocea förekommer angav Hallgrímsson (1972)en var. flava som mycket väl kan vara identisk med A. flavescens. I Norge uppges den från alpinaområden i Sør-Trøndelag, Nordland, Oppland och Møre og Romsdal upp till knappt 1000 m.ö.h., isubalpin björkskog med Betula nana och Salix.Fig. 10. Amanita flavescens (‘blekgul kamskivling’). Medelpad, Alnön, 1986-08-24. Foto Jens H. Petersen (86-077).60 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONAmanita arctica Bas, Knudsen & Borgen 1987('arktisk kamskivling')En art med snövit hatt som efterhand blir ljust horngrå i mitten. Hatten är 6–10 cm i diameter ochutbrett konisk. Hattkanten är mycket svagt fårad, ofta mindre än 10 mm eller 0,1 x hattradien ochhatten saknar hyllerester. Skivorna är vita och tämligen täta med eggen fint luden av cheilocystider.Här och var finns söljor vid basen av basidierna. Volvan är ganska hög men synnerligen skör ochhar rikligt med sphaerocyster. Ofta blir volvan kvar i marken när man plockar upp svampen. Volvaoch fotbas kan vara något brunfläckiga som äldre. Arten har säkert ofta förväxlats med andra vitakamskivlingsarter. I förhållande till A. nivalis är det värt att notera att A. arctica saknar uppsvälldahyfer (upp till 15 μm) i lamelltramat. Den skiljer sig från den snarlika A. islandica genom att ha enganska kort och kraftig fot samt att varken hatt- eller fotyta grånar påfallande vid hantering (förytterligare beskrivning se Rune 2000).‘Arktisk kamskivling’ är beskriven från Kangilinnguit på Sydgrönland (61°N) av Knudsen &Borgen (1987). Författarna hänvisade tyvärr till en tidigare publicerad typkollekt (Bas 1977) somsenare visade sig tillhöra en annan art, men med rättelser i Tulloss & Borgen (1996), utkristalliserarsig en tydlig bild av arten. På Grönland är den funnen med Betula och Salix från Sydgrönland(60°N) norrut till Disko Bugt (69°N) men den är inte särskilt vanlig. Utbredningen utanför Grönlandär dåligt känd inte minst på grund av förväxlingar med andra arter, men A. arctica är i varje fall angivenfrån Finland (Kytövuori m. fl. 2005).Fig. 11. Amanita arctica (‘arktisk kamskivling’). Sydgrönland,Tasiusaq, Qassiarsuk, 1993-07-31. Foto Flemming Rune(FR-84714).SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 61

SVAMPPRESENTATIONAmanita islandica Melot 1992(björkkamskivling)En långfotad art som är mycket nära besläktad med A. arctica. Hatten är snövit och konisk, fåradtill 0,15 x hattradien och alltid utan hyllerester. Den blir inte ljust horngrå i mitten som äldre menblir efterhand ganska tydligt gråaktig eller kanske något gulaktig, särskilt i samband med hantering.Skivorna är vita, mycket täta och senare svagt creme-färgade. Den har uppenbarligen inga söljor vidbasidiebasen som A. arctica. Foten är 15–20 cm hög och 1–2 cm tjock, jämnt avsmalnande uppåt.Volvan är ganska hög och något mera beständig än hos A. arctica, kritvit på utsidan och med en svagorange anstrykning på insidan.Björkkamskivling blev beskriven av Melot (1992) med en kort latinsk diagnos utan kommentarereller illustrationer och utifrån endast en kollekt från Heiðmörk på Island. Detta gjorde det vanskligtatt bilda sig en uppfattning om arten men trots detta har en del kollekter under björk och gran iNorge och Sverige blivit bestämda till A. islandica. Oliver Smith har under flera år samlat den påBogstad Gods nära Oslo (bestämd av Tulloss) och i Sverige har Matli m. fl. (2006) nyligen i SvenskMykologisk Tidskrift redogjort för åtta fynd som kan hänföras till A. islandica (foto!). Inget av deskandinaviska fynden är gjorda på högfjället eller på den nordliga tundran och det föreligger endastett enda, något osäkert fynd i den isländska svampdatabasen.Tills vidare anser jag att det är riktigtatt upprätthålla A. islandica som art men dess variationsbredd måste undersökas under de närmasteåren för att utröna om den skall synonymiseras med A. arctica. Kanske kan molekylära data ge enfingervisning om släktskapen.Fig. 12. Amanita islandica (björkkamskivling). Norge, Oslo, Bogstad Gods, 1995-09-05. Foto Oliver Smith.62 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONAmanita nivalis Grev. 1822Syn. A. alpina Contu 1997(snökamskivling)En liten vit art med stor utbredning i alpina och arktiska områden. Hatten är 3–8 cm i diameter, förstvit senare något gråaktig, kraftigt fårad upp till 0,15–0,3 x hattradien, aldrig eller sällan med hyllerester.Skivorna är vita, mycket täta och med eggen finluden av cheilocystider. Lamelltramat harhyfer som är uppsvällda upp till 18 μm. Foten är 4–8 cm lång, mycket fint fjällig och utan eller medendast ganska svaga zigzag-formade bälten nedtill. Volvan är tämligen beständig, länge upprättstående,vit på utsidan med svagt gulaktig färgton på insidan. Watling (1985) har gjort en detaljeradgenomgång av artens makro- och mikroskopiska kännetecken. Bas (1982) och Fraiture (1993) hargått igenom dess komplicerade synonymi.Snökamskivlingen beskrevs ursprungligen 1822 från de skotska bergen där Greville omtalade densom "the most alpine species of fungus I am acquainted with". Watling (1985) noterar att den växermed Salix herbacea (dvärgvide) men att den aldrig är funnen lägre än 730 m.ö.h. även om värdväxtenfaktiskt förekommer på lägre nivåer. A. nivalis är uppgiven från alla alpina områden iEuropa. Således är den känd från samtliga nordiska länder med undantag av Danmark, eftersomarten inte heller här förekommer i låglandet. I svampherbariet i Oslo ligger mer än 100 kollektersom är bestämda till A. nivalis, nästan alla från högfjället upp till 1500 m.ö.h. i Oppland (Dovre). A.vaginata f. oreina Favre (Gulden & Lange 1971) från Jotunheimen har också visat sig vara identiskmed A. nivalis. I Sverige är A. nivalis vanlig i den subarktiska björkskogen, högt uppe på fjället ochi Lappland (Kühner 1972, som A. hyperborea). I den isländska svampdatabasen föreligger 35 fynd.På Grönland är den allmän, särskilt i inlandsområden från Sydgrönland (60°N) norrut till DiskoBugt (69°N).Fig. 13. Amanita nivalis (snökamskivling). Sydgröland, Tasiusaq, Qassiarsuk, 1992-08-09. Foto Flemming Rune (FR-77615).SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 63

SVAMPPRESENTATIONEn nordisk reflektionDe skandinaviska högfjällsområdena och denordligaste delarna av Sverige och Norge erbjuderrika möjligheter att studera den spännandesubarktiska och subalpina variationen hos kamskivlingarna.Många av arterna är ännu dåligtkända och det behövs fler insamlingar och kritiskafältnoteringar med en solid fotodokumentationoch många uppföljande studier vidmikroskopet för att få klarhet i både utbredningoch morfologiska artskillnader. Vi saknar ännujämförande molekylärbiologiska studier av desubarktiska kamskivlingarna och även om sådanaundersökningar knappast ensidigt skullekunna reda ut artuppfattningarna, så bör dedock ge en fingervisning om vilka morfologiskaoch anatomiska karaktärer som det ärmest meningsfullt att prioritera vid artbestämningar.Tillsammans kommer vi om några årtiondenatt bli mycket klokare än idag, när detrör sig om att förstå och känna igen de nordiskakamskivlingarna.TackEtt varm tack riktas till alla dem som bidragittill denna artikel med upplysningar och foton:Guðriður Gyða Eyjólfsdóttir (Island), GroGulden och Oliver Smith (Norge), JanVesterholt, Jens H. Petersen och ThomasLæssøe (Danmark), Stig Jacobsson, Jörgen ochMikael Jeppson (Sverige). Ett speciellt tack gårtill Jan Vesterholt för att han lånat ut sitt manuskripttill den kommande nyutgåvan av NordicMacromycetes och till Mikael Jeppson för översättningav artikeln till svenska.LitteraturBas, C. 1969. Morphology and subdivision ofAmanita and a monograph of its SectionLepidella. Persoonia 5 (4):285–579.Bas, C. 1977. Species concept in Amanita sect.Vaginatae. I: Clémençon, H. (ed.) The speciesconcept in Hymenomycetes. Bibliothecamycologica 61:79–103.Bas, C. 1982. Studies in Amanita - II.Persoonia 11:429–442.Contu, M. 2000. Chiave per la determinazionedelle specie europee del genere Amanita,sez. Vaginatae. Bollettino del GruppoMicologico "G. Bresadola" di Trento, N. S.43 (2):233–240.Drehmel, D., Moncalvo, J.-M. & Vilgalys, R.1999. Molecular phylogeny of Amanitabased on large-subunit ribosomal DNAsequences: implications for taxonomy andcharacter evolution. Mycologia 91(4):610–618.Fraiture, A. 1993. Les Amanitopsis d'Europe.Opera Botanica Belgica 5:1–128.Gilbert, E. J. & Lundell, S. 1941. Amanitaceae,fasc. 2. In: Bresadola, J. Iconographiamycologica Vol.27, p.217.Gulden, G. & Lange, M. 1971. Studies in theMacromycete flora of Jotunheimen, the centralmountain massif of southern Norway.Norwegian Journal of Botany 18:1–46.Hallgrímsson, H. 1972. Íslenzkir hattsveppir Iog II. Acta Botanica Islandica 1:73–113.Jacobsson, S. 1984. Notes on the agarics insubalpine and alpine areas of westernHärjedalen, central Sweden. Windahlia14:43–64.Jenkins, D. T. 1986. Amanita of North America.Mad River Press, Eureka (CA, USA).Knudsen, H. & Borgen, T. 1987. Agaricaceae,Amanitaceae, Boletaceae, Gomphidiaceae,Paxillaceae and Pluteaceae in Greenland. In:Laursen, G. A., Ammirati, J. F. & Redhead,S. A. (ed.) Arctic and alpine mycology2:235–253, Plenum Press, New York.Kühner, R. 1972. Agaricales de la zone alpine.Amanitacées. Annales Scientifiques del'Université de Besançon, 3e Série,Botanique 12:31–38.Kytövuori, I., Nummela-Salo, U., Ohenoja, E.,Salo, P. & Vauras, J. 2005. Helttasienten jatattien ekologiataulukko. (Distribution tableof agarics and boletes in Finland). In: Salo,P., Niemelä, T., Nummela-Salo, U. &Ohenoja, E. (eds). Soumen helttasienten jatattien ekologia, levinneisyys ja uhanalaisuus.Soumen ympäristökeskus.Helsinki:225–426.64 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONLange, M. 1955. Macromycetes. Part II.Greenland Agaricales. Meddelelser omGrønland 147 (11):1–69.Matli, F., Soop, K. & Toresson, H.-G. 2006.Intressanta fynd av kamskivlingar. SvenskMykologisk Tidskrift 27 (2):11–16.Melot, J. 1992. Combinationes et taxa nova(2): Amanita islandica. DocumentsMycologiques 22 (85):20.Marchand, A. 1973. Champignons du nord etdu midi 2. Diffusion Hachette, Perpignan(France).Neville, P. & Poumarat, S. 2004. Amaniteae.Amanita, Limacella & Torrendia. FungiEuropaei Vol. 9. Alassio (Italien).Petersen, J. H. & Vesterholt, J. 1990. Danskestorsvampe. Basidiesvampe. Gyldendal,København.Rune, F. 2000. Fungi of Greenland. Flora photographica.Plate 3 (A. arctica) og plate 4(A. groenlandica). Hillerød (Danmark).Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar.Interpublishing, Stockholm.Tulloss, R. E. 1994. Type studies in Amanitasection vaginatae. 1: Some taxa describedin this century (studies 1–23) with notes ondescription of spores and refractive hyphaein Amanita. Mycotaxon 52 (1):305–396.Tulloss, R. E. & Borgen, T. 1996. Amanitamortenii - a correction. Emendation wasinappropriate. Mycotaxon 59:419–425.Tulloss, R. E. & Gulden, G. 1999. Fluesopper iNorge. Blekksoppen 27 (79):3–12.Watling, R. 1985. Observations of Amanitanivalis Greville. Agarica 6 (12):327–335.Flemming RuneCentre of Forest,Landscape and PlanningRoyal Veterinary andAgricultural UniversityHörsholm Kongevej 11DK-2970 HörsholmDanmarkflr@kvl.dkFlemming Rune är ordförande i den danskasvampföreningen. Han är mykolog från KöpenhamnsUniversitet och arbetar som seniorforskarei skogsekologi vid Center for Skov &Landskab på Landbohøjskolen (Lantbruksuniversitetet)i Köpenhamn.Mykologiska notiserRättelseLennart Söderberg meddelar att han korrigeratsin artbestämning av det öländska materialet avfingersvampen Ramaria bataillei (Öland, Långlötssocken, Amundsmosse, 2004-09-25, leg. J.Jeppson, det. L. Söderberg, herb. Söderberg)som omtalas och avbildas i SMT 26(2):34.Istället torde det röra sig om Ramaria parasubtilisDaniëls & Schild, en art som Lennart iövrigt känner från några platser i Skåne. Den ären habituellt mycket variabel och kännetecknasav ljusgula fruktkroppar med en svag aprikosnyans i grenarna. Den får ibland som äldre enbrunton med lila inslag. Mikroskopiskt karaktäriserasden av att hyferna helt saknar söljor ochatt sporerna är stora, 9,3–15,5 x 3,7–6 μm.Arten är tidigare känd från Italien, Schweiz,Spanien, Tyskland, det forna Jugoslavien ochUSA. Den uppges vara funnen under ek, lindoch äkta kastanj.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 65

SVAMPPRESENTATIONBorgsjömusseron, Tricholoma borgsjoeënse,en nybeskriven art från MedelpadSTIG JACOBSSON & SIW MUSKOSSvensk Mykologisk Tidskrift 27 (3): 66-70, 2006AbstractA new species of the genus Tricholoma, T. borgsjoeënse Jacobsson & Muskos, growing inboreal coniferous forests, was recently described in Mycotaxon.The present paper containsa historical survey of the records in the province of Medelpad (Central Sweden). So far thespecies is not known from any other Swedish province but is expected to have a wider distributionas it is found in various parts of Finland.The macro- and microcharacters of thespecies are briefly described. T. borgsjoeëense grows in old, virgin forests with NorwaySpruce (Picea abies) and is for that reason threatened by forestry.InledningMånga av dem som deltagit i Borgsjöveckornaminns nog den mycket mörka, nästan svartamusseron som förevisats vid flera tillfällen,bland annat i samband med fynd vid Julåsen.Eftersom ingen musseron med detta utseendefinns i svamplitteraturen har den legat påutställningsbordet som Tricholoma sp. ellerunder diverse olika arbetsnamn. Det blev emellertidsnart uppenbart att det var fråga om en nyart och sedan flera år har det funnits diffusa planerpå att beskriva den. Efter insamlandet av enriklig kollekt vid Julåsen i augusti 2005 beslötvi att göra slag i saken och ge arten ett namn.Den nya arten har fått namnet Tricholoma borgsjoeënseJacobsson & Muskos och en formellbeskrivning har skett i den mykologiska facktidskriftenMycotaxon innevarande år(Jacobsson m. fl. 2006). Som svenskt namnföreslår vi "borgsjömusseron" i enlighet meddet vetenskapliga namnet, eftersom typlokalenär belägen i Borgsjö socken i Medelpad.Historik1988 samlades den svarta musseronen förstagången och då på två lokaler i Medelpad. Förstafyndet gjordes på S. Tomtaberget i Attmarssocken den 20 augusti där svampen växte igammal granskog på diabas. Det andra fyndetgjordes i blåbärsgranskog i Tuna socken den 3september. Med den litteratur som fanns tillgänglig,med begränsade kunskaper och medden minimala tid som blir över för tidskrävandeuppgifter under en hektisk svampsäsong, förblevkollekterna obestämda. De torkades, försågsmed fältetiketter och sparades somTricholoma sp. men glömdes tills vidare bort.Den första lokalen förvandlades efter ett par årtill ett anskrämligt hygge.1995. Sundsvalls mykologiska sällskap,MYKO, har sedan början av 1980-talet arrangerats. k. Borgsjöveckor då ett eller två svampsläktenhar specialstuderats. 1995 var turenkommen till släktet Tricholoma och andramusseroner och som ledare inbjöds Gro Guldenfrån Norge. Mykologer från Finland ochDanmark deltog också och höll föredrag omsläktet. I förteckningen "funna musseroner"från Gros föredrag nämns T. "obscura" (sp.) igruppen "grey-black". Ur hennes sammanfattningav fynden citeras följande (översatt frånengelska): "Veckan har varit mycket framgångsrik.Vi har sett 50 arter av Tricholomataceae avvilka 25 tillhör släktet Tricholoma. Många arterär mycket sällsynta och vi såg också en helt nyart som är nära besläktad med T. terreum menolik alla arter jag har sett i denna grupp. Någon66 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONborde beskriva den från denna plats". Tillsvidare kallade vi denna okända art Tricholoma"julåsenensis" efter fyndplatsen vid Julåsen iBorgsjö socken.1998 gjordes det fjärde fyndet av arten iMedelpad, denna gång i en gammal granskog iNjurunda socken den 19 september. Kollektensändes till mykologer som ansågs kunniga isläktet Tricholoma men ingen kunde ge den ettnamn. Någon ville föra svampen tillPorpoloma, men vid närmare studium fann viatt detta knappast kunde stämma eftersom sporernavar inamyloida. Det var utan tvivel en"äkta" Tricholoma, trots att den inte föreföllkomma i närheten av någon känd art.1999. Detta år gjordes det femte fyndet i landskapet,på Kalberget i Tuna socken den 23augusti. På samma mycel fanns ytterligarefruktkroppar den 6 oktober. Området utgörs avgammal blåbärsgranskog med delvis fuktiga"hotspots" med vitmossa (Sphagnum spp.).2000. Den sjätte kollekten i Medelpad samladesi en gammal granskog i Tuna socken den 16augusti. Det nya fyndet gjordes några hundrameter från den lokal där svampen samlades1988.2001. I rapporten från detta års Borgsjöveckafans en förteckning över kollekter som deponeratsi Uppsalaherbariet (UPS). De flesta varscannade av Mats Elfström. En insamling ärbenämnd Tricholoma sp., ME 01-110 och härstammarfrån fuktig granskog i en sluttning vidJulåsen. Förekomsten utgjordes av minst tjugofruktkroppar i ett femton meter långt stråk.Växtplatsen var förmodligen densamma som1995. Samma kollekt förekommer också som"Tricholoma ´sordida´, en obeskriven svart artnära T. terreum" (notering av S. Jacobsson,översatt från engelska). Den blev flitigt fotograferadoch en kollekt bevaras även i GB.2003. Under Borgsjöveckan detta år, då ämnetvar Cortinarius, deltog vi båda. Som på begäranFig. 1. Tricholoma borgsjoeënse (borgsjömusseron), Medelpad, Borgsjö, Julåsen, 2001, leg. S. Jacobsson 01018. FotoS. Jacobsson.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 67

SVAMPPRESENTATIONFig. 2. Tricholoma borgsjoeënse (borgsjömusseron), Medelpad, Borgsjö, Julåsen, 2005-08-26, leg. S. Muskos. Foto S.Muskos.visade sig då T. "julåsenensis" på samma lokalsom tidigare (Julåsen). Detta blev starten för ettsamarbete som resulterat i att denna musseronnu fått ett för vetenskapen nytt namn. Som kompensationför den avverkade lokalen i Attmardär det första fyndet gjordes 1988 påträffadesnu även en stor grupp i Sörlindsjö i sammasocken den 12 september. Svamparna växte i enbergssluttning i ett översilat sumpstråk där örnbräkenskymde de rara svamparna som doldesig i mossan. Biotopen är en rik granskog pådiabas med enstaka tallar. Utanför fuktstråkenväxer diverse låga örter, t. ex. harsyra (Oxalisacetosella). Lokalen har också rikliga förekomsterav spindlingar tillhörande gruppenDermocybe: C. sanguineus, C. fervidus, C.malicorius och C. sommerfeltii. Från 2004 fickvi emellertid ändra tempus på verbet "är" till"var" för denna vår sjunde lokal. Då slutavverkadesnämligen den fina skogen.2005. På väg till ett möte i Härjedalen den 26augusti besöktes den nu välkända fyndlokalenvid Julåsen tillsammans med Jan-OlofTedebrand. Tack vare Jan-Olofs goda samarbetemed markägare och skogsvårdsstyrelse hadelokalen nu blivit skyddad (biotopskydd). Detregnade ymnigt vid vårt besök, men trots vädretsamlade vi flera rara arter, bl.a. ca tjugofemfruktkroppar av vår svarta Tricholoma. Tre-fyragrupper fanns inom sju meter i en översiladsluttning med rik örtvegetation.Vid det påföljande mötet i Hamra studeradesoch fotograferades den rika kollekten och underdiskussionen var den allmänna meningen atttiden nu var mogen att formellt beskriva densom en ny art för vetenskapen. För att kunnaskydda återstående lokaler och eventuellanyfynd från slutavverkningar kändes det nödvändigtatt äntligen ge musseronen ett definitivtnamn. Vår kollekt från Julåsen kollekt ansågslämplig att tjäna som holotyp och kunde ävenanvändas för DNA-sekvensering.Ilkka Kytövuori, som tidigare fått material frånMedelpad tillsänt, har meddelat att den förstakollekten i Finland samlades 1988, alltsåsamma år som vårt första fynd i Sverige. I brevskriver han dessutom bl.a.: "Since then I havesome collections from the southern coast of68 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONFinland to Lapland" [Sedan dess har jag insamlingarfrån Finlands sydkust och ända upp tillLappland].En kuriositet i sammanhanget är värd att nämnas.I Ånge kommuns turistinformation"Alldeles underbara avkrokar" kan man läsa:"Borgsjö gästas ibland av svampvänner frånhela världen. Det som lockar är den sällsyntamusseronen som är speciell för Borgsjöbyn". Ien framtida informationsbroschyr kan turistinformatörAnki Högberg i Ånge även tala om attsvampen heter borgsjömusseron på svenska.För de mer botaniskt intresserade och besökarefrån andra länder kan hon berätta att dess vetenskapliganamn är Tricholoma borgsjoeënse.BeskrivningTricholoma borgsjoeënse Jacobsson &Muskos. (borgsjömusseron) - fig. 1–3.Hatten är som ung trubbigt konisk med någotinböjd kant, som utväxt blir den 3–9 cm bred,mestadels utan men ibland med en trubbigpuckel i mitten. Till färgen är den mörkt gråbruntill svartbrun, men den blir med tiden elleri torrt väder något blekare och brunare, särskiltmot kanten, torr och filtartat hårig eller någotfjällig. Lamellerna är gråa, medeltäta eller tämligenglesa, tydligt urnupna, ganska bukiga (upptill –12 mm breda), grå. Skiveggen blir oftasvartfläckig i skador. Foten är 40–110 x 10–17mm, nästan cylindrisk eller tjockast kring mitten,närmast basen ofta böjd och rotlikt tillspetsad,gråaktigt fibrig, ej fjällig, bleknande motbasen som är något gultonad, särskilt när denvuxit i djup mossa. Köttet är gråmarmorerat ihatten, i foten är det grått upptill men successivtljusnar det ner mot basen. Lukten är mer ellermindre mjölig i snitt, smaken mild eller någotbitter.Sporerna är 7,5–9 x 5–6 μm, brett ellipsoida tilläggformiga, släta, varken amyloida eller dextrinoida.Basidierna är långsmalt klubbformiga,36–48 x 8–10 μm, 4-sporiga, utan söljor vidbasen. Cystider ej sedda.Hatthuden är en cutis bestående av buntar medstarkt septerade hyfer vars celler vanligen är15–30 x 8–20 μm. Hyfernas väggar är tjockaFig.3. Tricholoma borgsjoeënse (borgsjömusseron).Sporer. Teckning S. Muskos.med ett mörkbrunt, membranärt pigment, mersällan är de något inkrusterade. Under cutisfinns en subpellis med uppsvällda och mindrepigmenterade hyfer av nästan subcellulärt utseende.Söljor saknas på alla hyfer.EkologiTricholoma borgsjoeënse växer i små gruppereller rader i gammal granskog eller barrblandskog,ofta i örtrika naturskogstyper med djuptmosstäcke på fuktig, näringsrik mark. Någralokaler har dock utgjorts av mera ordinär blåbärsgranskog.Med största sannolikhet bildarden mykorrhiza med gran. Visserligen förekommerpå växtplatserna ibland ett litet inslagav tall men vi har inte funnit någonting somtyder på att även tallen skulle vara mykorrhizapartner.Fyndlokalerna är ofta påfallandesvamprika med ett stort inslag av kremlor,riskor, spindlingar m.m. På typlokalen vidJulåsen växer arten tillsammans med blåbrunspindelskivling (Cortinarius serarius). Ytterligaretre meter längre bort finns två andrarariteter: slöjvaxskivling (Hygrophorus purpurascens)och brun klibbskivling (Limacellaglioderma). De uppräknade svamparna finnsinom ett område som inte är större än ca 8 x 15 m.Vi noterade även kanelspindlingarna Cortina-SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 69

SVAMPPRESENTATIONrius sanguineus och C. malicorius samt glansriska(Lactarius badiosanguineus). På ömsesidor om en bäck växte massvis med svavelriskor(L. scrobiculatus) samt i en sluttningäven sillkremlor (Russula favrei) under gran.Bland örterna på lokalen kan nämnas torta(Lactuca alpina) och flera vanliga ormbunkarsom t.ex. ekbräken (Gymnocarpium dryopteris)och hultbräken (Phegopteris connectilis).DiskussionBorgsjömusseronen kan knappast förväxlasmed någon annan svensk musseron. Den artsom kommer närmast i utseende är jordmusseronen(Tricholoma terreum), som emellertid ärljusare i alla delar och har ett tunt men tydligtvelum som ung. Den har dessutom betydligtmindre sporer och växer under tall. Arterna igruppen T. atrosquamosum/squarrulosum serockså liknande ut, men de är distinkt fjälligaoch har andra mikroskopiska karaktärer. Medhjälp av DNA-sekvensering utförd av EllenLarsson på Botaniska Institutionen vidGöteborgs Universitet och sökning på GenBankvisade det sig att det finns en art i barrskog ivästra USA som är ganska nära besläktad medT. borgsjoeënse, nämligen T. atroviolaceum A.H. Sm. (Smith 1944). Den skiljer sig genom attha en violett nyans på skivorna och en fot medförtjockad bas. I övrigt är den i många karaktärer,t.ex. de stora sporerna, mycket lik T. borgsjoeënse.Det kan synas märkligt att en så pass distinkt artsom T. borgsjoeënse inte är beskriven tidigare.Säkerligen finns det mykologer som funnit denmen eftersom det inte gått att få namn på kollekternahar materialet inte tillvaratagits ellerockså har kollekterna blivit liggande obestämda.En bidragande orsak till att den undgått uppmärksamhetär nog också att fruktkropparnakan vara ganska svåra att upptäcka på grund avden mörka färgen och växtsättet i djup mossa.Med tanke på artens vida utbredning i Finlandkan man förvänta sig att den också har en störreutbredning i Sverige. Eftersom den hör hemmai gammal granskog med hög bonitet är denemellertid hotad av det intensiva skogsbruketoch bör införas på den svenska rödlistan. Ett parav de kända lokalerna har ju redan kalavverkats.Typlokalen vid Julåsen är dock som tidigarenämnts biotopskyddad.LitteraturJacobsson, S., Muskos, S. & Larsson. E. 2006.Tricholoma borgsjoeënse, a new speciesfrom boreal coniferous forest inFennoscandia. Mycotaxon 95:195-200.Smith, A.H. 1944. New North AmericanAgarics. Mycologia 36:242-262.Stig JacobssonFlöjtgatan 21421 39 Västra FrölundaStig Jacobsson har undermånga år varit verksamsom mykolog vid BotaniskaInstitutionen vidGöteborgs Universitet.stig.jacobsson@botany.gu.seSiw MuskosKlövervägen 13864 32 Matforssiw@muskos.comSiw Muskos har varit aktiv iMYKO, Sundsvall sedanföreningen bildades 1970.Hon har också varit medlemi SMF sedan starten. Flera av hennes ovanligaresvampfynd har presenterats i Jordstjärnan.Hon är medförfattare i utbildningsmaterialen"PLOCKA SVAMP!" och ingår i projektgruppensom utger Cortinarius, Flora Photographica.70 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (3): 71–73, 2006En för landet ny vedsvamp påträffad iNorrbottenSTURE WESTERBERGSVAMPPRESENTATIONAbstractA finding of the rare polypore Sarcoporia polyspora P. Karst. (syn. Parmastomyces transmutans(Overh.) Ryvarden & Gilb.) is reported from a dry and sandy pine forest near Luleå(NE Sweden).InledningI samband med inventering av fjälltaggsvampar(Sarcodon spp) påträffades under hösten 2005en resupinat vedsvamp med vitaktig färg medljusrosa ton. Den var tunn, utbrett äggformadoch växte på en kvarlämnad, gammal nersågadtall. Totalt fanns två fruktkroppar varav den enasamlades in och skickades till Dan Olofsson,som bestämde den till Parmastomyces transmutans.Enligt den senaste litteraturen om tickor(Niemelä 2006) är detta en synonym till detäldre Sarcoporia polyspora P. Karst. Herbariematerialhar lämnats till NaturhistoriskaRiksmuseet i Stockholm och fyndet är rapporterattill ArtDatabanken.Sarcoporia polysporaSarcoporia polyspora beskrevs från Finland avKarsten 1894. Utan att ta ställning till Karstensart, beskrevs den senare från Estland avBondartseva och Parmasto 1957 som Tyromyceskravtzevianus Bond. & Parm. Några år senareseparerade de tjeckiska mykologerna Kotlabaoch Pouzar den i ett eget släkte som de kalladeParmastomyces (P. kravtzevianus). Tjugo årsenare (1984) synonymiserade Ryvarden &Gilbertson P. kravtzevianus med Polyporustransmutans Overholtz 1952 som, överfört tillParmastomyces, kom att betraktas som svampenskorrekta namn på grundval av dennomenklatoriska prioritetsregeln. Ytterligare ensynonym kan läggas till listan: P. mollissimus(Maire) Pouzar enligt Niemelä (2006).Släktet Sarcoporia kännetecknas av resupinata,utbredda fruktkroppar som ofta lossnar i kanternai torka. Rörlagret är vitt men blir vid tumninggul- eller brunaktigt. Porerna är myckettunnväggiga, 3–4 per mm. Köttet visar i tvärsnittett tunt brunaktigt skikt ovanför porerna.Enligt Ryvarden (1978) och Niemelä (2006) harfruktkroppen ett monomitisk hyfsystem (dvsendast generativa hyfer) med söljor. Sporerna ärcylindriska till avlångt ellipsoida, 5–6 x 2–3μm, ganska tjockväggiga, släta och kraftigt dextrinoidaoch enligt Niemelä (2006) tydligtcyanofila (färgas blå i Cotton Blue).Sarcoporia polyspora förekommer i Europa påbarrved (gran och tall), i Nordamerika också pålövved (Ryvarden & Gilbertson 1984). I Europaär den mycket sällsynt men ganska vitt spridd(tidigare känd från Estland, Ryssland, Polen ochFinland). I Finland är den upptagen på den officiellarödlistan (Finnish Environment Institute2004) som sårbar (VU).Fyndplatsen på KallaxhedenFyndet av Sarcoporia polyspora gjordes påKallaxheden, strax söder om Luleå. Området äruppbyggt av sandiga isälvsavlagringar som äravsatta i samband med inlandsisens tillbakadragandevid Luleälvens mynning i Bottenviken.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 71

SVAMPPRESENTATIONFig. 1. Sarcoporia polyspora P. Karst. Norrbotten, Nederlule socken, Kallaxheden öster om Kvarnträsket, 2005-09-13, leg. S. Westerberg, det. D. Olofsson (S). Foto S. Westerberg.Fig. 2. Ungskogen kring fyndplatsen för Sarcoporia polyspora P. Karst. Norrbotten, Nederlule socken, Kallaxhedenöster om Kvarnträsket, 2005-09-13. Foto S. Westerberg.72 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

SVAMPPRESENTATIONHär finns väl utbildade dynstrukturer ochstrandvallar och på den sandiga marken trivsolika renlavar (Cladonia spp), lingon (Vacciniumvitis-idaea), nordkråkbär (Empetrum nigrumssp. hermaphroditum) och mjölon (Arctostaphylosuva-ursi). Tallen är det dominerarandeträdslaget. En större del av Kallaxhedenavsattes 1972 som naturvårdsområde för attskydda den unika geomorfologin. Skogsbrukfår bedrivas med dispens inom naturvårdsområdet.I nära anslutning till och inom naturvårdsområdetfinns en flygplats, industriområden ochstora sandtag där delar av den ursprungliga tallskogenär avverkad. I dagsläget finns inomområdet nyavverkningar och uppväxande tallskogaroch på sina ställen står enstaka överståndarekvar. Utanför reservatet finns fortfarandeäldre tallskogar kvar med trädåldrar på över 300år. Platsen där Sarcoporia polyspora påträffadesär en 30-årig ungtallskog med enstaka överståndare.En del lågor ligger kvar och på en av dessagjorde jag det första fyndet av tallstocksticka(Gloeophyllum protractum) i Luleå kommun. Iden tjocka renlavsmattan i ungskogen ser manendast ett fåtal korktaggsvampar som blå taggsvamp(Hydnellum caeruleum) och dropptaggsvamp(H. ferrugineum). Där den gamla skogenstår kvar finner man bl. a. skrovlig taggsvamp(Sarcodon scabrosus), tallriska (Lactariusmusteus) och svart taggsvamp (Phellodonniger). Tallticka (Phellinus pini) och tallgråticka(Boletopsis grisea) förekommer sällsynt.En mindre del av det ursprungliga naturvårdsområdetkommer att avsättas i ett naturreservat.Här ingår emellertid inte fyndplatsen förSarcoporia polyspora.LitteraturNiemelä, T. 2006. Käävät, puiden sienet.Norrlinia 13:1–320.Ryvarden, L. 1978. The Polyporaceae of NorthEurope. Vol. 2. Fungiflora.Finnish Environment Institute 2004.Threatened plants and fungi in Finland2000.http://www.environment.fi/default.asp?node=8569&lan=en]Sture WesterbergInnerbyvägen 1975 96 Luleåsture.westerberg@bd.lst.seSture Westerberg arbetarsedan 1991 vid Länsstyrelseni Norrbotten. Mellan1995 och 2004 har haninventerat våtmarker i Norrbottens län men hållernumera på med en basinventering i Natura2000 områden, främst sanddyner och stränder.Tidigare arbetade han vid SGU och SGAB medgeologisk kartering och prospektering över helalandet. Han har ett stort intresse för kärlväxter,mossor, svampar, fåglar och geologi.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 73

INTERNETSvensk Mykologisk Tidskrift 27 (3): 74-79, 2006Sveriges ascomyceter på InternetOVE E. ERIKSSONAbstractThe project "Fungi of Sweden. Ascomycota" is presented.The aim of the project is to givea continuously updated checklist of the Swedish ascomycetes on the Internet and to presentmore detailed information on the genera and species (morphology, keys, known distribution,habitats, literature, etc.).The Web pages are stored at Umeå University. The address to the index page ishttp:/www.umu.se/myconet/asco/indexASCO.html.Det första bandet i Nationalnyckeln till Sverigesflora och fauna kom ut under våren 2005.Verket kommer att omfatta alla flercelliga,eukaryota organismer i Sverige i sammanlagtungefär 130 band. Vissa grupper finns det såmycket kunskap om att de kan behandlas redannu eller inom kort i nya band. Det gäller inteascomyceterna. Det finns många arter kvar attupptäcka i vårt land, även många för vetenskapennya. För att få en uppfattning om kunskapslägetoch för att stimulera till fortsatt utforskningav den svenska ascomycetfloran publiceras"Fungi of Sweden. Ascomycota" med länkadedokument på Internet. Projektet leds för närvarandeav författaren och internetsidorna är lagradepå ett webhotell som sköts av UmeåUniversitets Datacentral (UMDAC). Rapporterom nyfynd och korrigeringar tas tacksamt emot(ove.eriksson@emg.umu.se).Indexsidan till "Fungi of Sweden. Ascomycota"har adressen:http://www.umu.se/myconet/asco/indexASCO.html (Fig. 1).Följande länkar finns på indexsidan:1. About this page2. Outline3. Gen./sp. list4. Alphab. list5. New Notes6. All Notes7. Literature8. Habitats9. Links1. About this page ger information om vadman kan hitta i de länkade dokumenten.2. Outline ger en översikt över hela ascomycetsystemetmed alla subphyla, klasser, underklasser,ordningar, familjer och släkten. Släktensom är representerade i Sverige är i färg, blåtext för släkten som innehåller åtminstonenågon licheniserad art, d. v. s. någon lavart somlever i symbios med en grönalg och/eller cyanobakterie.Släkten som enbart innehåller olicheniseradearter står med röd text. Antalet arter iSverige anges för varje släkte. Systemet uppdateraskontinuerligt och är gemensamt med detsom används i Myconet.3. Gen./sp. list är en förteckning över alla ascomycetsläktenoch arter i Sverige. Ansvariga förlavarna och de lichenicola arterna är de svenskalichenologerna Rolf Santesson, Roland Mobergoch Anders Nordin. Ansvarig för övriga arter ärOve Eriksson. Släktena är ordnade i bokstavsordningoch arterna i bokstavsordning inomrespektive släkte. De allra flesta är fruktkroppsbildandeascomyceter och för varje släkte angesom arterna är discomyceter med "D" eller om74 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

INTERNETFig.1. Länkar som finns på indexsidan.de i vid bemärkelse är pyrenomyceter med "P".Om släktet innehåller någon lavart markeras detmed "L". Rödlistade arter markeras med "R"och arter behandlade i "New Notes" med "*".Ett par släkten med större arter inomSaccharomycotina (knoppningsjäster) har tagitsmed och markeras med "S". Övriga släkten(häxkvastar, Neolecta, m.m.) är udda både mor-fologiskt och molekylärt. De markeras med "T".Från listan kommer det finnas länkar för varjesläkte till sidor som ger viktig information omsläktet och dess arter, antal epitet, historik, morfologi,systematik, arternas nomenklatur, habitat,utbredning, exsiccat, viktig litteratur och ivissa fall speciell annan information i noter.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 75

INTERNET4. Alphab. list tar upp alla släktnamn och artepiteti alfabetisk ordning med information omsynonymik.5. New notes informerar både om arter ochsläkten som är nya för Sverige, men även omnamnändringar och andra förändringar i klassifikationenoch nomenklaturen. Notiserna ärnumrerade i accessionsordning.6. All notes utgör en lista över alla notiser ialfabetisk ordning.7. Literature är en lista över all litteratur somciteras i de länkade släktsidorna och i NewNotes. Denna litteratur markeras med en "*". Ilistan ingår även litteratur som citeras i Notes itidskriften Myconet.8. Habitats innehåller ett index med länkar tillalla typer av habitat på vilka ascomyceteranträffats i Sverige. Kärlväxterna är ordnadefamiljevis och med släkten och arter ordnadealfabetiskt under familjerna. För varje värdväxtartges först en lista med fet stil över ascomycetersom är kända från Sverige och därefteren lista över andra arter rapporterade från andraländer. Många av uppgifterna finns i en databassom publiceras av SBML (se nedan underLinks). De arter som inte finns med i dennadatabas är försedda med en asterisk (*) ochkommer i flertalet fall från Saccardos SyllogeFungorum (Vol. 1, 2, Add to 1–4, 7–12, 14, 16,17, 22, 24 och 26), Petrak´s List (Vol. 1–8) ochIndex of Fungi (Vol. 1–...). Dessutom harmånga uppgifter hämtats från Ellis & Ellis(1985, 1997) och en mängd monografier ochannan speciallitteratur. “Habitats” reviderasfortlöpande, både vad gäller vilka arter somhittats på de olika habitaten och arternas systematikoch nomenklatur.9. Links (fig. 2) innehåller länkar till databaserav intresse för utveckling av en checklista översvenska ascomyceter.A. Länkar till speciella databaserSBML. Plant-associated fungiDenna databas publiceras av Systematic Botanyand Mycology Laboratory, U.S. Department ofAgriculture. Den ger information om förekomstenav svampar på kärlväxter. Om mansöker på till exempel Bisporella citrina får manupp en lista på 21 kärlväxter som rapporteratssom värdar för denna art. Man kan även fåinformation om vilka länder den rapporteratsfrån på respektive värdart och referenser tilllitteraturen där fynden rapporterats. Om mansöker på en värdart får man lista över allasvamparter hittade på arten, med uppgift omländer och referenser till fyndrapporterna. Ensökning på Myrica gale ger en lista på 44svamparter (alla grupper) som påträffats pådenna värdväxt.Index FungorumCABI publicerar en databas över alla nyasvampnamn i Index of Fungi (1940– ...). Denkommer ut med två häften per år och publicerasäven på nätet, men där har man inte tillgång tilllitteraturreferenser för de senaste fem åren.Från denna databas kan man även söka på auktorsnamnoch få rätt förkortning av namnen.CABIs databas kan även nås via SBMLs databasoch man når i båda fallen databaser övernamn listade i Saccardos Sylloge Fungorumoch i Petraks List. Dessa tre databaser omfattartillsammans alla beskrivna arter och ger förvarje art information om var den beskrevs.Bibliography of Systematic MycologyCABIs databas över all nyutkommen systematisklitteratur. Man kan söka på "Genus" och fåen lista över viktig litteratur där släktet behandlatseller på "Author" och få en lista över en författaresviktigaste arbeten.RLL. Recent Literature on LichensDenna databas omfattar dels den ursprungliga"Recent Literature on Lichens" (som editeratsav W. L. Culbertson (1–100, 201– ...), R. S.Egan (101–143) och T. L. Esslinger (144–200)och publicerats i The Bryologist, 1951– ...), dels76 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

INTERNET"Matticks Literature Index" (täcker perioden1875–1950). Nätversionen sköts av EinarTimdal, Oslo. Man kan göra litteratursökningarpå flera olika sätt, t.ex. på nyckelord, familj,släkte, art, etc. En sökning på "Sweden" gav833 träffar (maj 2006).MyconetDenna tidskrift är avsedd för att kontinuerligtutveckla ascomycetsystemet. Vol. 1–12(1997–2006) har tryckts vid Umeå Universitet,men redaktörer är sedan mars 2006 ThorstenLumbsch och Sabine Huhndorf, Field Museum,Chicago.B. Länkar till diverse mykologiska sidorThe Mycology NetMycological ResourcesBåda dessa databaser är internationellt inriktadeoch ger mängder av länkar till adresslistor, institutioner,tidskrifter, etc.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 77

INTERNETInstitutioner, herbarierLänkar till ArtDatabanken (Ultuna, Uppsala),Evolutionsmuseet (Uppsala, UPS), ascomyceteri UME, herbariet vid Umeå universitet (UME),och Naturhistoriska riksmuseet (Stockholm, S).Mykologiska föreningarLänk till Sveriges Mykologiska Förening, somhar länkar till alla mykologiska föreningar i landetmed hemsida.Ascomycetprojektets framtida utvecklingDe olika databaserna inom projektet kommeratt utvecklas vidare. För närvarande uppdateras"Habitats" med fortsatt genomgång av referenslitteraturoch kontroll av namn på de listadearterna (korrekt namn, synonymik). Släktenkommer att presenteras med text och elektroniskabilder i separata dokument länkade tillchecklistan (meddela om du har bilder du anserbör publiceras här). Ny litteratur kommer attfortlöpande gås igenom för att checklistan ochöversikten över ascomycetsystemet ska vara såuppdaterade som möjligt. Inrapporteradenyfynd och korrigeringar arbetas in i databaserna.LitteraturEllis M. B. & Ellis J. P. 1985. Microfungi onLand Plants. An Identification Handbook.Croom Helm, London & Sydney.Ellis M. B. & Ellis J. P. 1988. Microfungi onMiscellaneous Substrates. An IdentificationHandbook. Croom Helm, London & Sydney.Ellis M. B. & Ellis J. P. 1997. Microfungi onLand Plants. An Identification Handbook.Ed. 2. Richmond Publishing.Tillägg till "Fungi of Sweden: Ascomycota"-1Checklistan över Sveriges ascomyceter lades utpå nätet i februari 2005. Sedan dess har följandearter kommit till eller ändrat namn eller systematiskställning. Numren hänför sig till numretpå notisen där arten behandlats.Albotricha alpina (Rehm) Raitv. & Sacconi - 52Allophylaria clavuliformis (P. Karst.) P. Karst. - 59Amicodisca svrcekii (P. Karst.) Raitv. & Huht. - 54Amicodisca virella (P. Karst.) Huht. - 53Amphisphaeria multipunctata (Fuckel) Petr. - 55Annulohypoxylon cohaerens (Fr.:Fr.) Y.-M. Ju, J. D.Rogers & H.-M. Hsieh - 139Annulohypoxylon multiforme (Fr.:Fr.) Y.-M. Ju, J. D.Rogers & H.-M. Hsieh - 140Anthostoma amoenum Sacc. - 60Anthostomella arenaria O.E. Erikss. - 57Anthostomella limitata Sacc. - 56Anthostomella smilacis Fabre - 58Arthonia biatoricola Ihlen & Owe-Larss. - 48Arthonia fusca (A. Massal.) Hepp - 24Ascocoryne turficola (Boud.) Korf - 7Bagliettoa parmigerella (Zahlbr.) Vezda & Poelt -47Belonopsis asteroma (Fuckel) Aebi - 61Bertia moriformis (Tode:Fr.) De Not. var. multiseptataSivan. - 68Bilimbia accedens Arnold - 16Bilimbia lobulata (Sommerf.) Hafellner & Coppins- 16Bilimbia microcarpa (Th. Fr.) Th. Fr. - 16Bilimbia sabuletorum (Schreb.) Arnold - 16Boudiera tracheia (Rehm ex Gamundí) Dissing &T. Schumach. - 63Bryomyces velenovskyi (Bubák) Döbbeler - 20Bryonectria hylocomii (Döbbeler) Döbbeler - 33Bryoscyphus dicrani (Ade & Höhn.) Spooner - 50Caloplaca asserigena (J. Lahm) H. Olivier - 8Capronia cf. acutiseta G. J. Samuels - 72Capronia chlorospora (Ellis & Everh.) M.E. Barr - 73Capronia inconspicua (Munk) E. Müll., Petrini, P. J.Fisher, Samuels & Rossman - 74Capronia cf. spinifera (Ellis & Everh.) E. Müll. - 75Carbonea latypizodes (Nyl.) Knoph & Rambold -46Catinella olivacea (Batsch) Boud. - 69Ceriospora dubyi Niessl - 65Collemopsidium bryospilum (Nyl.) Coppins - 23Coniobrevicolla larsenii Réblová - 70Coniochaeta xylariispora (Cooke & Ellis) Cooke -71Conotrema populorum Gilenstam - 21Cordyceps sphecocephala (Klotzsch ex Berk.)78 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

INTERNETBerk. & M. A. Curtis - 1Dactylospora heimerlii (Zukal) Döbbeler & Triebel- 34Dennisiodiscus prasinus (Quél.) Svrcek - 5Endoxylina astroidea (Fr.:Fr.) Romell - 66Gyromitra fastigiata (Krombh.) Rehm - 51Hypocrea alutacea (Pers.: Fr.) Tul. & C.Tul. - 142Hypocrea leucopus (P. Karst.) H. Chamb. - 143Hypocrea nybergiana T. Ulvinen & H. Chamb. -144Hypomyces albidus Rehm - 14Hypomyces polyporinus Peck - 15Lamprospora carbonicola Boud. - 49"Lecidea" ahlesi (Körb.) Nyl. - 45Lecidea confluentula Müll. Arg. - 44Leciophysma furfurascens (Nyl.) Gyeln. - 10Leptosphaerulina myrtillina (Sacc. & Fautrey) Petr.- 141Marthamyces phacidioides (Fr.) Minter - 18Melanelia spp. - 9Melanelixia spp. - 9Melanohalea spp. - 9Micarea polycarpella (Erichs.) Coppins & Palice -43Myriospora heppii (Nägeli ex Hepp) Nägeli exKörb. - 25Neonectria radicicola (Gerlach & L. Nilsson)Mantiri & Samuels - 81Neonectria veuillotiana (Sacc. & Roum.) Mantiri &Samuels - 82Neurospora calospora (Mouton) D. Garcá, Stchigel& Guarro - 13Neurospora tetraspora D. Garcá, Stchigel &Guarro - 13Opegrapha suecica Källsten ex Thor - 42Opegrapha zonata Körb. - 41Orbilia acuum Velen. - 3Orbilia vinosa (Alb. & Schwein.:Fr.) P. Karst. - 4Pezicula cinnamomea (DC.: Fr.) Sacc. - 78Pezicula eucrita (P. Karst.) P. Karst. - 79Pezicula rubi (Lib.) Niessl - 80Peziza howsei Roze & Boud. - 17Phaeocalicium betulinum (Nyl.) Tibell - 40Phaeocalicium compressulum (Szatala) A. F. W.Schmidt - 39Phaeocalicium tremulicola (Norrl. ex Nyl.) Tibell -38Piccolia ochrophora (Nyl.) Hafellner - 37Polycoccum clauzadei Nav.-Ros. & J. Roux - 36Porpidia flavicunda (Ach.) Gowan - 28Porpidia musiva (Körb.) Hertel & Knoph - 27Porpidia rugosa (Taylor) Coppins & Fryday - 26Propolis farinosa (Pers.:Fr.) Fr. - 19Propolis rhodoleuca (Sommerf.) W. Phillips - 19Protocrea farinosa (Berk. & Broome) Petch - 31Protocrea delicatula (Tul. & C.Tul.) Petch - 30Pseudohalonectria adversaria Shearer - 2Pseudovalsaria ferruginea (Nitschke) Rappaz - 67Quaternaria quaternata (Pers.:Fr.) J. Schröt. - 32Rhizocarpon caesium Fryday - 12Rinodina obnascens (Nyl.) H. Olivier - 11Scutellinia crinita (Bull.:Fr.) Lambotte - 22Scutellinia umbrorum (Fr.) Lambotte - 6Sphaerellothecium araneosum (Arnold) Zopf var.cladoniae Alstrup & Zhurb. - 35Starbaeckia pseudotryblidioides Rehm - 62Stictis populorum (Gilenstam) Gilenstam - 21Trichophaea ampezzana (Rehm) Svrcek - 64Verrucaria papillosa Ach. - 29Ove E. ErikssonPhylogenetic Mycology GroupDepartment of Ecology and EnvironmentalScienceUmeå UniversityS-901 87 UmeåSwedenove.eriksson@emg.umu.seOve E. Eriksson ör professoremeritus vid Umeåuniversitet. Han har studeratascomyceter sedan1961 och disputerade i Uppsala 1967. Sedan1982 har han i samarbete med andra forskarefortlöpande utvecklat ett ascomycetsystem sompresenteras på Internet (www.umu.se/myconet/asco/indexASCO.html).Han är huvudansvarigför projektet "Fungi of Sweden. Ascomycota"SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 79

UPPROPStjärnhovstryffel önskas!Under sommaren 2006 kommer ett projekt med sikte på stjärnhovstryffel, Choiromyces venosus, attinledas.Vi tar därför emot fynduppgifter/kollekter. Vi betraktar alla uppgifter som konfidentiella. Under2006 är det speciellt viktigt att få färsk svamp för nedanstående analyser, och för att träna tryffelsökmed hund.Projektet 2006–2008 har följande syften:1. Att undersöka vitamininnehållet. Ansvarig är Margareta Jägerstad på SLU.2. Att undersöka ryktet om giftighet.Vår hypotes är att "venenosus" som betyder "giftig" blandats ihopmed "venosus" som betyder "vindlande", varför det ogrundade (?) ryktet i Sydeuropa måste undersökas.Ansvarig är Anders Backlund vid Uppsala Universitet.3. Att jämföra artens doftämnen med svarta och vita tryfflar. Anders Backlund.4. Att undersöka alla världens Choiromyces-arter med molekylärbiologiska metoder, för att utröna hurmånga arter som egentligen finns, och var de finns ekologiskt och geografiskt. Christina Wedén,Uppsala universitet.5. Att undersöka utbredning i Sverige, och beskriva artens ekologi i Sverige. Eric Danell & ChristinaWedén.6. Att inokulera rötter och skapa tryffelmykorrhiza ämnad för frilandsodling på fastlandet. Eric Danell.Huvudansvarig koordinator är Eric Danell.Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (3): 80, 2006Om Du har en känd lokal Du brukar besöka så kontakta oss för att stämma möte. Skicka e-post ellerlämna meddelande i röstbrevlådan. Fax och brev går också bra. P.g.a. resor, laborativt arbete och undervisningkan det vara svårt att nå oss per telefon. Om Du redan har en färsk kollekt som Du vill deponeraeller vill få undersökt, så kontakta oss först innan Du skickar in något. Detta för att se om vi ärpå plats i Uppsala för att ta hand om kollekten. Du kan alltid posta torkade kollekter (t.ex. skivad tryffelmed uppgifter om fyndplatsen och kontaktperson). Projektet finansieras av FORMAS och är ett nätverkinom SVAMPFORUM.Läs mer om SVAMPFORUM under http://www.karljohanstiftelsen.se/svampforumlankar.htmEric DanellFöreståndare för KarljohanstiftelsenEric.Danell@evolmuseum.uu.sehttp://www.karljohanstiftelsen.se .EvolutionsmuseetUppsala universitetNorbyv.16, 752 36 UppsalaTelefon: 018-471 5726 (röstbrevlåda)Fax: 018-471 27 9480 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (3): 81, 2006Krustader med svampRECEPTARNE RYBERGI nästan varje receptbok med svamprätter finnsdet ett förslag med krustader med svamp.Variationerna är många och jag har under årenslopp lagat denna rätt på många olika sätt ochkommit fram till min egen favorit, där de viktigasteingredienserna är gräddfil, crème fraiche,gräslök eller purjolök och svartpeppar."Krustaderna" kan bestå av konventionella krustadereller urgröpta halvor av tomat, squasheller paprika. Svampen kan också varieras,nästan alla svampar eller blandsvamp passar alldelesutmärkt, det är bara att pröva sig fram.Fördelen med denna rätt är att här behövs ingamängdangivelser, man gör så mycket manbehöver för ett antal krustader och blir detsvamp över passar den utmärkt på frukostmackandagen efter. Denna lilla lättlagade rätt passarutmärkt som förrätt till både fisk och kött.Det här behöver du:Gräslök eller purjolökCrème fraicheGräddfilSvartpepparSaltGräddeSmörSvampKrustader eller "grönsakskrustader"Stek svampen i smör, avsluta med en skvättgrädde, salta efter behag. Låt svampen svalna.Blanda lika delar gräddfil och crème fraiche.Finhacka gräslöken och blanda i efter tycke ochsmak. När svampen är helt kall blandas den iröran. Portionera ut svampröran i krustaderna,garnera med persilja eller dill. Smaklig måltid.Arne RybergBoafallsvägen 10293 72 Jämshögarne@iosoft.seMatkreatörer Agnieszka Piasecka och Pernilla Holm.Foto M. Jeppson.SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006) 81

NATIONELLTSvampförgiftningar 2005Erfarenheter från GiftinformationscentralenASTRID HOLMGRENSvensk Mykologisk Tidskrift 27 (3): 82-83, 2006Giftinformationscentralen (GIC) svarar på frågorom akuta förgiftningar både när det gällerläkemedel, kemikalier och gifter från svampar,växter eller djur. Vi ger råd per telefon ochinformerar om risker, symtom och behandling.GIC får 75 000-80 000 förfrågningar per år.Huvudsakligen kommer samtalen från allmänhetenmen ungefär en femtedel av frågornakommer från sjukvårdsinrättningar och ett parprocent från media, myndigheter m.m. GIC harockså en hemsida (www.giftinformation.se) därman kan läsa om förgiftningar och det finnsockså listor med kemikalier respektive växterdär vi skriver om risker samt symtom och åtgärdervid tillbud. Information finns också om giftigasvampar i Sverige och vilka symtom de gervid förtäring. På hemsidan finns även bilder avgiftiga växter och svampar.Samtal om misstänkta svampförgiftningar tarförhållandevis lång tid eftersom vi i oklara fallmåste förhöra oss om vilken svamp man tror sigha ätit, om svampens utseende och växtmiljö,samt vilka symtom man fått och hur lång tidsom förflutit efter förtäringen. Många gångerringer man GIC när man nyss har ätit svampenoch börjar bli orolig att det kanske var någongiftig svamp med i svampmåltiden, även omman inte fått några symtom. Det är då mycketsvårt att bedöma hur stor risken för förgiftningär eller om det över huvud taget finns en risk.Många frågor rör barn som smakat svamp somvuxit i gräsmattan eller i skogen. Barn provsmakarsom regel bara en bit av svampen ochdet leder sällan till några andra besvär än eventuelltillamående eller kräkning. Dock kan ävenbarn råka ut för allvarlig förgiftning om de äteren större mängd svamp, och då sker det oftast isamband med en måltid. GIC informerar omriskerna och ger råd om relevanta åtgärder.År 2005 var ett "normalår" vad gäller svampmed totalt 1474 svampfrågor. I 1401 fall gälldedet människor som ätit svamp, men mer uddaexponeringssätt förekom också, t. ex. inandningav röksvampsporer eller ångor från murklor ochstänk av svampsaft eller sporer i ögat. Frågorom hudexponering förekommer också, men därkan ju risken alltid avfärdas. Ett 70-tal frågorgällde djur, framför allt hundar, någon enstakakatt, minigris eller får, som förtärt svamp. År2001 var ett "gott" svampår med drygt 2100svampförfrågningar medan 2002 var ett "dåligt"år med 840 förfrågningar, så variationen kanvara stor. Tillgången på svamp varierar ju medväderleken.Under år 2005 gällde drygt hälften av förfrågningarnabarn som ätit "gräsmattesvamp" ellerannan okänd eller ogiftig svamp. (Se tabell -indelningen är gjord efter sannolik eller säkertyp av svamp - svampen är som regel inte identifierad.)Murklor och röd flugsvamp känner deflesta människor igen och i andra fall är förgiftningssymtomenkaraktäristiska, t. ex. för trattochtrådskivlingar (som ger svettning, salivationmm).De fall som bedömts innebära klar förgiftningsriskhar studerats närmare och en sammanställningföljer här.Misstanke om att giftig spindelskivling har förtärtsuppkommer ofta, men GIC känner inte tillnågot fall under året där giftig spindelskivlingverkligen har gett förgiftning.Bland amatoxinhaltiga svampar, d.v.s. vit flug-82 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

NATIONELLTSvampförfrågningar 2005Totalt därav barn

BÖCKER, CDT. Niemelä: Käävät, puiden sienet. (Polypores,lignicolous fungi). Norrlinia 13:1–320(ISSN 0780-3214, ISBN 952-10-2745-2).En ny tickflora har kommitut i Finland. Den ärskriven på finska menhar en kort sammanfattningpå engelska.Totalt omfattar bokennycklar till och detaljeradebeskrivningar av241 arter (varav 230rapporterats från Finland,resterande arterförekommer i angränsande länder). Alla behandladearter är avbildade med föredömligtgoda fotografier och de senaste rönen inom denmolekylära forskningen har varit vägledandevid art- och släktindelningen. Boken sammanfattarden aktuella kunskapen om Finlands (ochnorra Europas) tickor.Inledningskapitlen behandlar översiktligt tickorsekologi, utbredningsmönster och rödlistestatussamt ger sammanfattande beskrivningarav olika typer av röta som orsakas av tickor.Mykologiska notiserSvampforum - ett kunskapscentrumI ett samarbete mellan Uppsala universitet,Livsmedelsverket och den nyinrättadeKarljohanstiftelsen planeras skapandet avSvampforum, ett nationellt kunskapscentrummed mykologiskt fokus i Uppsala. Tanken är attsamla disputerade forskare med spetskompetensinom molekylär systematik, ekologi, fysiologi/odling,farmakognosi, toxikologi samt matochnäringslära. Verksamhetens fokus kommeratt ligga på svampar som har intresse för livsmedels-och läkemedelsindustrin. I Svampforumsuppgifter kommer även undervisning ochutställningar att ingå i syfte att stimuleraMorfologiska karaktärer redovisas och användterminologi förklaras i text och teckningar.De olika släktena presenteras sedan i bokstavsordning.Släktkaraktärer redovisas i en faktaruta(blå box) och en bestämningsnyckel finns atttillgå i släkten som omfattar mer än en art.Artbeskrivningarna har en konsekvent dispositionmed makroskopiska karaktärer, bestämningstipsoch hänvisning till eventuella förväxlingsarter.Därpå följer ett ekologiskt avsnittmed information om substratval och utbredningoch om arten är rödlistad enligt IUCN-kriterierna.Varje artpresentation kompletteras av enbeskrivning av mikroskopiska karaktärer.Boken avslutas med en "karaktärtabell" därkännetecknen för varje släkte sammanfattas påett överskådligt sätt. I samband härmed finnsäven en traditionell bestämningsnyckel tillsamtliga behandlade arter.Niemeläs nya tickbok är utan tvekan ett mycketviktigt bidrag till kännedomen om den skandinaviskapolyporéfloran. Visserligen är texten påfinska men det rikliga bildmaterialet gör ändåverket till en oundgänglig handbok. Man skulleändå önska att boken inom en snar framtidkunde översättas till engelska.Mikael Jeppsonintresset för svamp och svampforskning. Ianslutning till Svampforums planerade byggnadi Uppsala kommer ett "mykoretum" - en svampträdgård,att anläggas.Anläggningskostnaderna för Svampforumberäknas till 32,6 miljoner kronor och driftkostnadernakommer att motsvara den årliga avkastningenav ett kapital om 50 miljoner kronor.Pengar håller för närvarande på att samlas in iform av sponsormedel, donationer och testamentensom förvaltas av Karljohanstiftelsen(styrelseordförande civilingenjör MagnusAppelgren, föreståndare docent Eric Danell).Man räknar även med en statlig delfinansiering.För mer information, se Karljohanstiftelsenshemsida, www.karljohanstiftelsen.se eller kontaktastiftelsens föreståndare på adresseric.danell@karljohanstiftelsen.se - Uppsalauniversitet, Evolutionsmuseet, Norbyvägen 16,752 36 Uppsala.84 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)

StyrelseKerstin BergelinordförandeBovetevägen 10, 260 40 VIKEN042-238232kerstin.bergelin@telia.comArne RybergkassörBoafallsvägen 10, 293 72 JÄMSHÖG0454-49208arne@iosoft.seJan NilssonSmultronvägen 4, 457 31 TANUMSHEDE0525-20972janne@iosoft.seMikael Jeppsonvice ordförandeLilla Håjumsgatan 4, 46135 TROLLHÄTTAN0520-82910jeppson@sverige.nuJan-Åke LönqvistFrödingvägen 5, 293 33 OLOFSTRÖM0454-4020jan-ake.lonqvist@swipnet.seRevisorerMagnus KällbergTränggatan 5, 582 28 LINKÖPING013-241713Erik SundströmHavregränd 1, 811 62 SANDVIKEN026-250291Carina Jutbosuppl.Tallvägen 9A, 854 66 SUNDSVALL060-569235Ove LennströmBrunnsgatan 59D, 802 52 GÄVLE026-290928Valberedningsuppl.Annchristin Nyström sammankallandeTinglabacken Borlanda, 360 40 ROTTNE0470-93000Ann-Sofie Karlssonpl 6888 A, Greby, 450 81 GREBBESTAD0525-10448Stig JacobssonFlöjtgatan 21, 451 39 VÄSTRA FRÖLUNDA031-7090710www.svampar.se

Svensk Mykologisk TidskriftVolym 27 · nummer 3 · 2006INNEHÅLLAndersson, Irene: Hohenbuehelia longipes, myrmussling, funnen i Lappland- Hohenbuehelia longipes found in Swedish Lapland. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .2Bohlin, Karin: Nya fynd av blåtryffel (Chamonixia caespitosa) - New Swedish records ofChamonixia caespitosa. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .22Danell, Eric: Stjärnhovstryffeln - ett upprop - A call for Choiromyces venosus. . . . . . . . . . . . .80Eriksson, Ove E.: Sveriges ascomyceter på Internet. - Swedish ascomycetes on theInternet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .74Holmgren, Astrid: Svampförgiftningar 2005. Erfarenheter från Giftinformationscentralen- Cases of mushroom poisoning in Sweden in 2005. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .82Jacobsson, Stig & Muskos, Siw: Borgsjömusseron, Tricholoma borgsjoeënsis, ennybeskriven art från Medelpad - Tricholoma borgsjoeënsis, a recently described agaricfrom the province of Medelpad. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .66Jeppson, Mikael: Ny finsk tickbok - T. Niemelä: Käävät, puiden sienet (Polypores,lignicolous fungi). - Book review. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .84Kuoljok, Sonja & Karström, Mats: Taigataggsvamp, Phellodon secretus - en ny art förlandet - Phellodon secretus new to Sweden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .26Rune, Flemming: Kamskivlingar (Amanita sektion Vaginatae) i subarktis och skandinaviskahögfjäll - Amanita section Vaginatae in subarctic and alpine regions of Scandinavia, Icelandand Greenland. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .49Ryberg,Arne & Widgren, Åke: Pseudombrophila merdaria - en verklig generalist - Noteson Pseudombrophila merdaria. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .32Ryberg,Arne: Krustader med svamp. - Mycogastronomy. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Stridvall,Anita & Stridvall, Leif: Svampar på norrländska lavtallhedar - A survey offungi in boreal lichen-pine forests. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .81Taylor,Andy & Eberhardt, Ursula: Släktet Xerocomus i Sverige - The genus Xerocomusin Sweden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .35Westerberg, Sture: Sarcoporia polyspora, en för landet ny vedsvamp påträffad iNorrbotten - The rare polypore Sarcoporia polyspora found in Sweden. . . . . . . . . . . . . . . . .71Tryck: Affärs-Tryckeriet, Västerås augusti 2006Repro: Affärs-Tryckeriet, VästeråsOmslag: Silverblade silk 250Inlaga: Silverblade silk 100

SMT 3-2006 - Sveriges Mykologiska FÃ¶rening

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?